Här är ännu en av många, ganska grunda artiklar om afghanska män som angett att de var – eller som var – under 18 år när de tog sig till Sverige i hopp om att de här ska få ett bättre liv än i sitt hemland.

Klicka på text- och bildrutan för att läsa artikeln.

Mitt i Södermalm är en gratistidning som delas ut till hushållen på just Södermalm. I tidningen daterad den 23 oktober, som landade på hallmattorna i stadsdelen samma datum, finns en artikel skriven i samma anda som mängder av liknande texter på olika aktivistnätverk och i en del kvälls- och dagstidningar som inte alltid rapporterar vare sig allsidigt eller objektivt utan på ett sätt som gör att läsaren ska få intrycket av att något fel begåtts mot personen och/eller att det är synd om honom.

Ur texten:

Amanullah Saifi, 19, kallar sig ateist – vilket gör att han riskerar dödsstraff i hemlandet Afghanistan.

Kommentar: Är det verkligen någon som tror att man, för att man “kallar sig ateist”, skulle dömas till döden och avrättas i Afghanistan? Är det inte snarare så att man på ganska goda grunder kan misstänka att det här är ett av de många sätt som afghaner (och andra) utan asyl- eller skyddsskäl i Sverige tar till för att försöka tillskansa sig uppehållstillstånd trots att (eller “för att”) de redan har fått flera avslag på sina asylansökningar? Han är ju långt ifrån ensam bland sina landsmän om att “kalla sig ateist”…

Att “kalla sig ateist” kan knappast ses som “asylskäl”, utan mer som ett självskapat påhitt som ter sig som ett sätt att klamra sig fast i ett land som man inte getts rätt att stanna i. Om man är född och uppvuxen som muslim i Afghanistan så kan det inte vara särskilt svårt eller ens ovanligt att leva enligt landets islamiska system och samtidigt reflektera och känna tvivel. Ens tankar och känslor syns inte utanpå.

Andra som fått avslag kallar sig kristna, homosexuella eller – det senaste – transpersoner. Påhittigheten är stor.

Bland dem som påstår sig ha konverterat till kristendomen finns ett också nytt sätt att försöka undkomma utvisning: de tatuerar in “In Christ we trust” och kors och annat “kristet” väl synligt på ena sidan av halsen. Men man och man emellan skrattar de åt den svenska dumheten och säger att de har kvar sin egen tro i hjärtat, det här är bara för att få stanna i Sverige, tatueringarna ska de ta bort med laser när de har fått uppehållstillstånd. En påstådd konvertit reste också, enligt personer som känner honom, tillbaka till Afghanistan när han fått uppehållstillstånd, och gifte sig – givetvis muslimskt och med en muslimsk kvinna. Så mycket för “kristen konvertit”.

Dock:

Islam är, enligt konstitutionen, statsreligion, men rätten för anhängare av andra religioner att utöva sin tro fastslås också konstitutionellt. Denna rätt måste utövas inom lagens ramar och det får i landet inte finnas lagar som strider mot islam.

Det innebär att staten, enligt landets konstitution, inte förföljer de kristna i Afghanistan, och för att en person ska anses ha asylskäl så ska det i huvudsak handla om just statlig förföljelse.

Presidentens hustru, Rula Ghani, till exempel, är ju kristen. Wikipedia:

Rula Ghani was born Rula Saade and raised in Lebanon to a Lebanese Christian family.

Hon har bevisligen inte “dött omedelbart” när hon kom till Afghanistan, även om det är kontroversiellt och inte av alla väl sett att hustrun till presidenten i ett av världens mest muslimska länder är just kristen.

Homosexuell är något många afghanska män också, vanligtvis när de redan har fått avslag på sina asylansökningar, kommer på att de är. I Afghanistan är sex mellan män inte alls ovanligt; män umgås ofta nära och intimt. Det finns ju inte några kvinnor tillgängliga för utomäktenskapliga förbindelser, som är förbjudna enligt islam. Sex mellan män är således inte ovanligt, man får bara inte kalla det “homosexualitet” eftersom det är en synd.

Det kommer nu även uppgifter (som jag inte kunnat verifiera men berättas från trovärdigt håll) om att afghanska män här i Sverige – efter avslag på asylansökan – börjat klä sig i kvinnokläder och säga att de har blivit transpersoner. Men inte heller detta med att män klär sig i kvinnokläder är egentligen något att förundra sig särskilt stort över eftersom det är en utbredd pedofilistisk sedvänja sedan mycket lång tid tillbaka i Afghanistan att pojkar och unga män – bacha bazi – klär sig i kvinnokläder och dansar för äldre män samt erbjuder, eller tvingas till, sexuella tjänster. Enligt lag är detta numera förbjudet, men lagen efterlevs inte i praktiken.

I artikeln i Mitt i Södermalm berättas mycket kort att den här mannen har sin mamma och tre syskon kvar i Afghanistan. Det naturliga vore att leva med sin familj och ha sina eventuella religiösa grubblerier där. Att ta sig till Sverige och säga: “Min framtid finns i Sverige” och att man kommer att dömas till döden för att man i Sverige har kallat sig ateist skorrar falskt. Dessutom: Sverige är inte ett land dit man invandrar för att man vill ha ett bättre liv och grundar ansökan på uppgifter som inte går att kontrollera (varken identitet, ålder eller religiös tro eller ingen tro).

