Klicka på textrutan för att läsa artikeln (på danska).

Ur artikeltexten:

400 asylbarn har sedan 2017 bedömts vara vuxna

I Danmark visar 70-80 procent av alla åldersbedömningar att de asylsökande i själva verket är vuxna. I Sverige har flera tusen skrivits upp i ålder.

De danska myndigheterna upptäcker gång på gång att det inte överensstämmer med sanningen när asylsökande säger att de är barn.

Enligt ordföranden för Föreningen för utlänningsrättsadvokater, Jytte Lindgård, finns det stora incitament till att säga att man är ett barn.

Kommentar: Applicera 70 – 80 procent på de asylsökande män (och enstaka kvinnor) som i Sverige utgett sig för att barn och siffrorna blir hisnande. Kostnaderna för dem som ljugit om sin ålder uppgår inte till miljoner kronor genom åren utan till ett oräkneligt antal miljarder.

Ingen kan dock säga att det åtminstone på denna sajt inte varnats och larmats om detta.

Här följer en textkavalkad om ”ensamkommande” och åldersbedrägerier under 12 år, sedan år 2007, med utdrag ur texter – som kan läsas i helhet, klicka på länkarna – ibland en text per år, ibland flera:

•  6,5 miljoner för boende för nio ungdomar?! – 28 december 2007. Ur texten:

Enligt uppgifter i Sundsvalls Tidning kostar boendet för nio ensamma asylsökande ungdomar mellan 14 och 18 år 6,5 miljoner kronor. 6,5 miljoner kronor! 723.000 kronor per år per ungdom!!!  I artikeln står att i våras väntade ungefär 200 ensamkommande unga som säger sig vara under 18 år på att få komma till liknande boenden. Om boendet kostar ungefär lika mycket för alla så blir kostnaden 144.600.000 kronor, d.v.s. över 144 miljoner kronor!

•   En migga om en 17-åring som kan vara 35… – 21 juli 2008. Ur texten:

Det kommer allt fler ”ensamkommande barn” till Sverige. Det verkar vara rätt riskfritt och säkert, Migrationsverket har slutat att göra åldersutredningar. Det berättar en migga i ett mejl, och fortsätter:

”Jag vet inte om det beror på att dessa utredningar kostar för mycket eller att de är för osäkra. Resultatet är till synes i alla fall det, att en massa skäggiga ”barn”, så gott som alltid män, givetvis utan id-handlingar, sitter i olika ”hem” i väntan på att deras ärenden avgörs. Snabbare, och mer generöst än de vuxnas ärenden.

I ett fall togs ett beslut tagits i samråd med enhetschefen om att den sökande inte var ett barn. Fast han påstod det. Han hade grå stänk i håret, saknade en hel del tänder och han hade ett beteende som inget barn eller ungdom har. Han var uppskattningsvis cirka 35 år. Men lik förbannat protesterade han och hävdade att han måste bedömas som varande ett barn tills verket bevisat motsatsen. I hans land grånar håret snabbt, man tappar tänderna och man bli vuxen i förtid. Enligt honom. I många länder är en sjuttonåring inte ett barn utan redan en familjefar eller mor med ett antal barn. Men de ”sjuttonåringar” som kommer hit klassas som ensamkommande ”barn”. Och de har anpassat sina historier så som de vet att vi vill höra dem.”

•  En anställd på ett boende för asylsökande ungdomar: ”Vi börjar nu se en rädsla bland de yngre, de som är under 18 år, på asylboendet: ”Vem skyddar oss från de vuxna som bor här?” – 2 december 2009. Ur texten:

Det vi ser där jag jobbar, där regler och rutiner är framtagna för barns bästa, är att unga män i 20-års åldern och äldre delar boende med pojkar som verkligen är barn. Detta är resultatet av att deras åldrar inte utretts och därför klassificerats helt godtyckligt av Migrationsverket.

Det borde vara lätt att förstå att hela situationen kan bli väldigt explosiv och konfliktfylld. På dessa boenden jobbar personal som har i uppgift att ge barn stöd och en trygg tid medan asylärendet bereds på Migrationsverket. Men tiden går åt till att hantera vuxna mäns missnöje med sin boendesituation. Detta var ju inte vad de hade räknat med när de sa att de var minderåriga: att bli placerade i ett gruppboende där televisionen stängs av en viss tid för att ge möjlighet för barn att sova…

•   En migga: ”Ingen hade asylskäl, alla ska få ett liv i Sverige med bostad, skola, vård, bidrag – det kan inte kallas annat än ”fri social invandring” – oavsett ur vilken vinkel man ser det..” – 18 mars 2010. Ur texten:

Ett barn – som inte är ett barn – kommer till Sverige och säger sig vara helt ensamt i livet. Diverse tjänstemän från Röda Korset och Rädda Barnen dyker upp samtidigt och börjar skrika i högan sky om att ”barnet” står helt ensam i livet och ska ha PUT (permanent uppehållstillstånd) direkt. Barnhandläggarna, som har order att stressa fram beslut, ger PUT.

