Klicka på textrutan för att läsa hela antologin.
Det finns många aspekter kring hur illa rustade vi är inför terrorhot med den migrations- och gränspolitik vi bedriver.
Skrev den vän som uppmärksammade mig på den här antologin*. Och hon har så rätt. Ett antal aspekter tas upp i den, sammanställda av redaktörerna Henrik Häggström och Hans Brun.
Antologin är på 106 sidor, men några utdrag ur den följer här. Först ur förordet:
Denna rapport har som ambition att tillhandahålla en kartläggning av hur begreppet antagonistiska hot tillämpas lokalt idag, vilka lokala aktörer som använder begreppet och vilken innebörd det har för dem. Syftet med rapporten är att förklara innebörden av begreppet antagonistiska hot i en lokal kontext, samt beskriva hur begreppet kan tillämpas i olika sammanhang, exempelvis vid Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps risk- och sårbarhetsanalyser och i lokala lägesbilder.
———-
Den försöker beskriva hur kriminella grupper, extremister och andra aktörer använder sig av hot och våld på ett sådant sätt att dess konsekvenser och utfall de facto påverkar tillvaron för medborgarna, lokalsamhället och dess företrädare på lokal nivå
———-
Rapporten presenteras i form av en antologi där fem forskare och experter har bjudits in att skriva om olika former och aspekter avseende antagonistiska hot på lokal nivå utifrån deras respektive expertis och specialistområde.
De fem forskarna är:
– Henrik Häggström, senioranalytiker vid Försvarshögskolan i Stockholm med inriktning på antagonistiska hot, underrättelsestudier och terrorism.
– Amir Rostami, fil.dr. i sociologi och forskare vid Institutet för framtidsstudier och poliskommissarie med ett forsknings- och metodutvecklingsuppdrag inom Polismyndigheten
– Magnus Normark, senioranalytiker på Totalförsvarets Forskningsinstitut, FOI, samt på Försvarshögskolans centrum för asymmetriska hot och terrorismstudier.
– Helene Lööw, docent i historia och lektor med särskild inriktning på extremism och samhällsskydd på Historiska institutionen vid Uppsala universitet.
– Per Brinkemo, journalist, författare och föreläsare och har bland annat skrivit böckerna Mellan Klan och Stat – somalier i Sverige samt Klanen – Individ, klan och samhälle från antikens Grekland till dagens Sverige.
– Hans Brun, verksam som analytiker vid Centrum för asymmetriska hot- och terrorismstudier (CATS) vid Försvarshögskolan.
I inledningen skriver Henrik Häggström och Hans Brun:
En rad problem och nya hotbilder mot det svenska samhället sätter sin prägel på såväl tillvaron, som samhällsdebatten om s.k. socialt utsatta områden. Dessa problem och hotbilder är förhållandevis nya och komplexa fenomen för många politiker, forskare och journalister. Massmedia målar upp en bild av dessa områden där tillvaron allt som ofta störs av olika former av hot, upplopp, kravaller, gängkriminalitet, dödsskjutningar och en mycket god tillgång till illegala vapen och narkotika.
Denna bild får även visst stöd av forskning på området, som bl.a. har påvisat att blåljuspersonal har attackerats under tjänsteutövning, räddningspersonal har fått sina utryckningsfordon saboterade eller plundrats under pågående utryckningsuppdrag. Vidare kan noteras att tjänstemän inom en rad verksamheter påverkas av denna utveckling. Personal inom socialtjänsten vittnar om att de utsätts för hot och påtryckningar i samband med verksamma tjänsteutövning. Åklagare har fått uppleva hur deras hem utsatts för brandattentat. Småföretagare har i vissa områden tvingats betala för ”beskydd” och belagts med diverse påhittade skulder.
Ett stort antal personer drabbas av dessa former av kriminalitet; inte bara brotts- offren i traditionell bemärkelse utan också deras anhöriga, vänner och grannar. De personer som tar kontakt med polis och andra myndigheter för att hjälpa till och som vittnar i rättegångar riskerar att utsättas för repressalier av olika slag.
Det är befriande att läsa i klartext det som inte kan bortförklaras med ”så har det alltid varit i Sverige” eller ”anmälningsbenägenheten har ökat”… Också detta, som de flesta redan känt till eller åtminstone anat, sägs tydligt:
För närvarande utgör enligt Säkerhetspolisen islamistisk terrorism det största hotet mot Sverige. Politiker, myndighetsrepresentanter, journalister, näringsidkare och allmänheten utgör potentiella måltavlor. Vidare kan konstateras att antalet personer i de olika våldsbejakande extremistiska miljöerna har på bara några år ökat från hundratals till tusentals (Säpo 2018, 53-65).
