Arbetskraftsinvandrare, personer som försörjer sig själva och bidrar till samhället med sina kunskaper och sina skatteinbetalningar utvisas obönhörligen ur Sverige om minsta lilla avvikelse i deras handlingar förekommer. Utlänningslagen följs till sista punkt och kommatecken och ibland övernitiskt, långt förbi dessa punkter och kommatecken.

När det gäller asylinvandrare däremot, då vet påhittigheten inga gränser för dem som inte har asyl- eller skyddsskäl men gör vad som helst för att ändå få uppehållstillstånd, försörjning och så småningom svenskt medborgarskap, trots att deras asylskäl inte ansetts räcka vare sig i Migrationsverket eller i migrationsdomstol. De hittar på nya skäl för att försöka få stanna, och i vissa fall lyckas det också. Och nitiskheten i att följa utlänningslagen in i minsta mikroskopiska detalj ter sig långt ifrån lika stor som när det gäller arbetskraftsinvandrare

Den 4 maj skrev jag i Svenska Dagbladet under rubriken Systematiskt bruk av konverteringar för asyl om asylsökande muslimer som i Sverige konverterar till kristendomen i samband med att deras asylansökningar avslås. Nu kommer uppgifter om ytterligare ett, som det ter sig, kreativt sätt att försöka skaffa sig uppehållstillstånd.

En migga vid en asylenhet på Migrationsverket berättar om ett relativt nytt fenomen:

Asylsökande från strikt muslimska länder, främst Afghanistan, Irak, Pakistan och Iran, säger sig plötsligt ha blivit ateister. Det diskuteras nu på vår enhet om huruvida dessa ska ges flyktingstatus för att de inte längre tror på Gud och för att de anger att de aldrig mer vill gå i moskén. Det handlar om människor som säger sig ha ”knutit näven i fickan” i hemlandet men längtat efter att få leva i ett land där de inte behöver ha en religion och som nu, på den grunden, vill få ”asylinvandra” hit. En del kan redan ha beviljats flyktingstatus som ”ateister”.

Samtidigt ges alltså ingen pardon åt välfungerande, lagligt invandrade och väl integrerade individer som arbetar och försörjer sig själva om de under en kort tid fått några hundralappar ”för lite” i lön, om en arbetsgivare slarvat eller på grund av missförstånd inte betalat en viss en försäkring eller liknande. Utlänningslagens strikta krav gäller. Punkt. Slut.

Samma mycket strikta efterlevnad av lagen ser man alltså inte när det gäller personer som söker asyl. Trots att lagen är densamma. Utredningar av asyl- eller skyddsbehov verkar inte vara riktigt fullt så nitiska som för arbetskraftsinvandrare. Det har också rapporterats här på bloggen av miggor genom åren, att de har en enorm press på sig att fatta snabba beslut och det då är lättare och går mycket fortare att skriva positiva beslut än att kontrollera och utreda och formulera avslag.

Att asylsökande i Sverige påstår att de lämnat islam och här i Sverige valt att inte ha någon religion alls kan med noggrann bokstavstolkning av lagen inte utgöra asyl- eller skyddsskäl. I utlänningslagen stadgas i 4 kap Flyktingar och andra skyddsbehövande, 1 §:

Med flykting avses i denna lag en utlänning som
– befinner sig utanför det land som utlänningen är medborgare i, därför att han eller hon känner välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp

Det har blivit svårare att anföra konvertering till kristendomen som asylskäl. Det krävs att man vet något om den religion man gått över till i samband med att man sökt asyl i Sverige på helt andra grunder. Att man är ateist är däremot lätt att säga, man behöver inte ens kunna svara på frågor kring sitt icke-troende eftersom ateism inte är en religion. Plötslig påstådd ateism bland muslimer kan inte börja utgöra asylskäl, det finns inte stöd för något sådant i utlänningslagen.

Utlänningslagen ska tolkas lika strikt för alla – arbetskraftsinvandrade och asylsökande.

© denna sajt. Vid citat, vänligen länka till originalinlägget.