Några veckor eller månader senare dyker en hel drös med släktingar upp och kräver att få allt betalt i Sverige. Förresten så dyker samma tjänstemän från Röda Korset och Rädda barnen upp samtidigt, och skriker återigen i högan sky, denna gång om att alla familjemedlemmar ska ha PUT och det i rödaste rappet.

Så på tre sådana här ”bedrägeribarn” (som ju påstod sig vara ensamma i livet) – det är faktiskt den enda vettiga benämningen på dem – har det i år dykt upp sexton (16!!!!!) anhöriga. Ingen hade asylskäl, alla ska få ett liv i Sverige med bostad, skola, vård, bidrag – det kan inte kallas annat än ”fri social invandring” – oavsett ur vilken vinkel man ser det.

•  Det kom ett brev: ”Som du vet så jobbar jag på ett HVB för asylsökande ungdomar.” – 21 maj 2011. Ur texten:

Men den vuxne får bo kvar på boendet. Saker slås sönder, speglar, dörrar. Mat smetas på väggar, golv osv. Stämningen mellan de boende och personalen kan jämföras med den i ett fängelse. Ständiga spänningar. Klagomål på triviala saker så som ”dålig mat.” Gode män/kvinnor som efter 3-4 år inte har lärt sig av erfarenhet, utan köper lögner för att det är enklare. Man förstår inte att man ofta daltar med vuxna män i 25-årsåldern, eller man vill inte förstå. Socialsekreterare som själva behöver hjälp sitter och försöker hjälpa människor som inte behöver hjälp. Skattepengar pumpas in i en verksamhet som inte ska finnas i den grad den gör idag. Otroligt. Inga överdrifter, inga påhitt. Jag ser allting med en klarsynthet majoriteten av involverade i processen inte gör. Det är väldigt frustrerande.

•   ”Det vore mer humant att låta alkoholiserade schizofrena galningar bo på boendet, för personalens skull alltså. Det vore att ständigt ha semester.” – 9 mars 2012. Ur texten:

Socialsekreterare och personal på boendet ska se till att man som barn har rätt till utbildning, rätt att få sova och vara trygg, att få näringsrik mat regelbundet, rätt att inte tvingas jobba etc, etc. Javisst har barnet rätt att utöva sin religion, men naturligtvis inte om det betyder att djur måste slaktas på ett sätt som bryter mot svensk lag. Då måste Socialstyrelsen ta ett steg tillbaka och se helheten. Får barnet mat regelbundet? Får barnet gå i moské? Allt detta eftersom det handlar om barn/minderåriga.

Men nu handlar det inte om barn! Socialsekreterare slår sig för bröstet och pratar sig varma om BBIC, men slår dövörat till då de får info om att en påstått minderårig asylsökande är 23 år och inte 16; för då måste de ju jobba på riktigt och det är förnedrande när de inser att personen som de gjort en vårdutredning om, har ljugit dem rakt upp i ansiktet, om precis allt. Personalen som jobbar på dessa boenden existerar i en gråzon. Eller bättre: i en twilight zone.

Det vore mer humant att låta alkoholiserade schizofrena galningar bo på boendet, för personalens skull alltså. Det vore att ständigt ha semester.

Förstår inte Socialstyrelsen att man har att göra med vuxna unga män som vill göra som de vill? Att tvingas bo på ett boende och behandlas som barn är ingen höjdare. Det sliter på självförtroendet, det är förnedrande.

•  En migga: ”Jag förstår inte heller varför dessa unga män är i behov av barnpassning för stora summor per dygn. Är de missbrukare, vanvårdade, psykiskt sjuka, på glid eller vad?” – 22 maj 2012. Ur texten:

Jag förstår inte heller varför dessa unga män är i behov av barnpassning för stora summor per dygn. Är de missbrukare, vanvårdade, psykiskt sjuka, på glid eller vad? Barn bosatta i Sverige med ”vårdbehov” på t ex HVB-hem har nämligen väldigt svårt att få en sådan plats. Jag vet också att de här minderåriga asylsökande – både de som faktiskt var minderåriga när de kom och de som ljög – i många fall får stanna på dessa mycket dyra boenden flera år efter att de blivit vuxna.