Och detta, som politiker (och en stor del av medierna) försökt lura svenskarna att det inte är så här eller i varje fall inte så här illa och som de inte vidtagit de mått och steg som medborgarna har absolut rätt att kräva, omtalas med yttersta tydlighet:
Det dödliga våldet p.g.a. skottskador och användandet av sprängmedel och handgranater i olika kriminella miljöer har ökat påtagligt sedan 1990-talet (Sturup, Rostami, Mondani et al, 2018; Sturup, Gerell & Rostami, 2018; Khoshnood, 2017; Brå 2015). Denna utveckling utgör inte bara ett hot för de individer som tar en aktiv del i dessa konflikter. Vid en rad tillfällen har personer i omgivningen kommit till skada eller dödats. För närvarande är antalet dödsskjutningar bland yngre män påtagligt högre i Sverige jämfört med liknande länder. Det är mer än tio gånger så vanligt att män mellan 15 och 29 år skjuts ihjäl i Sverige än i Tyskland, och sex gånger så vanligt som i Storbritannien (Gerell, Rostami, Mondani et al, 2018).
När man läser detta, och inte bara gör det ytligt utan också tar in vad som faktiskt sägs både ovan och i stycket nedan, så skulle man, om det var ett annat land där det såg ut så här, vara chockad och undra hur det kan vara möjligt att ett land kan ha så menlösa och oansvariga politiker och myndigheter att sådant kan få pågå.
Olika former av mer eller mindre permanenta gängbildningar kan också generera antagonistiska hot mot samhället och samhällsviktiga funktioner, exempelvis i form av hot om sabotage, deltagande i upplopp och olika former av angrepp på t.ex. polis och räddningstjänst. De senaste åren har upplopp och kravaller varit särskilt vanligt förekommande i socialt utsatta områden (Brå, 2018a; Nilsson och Ivarsson Westerberg, 2011).
Det är svårt att ge en enkel och tydlig förklaring varför de antagonistiska hoten i Sverige har ökat. Det finns en rad olika faktorer som får anses ha påverkat situationen. Bland de viktigare faktorerna kan nämnas en tilltagande segregation, en undermålig integrationspolitik och en synnerligen god tillgång till skjutvapen och sprängmedel. Situationen förvärras om möjligt p.g.a. av en narkotikamarknad med förhållandevis låga inträdeströsklar (se exempelvis Brå 2019b).
Som sagt: Om detta handlade om ett annat land, säg Norge, skulle man förfasa sig över hur illa skött landet är och hur dess styrande har svikit sitt folk. Men nu sker allt detta i Sverige, det Sverige som redan Danmark byggt upp gränskontroller mot vilket även andra länder med absolut säkerhet kommer att göra. Då finns det alltid bortförklaringar och mörkläggning att ta till för att dölja just svenska politikers och andra aktörers oförmåga att upprätthålla ”rikets säkerhet” och därmed sitt folks säkerhet.
För att ta del av allt som står i den 106-sidiga i antologin måste man förstås läsa den i sin helhet. Här följer några meningar och stycken, tagna ur längre sammanhang, men icke desto mindre ytterst relevanta:
• För närvarande utgör enligt Säkerhetspolisen islamistisk terrorism det största hotet mot Sverige. Politiker, myndighetsrepresentanter, journalister, näringsidkare och allmänheten utgör potentiella måltavlor.
• För närvarande är antalet dödsskjutningar bland yngre män påtagligt högre i Sverige jämfört med liknande länder. Det är mer än tio gånger så vanligt att män mellan 15 och 29 år skjuts ihjäl i Sverige än i Tyskland, och sex gånger så vanligt som i Storbritannien (Gerell, Rostami, Mondani et al, 2018).
• I vissa särskilt socialt utsatta områden har situationen gått så långt att vare sig polis, ambulans eller räddningstjänst har kunnat åka in i området ifråga utan omfattande förberedelser och förstärkningar (Polisförbundet, 2017).
• Det finns uppgifter som tyder på att Sverige är en av de största marknaderna i Europa för illegala vapen från Balkan.
• En antagonist beskrivs normalt som en aktör (statlig eller icke-statlig) som har för avsikt att angripa ett samhälles s.k. skyddsvärde med våld, sabotage eller stöld (Försvarsmakten, 2006).