Uppehållstillstånd av asyl- och skyddsskäl ska enbart ges till den som har sådana; vill man utan dessa skäl ha en framtid här så kan man söka tillstånd om man har ett erbjudande om arbete som man kan försörja sig på och om man har ordnat en bostad som man kan betala hyran för, enligt bestämmelserna om arbetskraftsinvandring.

Historien som berättas i Mitt i Södermalm är nästan identisk med många andra; nämndemän i migrationsdomstolarna berättar att det går 13 på dussinet av snarlika historier och att, som sagt, påhittigheten är stor för att utan asyl- eller skyddsskäl försöka skaffa sig uppehållstillstånd. Det finns nämndemän som säger att de inte längre vill sitta i domstolarna när den här typen av ärenden tas upp. “Jag orkar inte längre sitta och lyssna på amsagor”, som en av dem uttryckte det.

I det här fallet är det svårt att förstå – men det tas inte alls upp i artikeln – varför Amanullah Saifi inte återsändes till sin familj i Afghanistan när han fick avslag för att han inte hade asyl- eller skyddsskäl. Han var ju då, enligt egen utsago, 16 år gammal och han hade en familj, det vill säga det som krävs, för att återsändas till hemlandet.

Det är inte Sveriges uppgift att försörja och husera tiotusentals afghanska män som “vill ha en framtid” här. Det håller inte det svenska samhället för. Det finns ingen lag som säger att man kan komma hit från Afghanistan – eller något annat land, för den delen – och skapa “asylskäl” för att man vill bo här.

En slutreflektion: Jag funderar över vilken moral de unga männen har när de lämnar sina familjer och reser från sina hemländer för att ta sig till Sverige och “ett bättre liv”? Särskilt när fadern, familjens överhuvud, är död som i fallet som beskrivs i artikeln? I stället för att stanna i sitt eget land, sörja för sin familj och göra vad man kan för att bidra till förbättring och utveckling av landet.

Ur tidigare texter på denna sajt där påstådd “ateism” nämns:
•  En migga: ”Asylsökande från strikt muslimska länder, främst Afghanistan, Irak, Pakistan och Iran, säger sig plötsligt ha blivit ateister.” – 2 juni 2017. Kort ur texten:

Asylsökande från strikt muslimska länder, främst Afghanistan, Irak, Pakistan och Iran, säger sig plötsligt ha blivit ateister. Det diskuteras nu på vår enhet om huruvida dessa ska ges flyktingstatus för att de inte längre tror på Gud och för att de anger att de aldrig mer vill gå i moskén. Det handlar om människor som säger sig ha ”knutit näven i fickan” i hemlandet men längtat efter att få leva i ett land där de inte behöver ha en religion och som nu, på den grunden, vill få ”asylinvandra” hit.

•  En migga: ”Det håller nästan på att bli regel och inte undantag att vi får höra dessa historier.” (Att asylsökande plötsligt blivit ateister) – 3 juni 2017. Kort ur texten:

Det finns allt fler asylsökande som säger sig vara ateister. Jag vill bara säga att det är helt korrekt, det är ett fenomen som även jag har sett. Inte nog med det. Det håller nästan på att bli en regel och inte ett undantag att vi får höra dessa historier.

I mitt fall rör det sig främst om afghaner. De brukar bland annat säga, att efter de har varit i Sverige ett tag och sett samhället här så har de börjat tappa sin gamla tro. Om de gör det så är det deras ensak, men ”ateism” är absolut inte skäl för att bli beviljad asyl, varken för afghaner eller andra nationaliteter.

•  Migrationsverket: ”Andelen personer som är aktuella för medicinska åldersbedömningar har ökat, och majoriteten av dessa bedöms vara myndiga utifrån RMV:s bedömningar.” – 25 oktober 2017. Kort ur texten:

Det finns asylsökande vuxna som har låtsats vara barn, blivit avslöjade som äldre och som nu, på samma sätt som när de påstod sig vara ”barn”, anger att de kommit på att de är homosexuella, alternativt plötsligt har blivit kristna. En del påstår sig till och med ha gått från att vara muslimer i hela sina liv till att bli ateister, något som vilket ju inte ens har något med religion att göra, för att på det sättet försöka få uppehållstillstånd när ursprungslögnen om åldern inte fungerade. Detta är omvittnat av många som kommit i kontakt med dessa asylsökande, som också ges råd och får hjälp med att lämna in nya ansökningar med nya ”skyddsskäl” av aktivister av olika slag.

•  Val 2018. Aktivisterna klagar över hur jobbigt det är att hjälpa ”de ensamkommande” som de själva frivilligt tagit strid för trots att dessa inte har några lagliga skäl att befinna sig i Sverige. – 13 augusti 2018. Kort ur texten:

Dessa män är på intet sätt svenska skattebetalares ansvar och de har inte rätt att vistas här. Inte efter att två instanser minst två gånger (ibland flera eftersom en del plötsligt kommer på någon dag innan de ska utvisas att de ju minsann är homosexuella eller kristna eller ateister…) har gått igenom deras asylberättelser som inte styrkts eftersom ingen styrker sin identitet. Men då rusar aktivisterna till och skickar in nya ansökningar för att förlänga dessa mäns vistelser här.

© denna sajt. Vid ev citat, vänligen länka till originalinlägget.