•  Skakande berättelse från en familjehemsförälder för påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande pojkar och män – 17 september 2012. Ur texten:

Jag läser din blogg varje dag med stort intresse och glädje över att någon vågar och kan yppa sanningen. Ingen annanstans förekommer en sådan saklig redovisning av fakta från olika källor, utan att förfalla till främlingsfientlighet.
———-
Jag är sedan ett antal år familjehem för bland annat ensamkommande flyktingbarn, främst från Afghanistan. De kommer dock inte direkt från Afghanistan, utan från Iran, alla vid olika tillfällen.

Samtliga har berättat i princip samma historia om varför de kom till Sverige: en väpnad attack genomfördes mot deras by eller hem i Afghanistan, familjen skingrades och ingen vet vart de andra tog vägen. En snäll kompis eller avlägsen släkting till den döda fadern eller familjen hjälpte dem, tog dem till Iran och betalade resan till Sverige.
———-
Alla ungdomar utan undantag är väl insatta i vad de kan kräva och de kräver det också. Och mer därtill. Överenskommelser om storleken på  månadspengen och vad den ska räcka till hålls aldrig och det är ständigt stora konflikter om ungdomarnas pengar. De vill omgående ha dator, iPhone, gymkort, märkeskläder, dyra parfymer, nya möbler, fordon, körkort och så vidare. Självklart ska familjehemmet eller någon annan betala, för de måste ju skicka alla sina pengar hem till sin sjuka mamma. Det är en ständig källa till diskussioner och det tar aldrig slut. Alla beslut som går emot den unge mottas med irritation, aggressivitet, hot om självmord eller andra uttryck för desperation när den unge inte får sin vilja igenom. Ofta demonstrerar den unge sitt missnöje efter ett negativt beslut om mer pengar genom att smutsa ner, ha sönder saker, inte spola efter sig på toaletten, strunta i alla gemensamma trivselregler, skrika högt, spela hög musik nattetid och så vidare. Allt med hänvisning till att ”jag mår så dåligt så jag måste ha mer pengar”.

•  En migga: ”116 av 134 påstått minderåriga bedömdes inte vara minderåriga.” –  9 oktober 2013. Ur texten:

Kostnaderna för ”ensamkommeriet” är enorma för de ca 86 procent vuxna som söker asyl som ”barn”, om man utgår från de siffror Migrationsverkets generaldirektör rapporterar och applicerar dem på samtliga som utger sig för att var under 18 år.
———-
Det finns också andra effekter av ålderslögner. Som när brott begås och personen egentligen är vuxen men kanske kommer undan med ”samhällstjänst” även för ganska grova brott. Och att 23-åriga män går i gymnasiet med 16-17-åringar är knappast lämpligt. Eller att de bor i familje- eller HVB-hem som ”17-åringar” men inte orkar upprätthålla fasaden utan blir utåtagerande och krävande och skrämmer, ibland hotar, familjehemsföräldrarna alt personalen på HVB-hemmen, vilket det finns otaliga berättelser om. Dessutom är det en del av de påstått minderåriga som kräver att hela familjen, som under asylprocessen sägs ha varit försvunnen, ska få förenas med sin ”minderårige” son (det är oftast män det handlar om, mera sällan kvinnor, men det förekommer också), vilket också sker. Trots att sonen kanske är 25…

•  Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” – 27 mars 2014. Ur texten:

Migrationsöverdomstolen uttalade i en dom den 11 februari 2014 det självklara, nämligen att:

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant.

Fallet som prövades rörde en afghansk asylsökande som inte har kunnat göra sannolikt att han är minderårig genom sin muntliga utsaga samt identitetskort, s.k. tazkira.

•  ”Alla som har träffat honom tycker att han är ett barn.” – 10 juni 2014. Ur texten:

Så om ”alla” (?) ”tycker” att en asylsökande ung man är ett barn så är det på detta tyckande som den statliga myndigheten Migrationsverket ska fatta beslut? Inte på grundval av de krav utlänningslagen ställer för att en person ska  beviljas asyl eller skydd i övrigt, med allt vad det innebär av åtagande för landet Sverige? Ja men då behövs ju inga myndigheter, ingen reglerad invandring! För om ”alla” tycker något så är det alltså det som ska styra invandringen – och kanske också andra samhällsområden? – i Sverige?
———-
Vad dessa åldersbedrägerier innebär på så många olika plan tycks vara omöjligt för alltför många i Sverige att ta till sig. Inte bara kostnadsmässigt: skillnaden mellan kostnaden per minderårig och en vuxen i asylprocessen är över en miljon kronor per år och person. För personalen på hemmen, där dessa vuxna män vistas och där alla vet att de är vuxna (och där männen vet att personalen vet…) men alla ändå spelar med i spelet och låtsas att vuxna är ”barn”, är det både hopplöst och psykiskt påfrestande. Men de vågar inte berätta sanningen, för i Sverige, där klimatet är sådant att så många ”goda människor” inte vill se verkligheten, kan de bli stämplade som Gud vet vad och förlora sina jobb om de talar om de för det. I vilken civiliserad rättsstat som helst skulle misstankar om asylbedrägeri omedelbart rapporteras till ansvarig myndighet. I Sverige är det annorlunda: här firar okunnigheten och tyckandet stora triumfer i ett land, här har man för länge sedan kastat allt vad relevans, sannolikhet och – viktigast – fakta heter, överbord!

•  En migga: ”Barnet kan var upp till 30 år gammalt, ändå godtar Migrationsverket inledningsvis hans/hennes egna uppgifter.” – 24 februari 2015. Ur texten:

”Barnet” kan var upp till 30 år gammalt, ändå godtar Migrationsverket inledningsvis hans/hennes egna uppgifter.

Om ”barnet” sedan ”försvinner” innan någon djupare utredning om hans eller hennes identitet och ålder gjorts så ingår personen i statistiken om  ”försvunna asylsökande barn”. Barnet, som inte är något barn, kan vara kvar i Sverige eller ha åkt till något annat land.

•  Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar – 1 juli 2016. Ur texten:

Hooman har inga hemska historier att berätta om sin resa och han upplevde inga ohyggliga omständigheter på asylboendet som han kom till i Sverige. Allt var ”cool”, åtminstone till en början.

– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.

Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.

– Jag lärde mig massor, skrattar han.

•  Med åldersbedömning av ”ensamkommande minderåriga asylsökande” hade massor av problem kunnat undvikas – 20 oktober 2016. Ur texten:

Att vara minderårig när man kommer hit är inte på något sätt ett ”asylskäl”. Exakt samma kriterier gäller för personer under som över 18 år: man ska visa att man har asyl- eller skyddsskäl så som det anges i utlänningslagen. Till och med Migrationsverket självt verkar emellanåt glömma bort det. Det är också viktigt att de unga som söker sig till Sverige blir informerade om detta eftersom de fått höra att ”i Sverige får alla som är under 18 år stanna”. Det är förmodligen den största anledningen till att nästan hälften av alla som söker asyl i EU och säger sig vara under 18 år, kommer till Sverige. Nästan hälften kommer alltså till lilla Sverige, ett enda av 30 Schengenländer!

•  En migga: ”Jag måste sitta och bevilja PUT till ”ensamkommande afghaners” anhöriga, som märkligt nog ofta bor i Pakistan.” – 29 augusti 2017. Ur texten:

Reflektion: Borde man inte kontrollera ”ensamkommande afghaners” identitet lite extra när de börjar ansöka om att få hit familj från Pakistan? Pakistan har en egen hazarisk befolkning; de är pakistanska medborgare men när hazarer därifrån kommer hit utan att ha asyl- eller skyddsskäl men för att få en tillvaro bekostad här, ljuger de och säger att de är hazarer från Afghanistan. Det är ju märkligt om deras identitet inte kontrolleras när det framkommer att familjen, som inte alls är från Afghanistan, också vill komma hit och som inte heller har asyl- eller skyddsskäl.

I Pakistan har de som har id-kort lämnat fingeravtryck och enligt en person med god insyn i förhållandena i landet är det ytterst osannolikt att en hazar från Pakistan som tar sig till Sverige inte skulle ha registrerat sig och inneha ett id-kort i Pakistan. Därmed har han också ha lämnat sina fingeravtryck.

•  God man åt ensamkommande asylsökande som påstått sig vara minderåriga: ”Jag skäms över att jag låtit lura mig så grundligt.” – 2 februari 2018. Ur texten:

Under den långa tiden jag varit god man för så kallade ensamkommande flyktingbarn har jag sett på nära håll hur bedragna vi gode män, boendepersonal och andra hjälpare, blir av vuxna människor som utger sig för att vara barn. Lurade av påhittade historier för att få stanna i Sverige.

Jag skäms över att jag låtit lura mig så grundligt.