• Antagonistiska hot är till sin natur destabiliserande och undergräver tilliten till rättsstaten och demokratin.
Och så korta utdrag ur de fem medverkande forskarnas texter – med ett påpekande om att de gärna bör läsas i sin helhet:
Amir Rostami:
Problembild
Vi har en polarisering av brottsligheten i Sverige. Medan den traditionella brottsligheten (exempelvis knivvåld mellan berusade personer) går ner, går den organiserade formen av grov brottslighet som skjutvapenvåld inom kriminella miljöer upp. Den svenska situationen är således tudelad där den generella brottsligheten är stabil, och i vissa fall uppvisar en nedåtgående trend, medan problemen med individer som ägnar sig åt organiserad och repetitiv brottslighet blir allt mer allvarliga. Det är också dessa företeelser, som ibland i litteraturen beskrivs som antagonistiska hot.
———-
I en jämförelse med 12 andra europeiska länder har Sverige, bland män mellan 15 och 29 år, högst dödligt skjutvapenvåld per capita (Sturup, Rostami, Mondani, et al., 2018). Även antalet patienter som vårdas för skottskador har ökat. Socialstyrelsen uppger att under 2017 hade Sverige det högsta antalet döds- skjutningar bland unga män sedan 1987 (Socialstyrelsen, 2018).
———-
De två miljöer som anses utgöra de störta antagonistiska hoten, organiserad brottslighet och den våldsbejakande islamistiska extremismen i Sverige är delvis sammanlänkade genom rekrytering och samarbeten. Det finns exempelvis samarbetskluster där individer ur den våldsbejakande islamistiska extremismen har samarbetslänkar till olika grupperingar inom den organiserade brottsligheten.
Magnus Normark:
Salafistiska nätverk och antagonistiska hot
Den komplexa dynamik som beskrivs påverka utvecklingen av särskilt utsatta områden, organiserad brottslighet och växande extremistmiljöer i landet framgår inte minst i de senaste årens rapporter från brottsbekämpande myndigheter som Polismyndigheten och Säkerhetspolisen.En framträdande del av hotbeskrivningarna kopplas till den våldsbejakande islamistiska ideologi som företräds av terrororganisationer som al-Qaida, Boko Haram, al-Shabaab och Islamiska Staten, vilka varit pådrivande inspirations- källor för en rad attentatsförsök och genomförda terrorattentat i Europa under de senaste 15 åren. Terrorattentat som riktas mot oskyddade civila personer där tillvägagångssättet präglas av ett uppsåt att döda och skada så många som möjligt utgör den yttersta och mest avskyvärda manifestationen av antagonistiska hot i vårt samhälle idag.
I Säkerhetspolisens senaste årsbok (2018) beskrivs att våldsbejakande extremist- miljöer i Sverige omfattar omkring 3000 aktörer, varav 2000 tillhör den religiöst islamistiska miljön. Dessa aktörer bedöms förespråka våld som medel för att påverka samhället. De extrema ideologiska strömningar som dessa aktörer inspireras av genererar dock fler effekter i samhället än risken för direkta våldsaktioner som terrorattentat.
———-
Även om individer som tillämpar den salafistiska ideologin utgör en förhållande- vis liten andel av vår muslimska befolkning idag så är utvecklingen avseende hur denna miljö agerar för att sprida sitt tankegods i det svenska samhället en växande utmaning.
———
Den effekt som framkommer tydligast från i princip samtliga lokala områden som studerats är att salafistiska element bidrar till att utöva korrigerande åtgärder mot främst kvinnor och flickor som på något sätt avviker från vad dessa element anser är rätt. Detta sker på allmän, offentlig plats och där korrigerande åtgärder oftast omfattas av verbala tillrättavisningar men även illasinnad ryktes- spridning muntligen eller via sociala medier. Beteenden som oftast betraktas som avvikande och felaktiga är hur personen är klädd, till exempel att en kvinna inte täcker håret, bär för kort klänning eller bär byxor.Andra vanliga orsaker är att flickor umgås med ”fel personer” som t.ex. kan vara personer som har en typisk västerländsk livsstil eller att flickan umgås med personer av motsatt kön utan manlig släktings översyn.
