…publicerade jag bland annat dessa tio texter varav många är lika aktuella idag som då.
• En migga: ”Hur ska ’ensamkommande’ som är misstänkta men inte dömda för sexual- och andra brott hanteras när vi inte vet deras ålder?” – 1 oktober 2018. Ur texten:
En migga:
Jag vill minnas att jag läste att gängbrotten i förorterna lett till att sexualbrott läggs på hög. Så kanske Migrationsverkets biträdande rättschef Carl Bexelius kan svara på vilka riktlinjer operativ personal skall få när det gäller sökande som i alla avseenden uppfyller de formella kraven men är föremål för brottsmisstanke? Och där rättvisans kvarnar mal långsamt på grund av ej prioriterat av rättsväsendet och Migrationsverket därför får vänta länge på besked om fällande dom. Ska dessa ansökningar läggas på hög hos oss på verket för att invänta rättvisans gång? Eller är det meningen att vi skall bevilja 13 månader och låta sådana brottsmisstänkta män som vi inte vet hur gamla de är, vistas i våra skolor? Ska skolorna i så fall få besked om att de är brottsmisstänkta för sexual- eller andra grova brott så att föräldrarna till de ungdomar som går i skolan kan informeras?
• En migga undrar: ”Visst måste det väl konstateras att klagandena saknar skyddsskäl innan de kan beviljas tillstånd enligt gymnasielagen?” – 5 oktober 2018. Ur texten:
Grunden för tillstånd på grund av gymnasiestudier bygger ju på att ”man annars skulle fått utvisning” = alltså att man saknar skyddsskäl, 5:6-skäl etc.
Men visst måste det väl konstateras att klagandena saknar skyddsskäl innan de kan beviljas tillstånd enligt gymnasielagen?
• ”När man hamnar på Psyket där doktorn heter Komiform kan man ju undra.” Ur boken Annorstädes. – 10 oktober 2018. Ur texten:
Annorstädes är en fantastiskt välskriven, mycket tankeväckande och fantasieggande liten bok, skriven av pseudonymen Aniram Niletram, som under decennier led av manodepressivitet, numera kallad bipolär sjukdom.
• Migrationsverket i live-sändning på Facebook: ”11.500 ansökningar har inkommit enligt den så kallade gymnasielagen.” – 12 oktober 2018. Ur texten:
När det gällde att besvara frågor om ersättningar, boenden och kommunernas roll etc borde Migrationsverket i sin sändning ha koncentrerat sig enbart på det som är verkets eget område och inte gett sig in på vad kommunerna kan och inte kan, ska och inte ska göra. Att kommunerna inte har skyldighet att ordna eller bekosta boende åt den här gruppen personer torde stå helt klart för alla, men om gruppen ska anses ha rätt till annat än så kallad nödhjälp i ett akut läge i övrigt verkar oklart. Alla andra utomeuropeiska personer som söker tillstånd för att studera i Sverige måste kunna försörja sig själva och kan inte räkna med svenska bidrag i någon form. Det har sagts, i samband med diskussioner om gymnasielagen, att samma sak ska gälla för dessa personer som ju inte är här av asyl- eller skyddsskäl och som inte har någon grund för att försörjas i Sverige. Men vad som sist och slutligen gäller är som sagt en aning oklart.
• Finland. Ingen ungdomsvård och samhällstjänst (som i Sverige) för 16-åring som försökte dräpa en man genom att kasta en 2,5 kg tung sten i huvudet på honom. – 13 oktober 2018. Ur texten:
En 16-årig yngling slog sommaren 2017 en berusad man som låg i ett buskage med en stor sten i huvudet. Det skedde i Dickursby. Han sparkade också på den hjälplöse mannen och filmade dådet.
Hovrätten dömde den 12 oktober ynglingen för försök till dråp. Rätten övervägde särskilt hur förövarens ålder och livssituation skulle påverka straffet. Dådet ansågs så solklart ha utgjort livsfara för mannen, att förövaren dömdes till tre års fängelse, även om tingsrätten tidigare ansett att villkorlig dom varit tillräcklig.
• Om Centerpartiets och Liberalernas demokrati- och människosyn. Och matematik. – 16 oktober 2018. Ur texten:
Man kan verkligen och enbart på faktiska grunder undra vilken demokrati- och människosyn partiledarna – och givetvis deras medlemmar, även om dessa inte så ofta kommer till tals offentligt – för de små partierna Liberalerna och Centerpartiet företräder, när de i ord och handling visar att 1.135.627 svenska medborgares vilja – de som röstade på Sverigedemokraterna – fullständigt ska bortses ifrån?