•  Val 2018. Centerpartiet påstår att ”Sverige behöver ensamkommande”. Vem behöver dem och till vad i Sverige? Det är väl snarare i sitt eget land, Afghanistan som dessa unga män behövs. – 5 maj 2018. Ur texten:

Ur intervju med Annie Lööf i Metro. Intervjutexten har rubriken ”När de andra har vänt kappan efter vinden har vi stått upp”:

Centerpartiet har även profilerat sig som ett parti som engagerat sig i unga ensamkommande. I förra veckan kom beskedet om att partiet väljer att släppa igenom regeringens lagförslag där ensamkommande som nekats asyl ska få en ny chans till uppehållstillstånd genom studier.

– För Centerpartiet har det under hela den här mandatperioden handlat om att de som befinner sig i Sverige, som har rotat sig här, där en del jobbar och försörjer sig själva, en del har lärt sig svenska… Att de ska få möjlighet att stanna. För Sverige behöver dem, säger Annie Lööf.

Det är här det blir riktigt knepigt på många olika sätt. Man kan, rent spontant, undra vilken planet en person lever på när hon säger att ”Sverige behöver ensamkommande”? ”Behöver” – på vilket sätt? Till vad? Vilka är det, ärligt talat, som behöver ”ensamkommande” i Sverige? Det nämns inte… Är det aktivisterna i de olika nätverken som så ihärdigt verkat för vad en del kallar sina ”afghanpojkar”? Man kan vidare undra hur förankrad en person är i verkligheten när hon påstår att man ”rotat sig” i ett land efter två, tre år? Det är som en person, själv invandrad för flera decennier sedan, skrev på Facebook och med absolut säkerhet får medhåll av varenda en som invandrat och levt här i tre år:

Jag vill bara kommentera en sak i de här galenskaperna: Man ”rotar sig” inte i ett nytt land på tre år. Det är en mental omöjlighet. Det är bara ett tomt argument för okunniga med ytterst okunnig agenda.

•  Val 2018. Vilka ”ensamkommande barn” talar Migrationsverket om? Det finns inga ”ensamkommande barn”, inte ett enda, som är tänkt att omfattas av den här så kallade gymnasielagen! Den handlar ju uttryckligen enbart om dem som har fyllt 18 år. – 5 september 2018. Ur texten:

Vilka är det egentligen som styr lagstiftningen? Finns det ingen ansvarig person i regeringen som kan sätta stopp för den här ”afghanska ensamkommande barn”-farsen? Är det ingen som undrar över afghanernas kontakter med sina parlamentariker och Khavaris direktkontakt med Afghanistans migrationsminister? Texter om detta finns här på sajten, det är bara att använda sök-funktionen. Någon borde väl ändå ta sig en funderare… Och någon borde väl ha förmågan att se till att lagarna i Sverige fortsättningsvis ska gälla lika för alla; att det inte ska skapas speciallagar för oidentifierade afghanska män som har fått avslag på sina asylansökningar!

•  Om att lång väntetid inte är asylgrundande och om att det inte är Sveriges skyldighet att försörja och bosätta personer som fått avslag på sina asylansökningar – 9 januari 2019. Ur texten:

Den så kallade Nya Gymnasielagen har bidragit till att hålla många kvar, dinglande mellan hoppet om att ändå få stanna här trots total avsaknad av skäl att få göra det och avslag även på den ansökan. Denna lag som är ett extra påslag av vansinne har skapats av tidigare nämnda oansvariga politiker, i detta fall i Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet. Inte ett ord om den ytterst starkt kritiserade lagen heller, i Public Service. Ingen allsidig information, inget ifrågasättande av dessa ”ensamkommandes” egen skyldighet att lämna ett land de inte har rätt att befinna sig i.

•   År 2015 tog Sverige emot 36 procent av alla så kallade ensamkommande minderåriga asylsökande i hela världen… – 5 september 2019. Ur texten:

2015
Totalt sökte 45.675 ensamkommande barn och unga asyl i Norden år 2015. I hela EU var antalet 88.250, vilket innebär att mer än hälften (52 procent) av dem kom till Norden. I hela världen var antalet 98.400. Och av dessa 45.675 asylsökande personer som sade sig vara under 18 år sökte 35.369 asyl i Sverige.

36 procent av alla i hela världen som sade sig vara minderåriga och som sökte asyl under 2015, gjorde det i Sverige!

Alltså: av 45.675 asylsökande påstått och faktiskt minderåriga som sökte asyl i Norden 2015, var det 35.369 som valde att göra det i Sverige = 78 procent.

Genom att använda sökfunktionen kan man hitta alla texter som innehåller vissa ord. Det finns 9.566 texter på den här sajten, skrivna med början den 5 maj 2005.

© alla texter. Vid citat, vänligen länka till originalinlägget.