Helene Lööw:
Samtida högerextremism, antagonistiska hot och dess inverkan på lokalsamhället
Den organisation som för närvarande dominerar vitmakt-världen är Nordiska Motståndsrörelsen (NMR). NMR har under olika namn existerat sedan början av 1990-talet. NMR är nationalsocialister, inspirationen hämtas huvudsakligen från de nordiska nationalsocialistiska rörelserna under mellankrigstiden. NMRs mål är en nordisk, nationalsocialistisk statsfederation. Centralt för NMR är vid sidan av antisemitismen, föreställningar om en särskild ”nordiskhet”, något som binder samman de nordiska länderna.———-
En central del i nationalsocialisters föreställningsvärld är föreställningen om sig själva som en motståndsrörelse. En rörelse som befinner sig i krig med det omgivande samhället. Denna föreställning har sin grund i det som är kärnan i ideologin – antisemitismen. Antisemitismen är det bärande fundamentet i ideologin. Kort sagt, utan antisemitismen existerar inte någon nationalsocialism. Centralt i den antisemitiska föreställningsvärlden är föreställningen om den ”judiska makten” om judarna som konspiratörer, om existensen av en ”judisk världskonspiration”.
———-
Det organiserade och oorganiserade våldet kopplat till en aggressiv retorik existerar i ett slags symbios av ömsesidig bekräftelse och förstärkning. De utbrott av aggressiv retorik, trakasserier och stundtals attentat och våld som kommer från människor utanför de rasideologiska och ultranationalistiska miljöerna fungerar i vissa sammanhang som mobiliserande och stärkande faktorer för miljön och tolkas av denna som att människor håller på att ”vakna upp” och att man har ett bredare stöd för sin uppfattning, vilket i sin tur leder till att man kan komma att intensifiera propagandan för att nå ut till nya grupper av sympatisörer och potentiella medlemmar.
Per Brinkemo:
Kollektivistiska strukturer och sedvanerätt – En viktig aspekt av antagonistiska hot
Sveriges Radio rapporterade i februari månad 2017 att utredningarna av mord, mordförsök och annan tung kriminalitet går allt trögare (Sveriges Radio, 2017). En av förklaringarna är att åklagare i Malmö möter ett parallellt samhälle med inofficiella rättegångar och där gärningsmän köper sig fria från brott. Chefsåklagaren i Malmö, Pär Andersson, berättade att pengar erbjuds som ersättning för tystnad. En man som blivit utsatt för mordförsök pekade i förhör ut de två männen som avlossade skotten. Men när ärendet nådde tingsrätten tog offret tillbaka uppgifterna.
———-
Ett vidare exempel kan hämtas från år 2016 då en ung man tog sig in i sin före detta flickväns lägenhet och misshandla henne och hennes pappa (Brinkemo, 2017). Gärningsmannen och flickan hade haft en trevande relation och när hon valde att göra slut uppstod en konflikt. Under förhören med flickans pappa framgick det att gärningspersonens mamma, pappa och de äldsta inom familjen bett flickans pappa att lösa situationen enligt deras kultur.Pappan drog således tillbaka sin anmälan och förklarade för förhörsledaren att han tillsammans med gärningsmannens föräldrar kommit överens om att gärningsmannen inte kommer att utföra en ny attack på flickan eller hennes familj. Pappan frågade under förhöret om polisen kunde vittna när familjerna skrev under på att lämna varandra ifred varpå förhörsledaren svarade att det svenska rättssystemet inte fungerar på det viset.
———-
Förståelse för och kunskap om de sociala och framför allt legala strukturer som en stor andel av asylsökande individer kommer från har länge varit liten i Sverige. Skiftet, övergången, från en invand syn på samhället, staten och rättskipningen, är sannolikt inte så enkel som man i förstone kan tro.
———-
En missuppfattning som vissa personer tycks ha är att människor som söker asyl i Sverige på grund av krig i hemlandet dessförinnan levde i länder med likartade strukturer som Väst, om än kanske fattigare och inte lika utvecklade. Det är märkligt att så många inte tycks förstå på vilka grunder friheter i en demokratisk rättsstat vilar – att det är starka rättssäkra institutioner, icke-korrumperade myndigheter och hög tilltro till dem som garanterar friheten. Hade man förstått det hade man insett att det omöjligt var likartade strukturer i Afghanistan, Irak, Syrien, Somalia etcetera innan krigen bröt ut, utan att dessa snarare var repressiva stater som hölls samman genom diktatorer. Personer som kommer från den typen av samhällen har aldrig socialiserats in i en tillitsgemenskap, vare sig det handlar om interpersonell- eller tillit till institutioner.