• En migga: ”Vid en enhet tillstyrkte man att personen skulle få uppehållstillstånd för gymnasiestudier, trots att det framgick av studieplanen att han skulle studera under en månad, på deltid.” – 18 oktober 2018. Ur texten:
En migga skriver att det finns mycket att uppröras över:
Det finns förstås ett och annat dåligt motiverat eller felaktigt avslagsbeslut också, men det är när jag stöter på bifallsbeslut som jag förvånas mest. Bristfälliga utredningar, märklig bevisvärdering och ibland helt felaktiga slutsatser rent rättsligt.
Många av besluten fattas i ett för Migrationsverket oerhört pressat läge, med oerfarna handläggare och beslutsfattare samt med chefer som jagar ”pinnar” och som förbjudit anställda att kalla till kompletterande utredningar när det finns oklarheter som behöver utredas vidare. I dessa lägen väljer många att skriva ett bifallsbeslut hellre än ett avslag på bristfälligt underlag.
• Ledarskribent: ”Jag tror inte att de 9000 som nu förmodligen får stanna hade fått stanna om det inte var så att vi hade opinionsbildat för deras rätt att stanna.” – 22 oktober 2018- Ur texten:
Han har således, enligt egen utsago, både ”haft rätt i alla de här frågorna” och varit en av dem som starkt bidragit till att skapa den kaotiska situation som nu råder för afghanerna och för de tusentals människor som är inblandade i deras göranden och låtanden. Han är således en av dem som bidragit till att den kanske starkast kritiserade lagen någonsin släppts igenom i riksdagen, vilket till slut möjliggjordes av Centerpartiet. Och därmed är han också en av dem som, de facto, bidragit till det kaos, det lidande och problem och, inte minst, de kostnader som hans egenomvittnade opinionsbildning fört – och för – med sig. Kostnaderna är inte stora; de är enorma.
Man kan inte heller undgå att undra vad som egentligen menas med:
”…för deras rätt att stanna.”
För de hade ju inte rätt att stanna. De beviljades inte uppehållstillstånd enligt den utlänningslag som ska gälla alla asylsökande, just för att de inte hade rätt att stanna!
• Vad är det som gör att så många afghanska män anser sig ha rätt att stanna i Sverige trots att de fått avslag på sina asylansökningar? – 26 oktober 2018. Ur texten:
Är det verkligen någon som tror att man, för att man ”kallar sig ateist”, skulle dömas till döden och avrättas i Afghanistan? Är det inte snarare så att man på ganska goda grunder kan misstänka att det här är ett av de många sätt som afghaner (och andra) utan asyl- eller skyddsskäl i Sverige tar till för att försöka tillskansa sig uppehållstillstånd trots att (eller ”för att”) de redan har fått flera avslag på sina asylansökningar? Han är ju långt ifrån ensam bland sina landsmän om att ”kalla sig ateist”…
Att ”kalla sig ateist” kan knappast ses som ”asylskäl”, utan mer som ett självskapat påhitt som ter sig som ett sätt att klamra sig fast i ett land som man inte getts rätt att stanna i. Om man är född och uppvuxen som muslim i Afghanistan så kan det inte vara särskilt svårt eller ens ovanligt att leva enligt landets islamiska system och samtidigt reflektera och känna tvivel. Ens tankar och känslor syns inte utanpå.
Andra som fått avslag kallar sig kristna, homosexuella eller – det senaste – transpersoner. Påhittigheten är stor.
• Först var nätverken för att unga afghaner utan asylskäl ska få stanna i Sverige upprörda över att många skrevs upp i ålder, nu är de upprörda över att en del har skrivits ner i ålder – 28 oktober 2018. Ur texten:
Vad aktivisterna i det ovannämnda nätverket – och andra nätverk för afghaner som fått avslag på sina asylansökningar – egentligen vill och försöker kräva är att absolut alla ska få stanna, försörjas, utbildas, ges bostäder, vårdas i Sverige – allt bekostat av skattebetalarna. Alla. Oavsett hur gamla de var när de kom och oavsett hur gamla de är nu; oavsett när de kom och varför de kom eller ens varifrån de kom (många kom ju inte ens från Afghanistan utan från Iran och Pakistan). ”Amnesti”. Få människor utanför dessa närmast fanatiska sammanslutningar förstår varför medlemmarna i nätverket, företrädesvis kvinnor, så hårt kämpar för att män, som inte har rätt att vara här men däremot behövs i sina hemländer hos sina familjer, ska bli kvar här. Det är för väldigt många obegripligt.
Många av ovanstående texter är som sagt lika aktuella idag som de var för ett år sedan.