Hans Brun:
Antagonistiska hot och rättsliga utmaningar
Ett exempel på en form av antagonistiska hot som sällan uppmärksammas som ett sådant är de hot och påtryckningar som enskilda tjänstemän utsätts för i samband med förvaltningsbeslut och processrättsliga åtgärder av olika slag.
———
Det nuvarande regelverket som styr bl.a. socialtjänst och åklagarmyndighetens verksamhet innebär att de personer som bär ansvaret för olika former av beslut omedelbart kan identifieras och att dessa personer riskerar att utsättas för olika former av hot och påtryckningar, något som i förlängningen kan skada förvaltningsverksamheten och rättstillämpningen.Frågan är om det kanske är lämpligt att förutsättningslöst diskutera en arbetsform där enskilda tjänstemän inte kan identifieras omedelbart utan att för den sakens skull göra avkall på möjligheterna för ansvarsutkrävande. Det skulle exempelvis vara fullt möjligt att använda en arbetsmodell där beslutet tas för viss myndighets räkning istället. Detta kan göras förhållandevis enkelt genom att enskilda beslut kodas på lämpligt sätt så att de kan spåras till en enskild tjänsteman för det fall att fråga om exempelvis tjänstefel eller obefogat åtal skall kunna prövas.
Ytterligare ett problem relaterat till antagonistiska hot på lokal nivå är den s.k. insiderproblematiken. Såväl inom tullen som polis- och åklagarmyndigheten har en tämligen stor kategori anställda tillgång till olika typer av register innehållande synnerligen känslig information. Det har förekommit en rad fall där anställda vid dessa myndigheter uppsåtligen har vidarebefordrat sekretessbelagd information till utomstående.
———-
Rättsväsendet har som uttalad ambition att skapa en miljö som är så trygg som möjligt för målsäganden och vittnen. Ansenliga resurser läggs ned för att kunna höra vittnen och målsäganden exempelvis via videolänk och polisiära resurser avdelas i vissa fall för att skydda dessa från våld, hot och andra former av påtryckningar. Den nuvarande spridningen av sådan information riskerar att påverkar hela rättskedjan, från målsäganden och vittnen till personer i tjänstemannaställning som lämnar information inom ramen för arbetet med förundersökningen. Det finns därför en risk för att detta leder till en ökad rädsla, en allt starkare tystnadskultur och en försämrad rättssäkerhet, i synnerhet de fall som rör grov brottslighet.
Ur Avslutande diskussion av och med Henrik Häggström och Hans Brun:
Slutsatserna från arbetet med denna rapport är att de antagonistiska hoten på lokal nivå är mångfacetterade till sin karaktär och att de har ökat i omfattning.
———-
Om man anser att konsekvenserna av antagonistiska hot är oacceptabelt höga måste man sätta in åtgärder som reducerar kärnverksamhetens risknivå. Detta gäller i synnerhet om hoten riktar sig mot samhällsviktig verksamhet.
———-
Arbetet som gjorts inom ramen för denna rapport visar att de samhällsviktiga områden som har varit särskilt utsatta för hot och kriminalitet de senaste åren är skydd och säkerhet, hälsovård, offentlig förvaltning, sjukvård och omsorg samt transporter.
———-
Kriminella aktörer tenderar att utöva hot mot samhällets representanter med avsikt att påverka beslut eller åsamka skada för att skydda ett kriminellt intresse som kan knytas till en viss plats eller ett visst sammanhang. Ofta syftar hotet till att skaffa sig ekonomisk vinning eller makt. I andra fall kan det röra sig om någon form av repressalier eller påtryckningar för att påverka beteendet hos en viss målgrupp.
Avsikten bakom hot som framställs av terrorister och våldsbejakande extremister är som regel att påverka en viss målgrupps handlande, agerande eller åsikter i en för dem önskvärd riktning. Som regel syftar sådana antagonistiska hot i sin förlängning till något slag av politisk förändring.
———-
Andra avsikter bakom antagonistiska hot kan vara att åstadkomma underlåtenhet, passivitet eller aktivitet till sin egen fördel, tillskansa sig information, bedriva allmän påverkan eller utkräva hämnd för någon typ av oförrätt.
———-
Från samhällets sida har tillväxten av kriminella grupper och våldsbejakande radikala nätverk i utanförskapsområdena blivit ett stort problem. Det grova gängvåldet och de antagonistiska hoten börjar nu bli systemhotande till sin karaktär.
*Språkligt påpekande om rubriken: Eftersom det rör sig om flera hot (”antagonistiska”) så ska rubriken lyda: ”Antagonistiska hot och deras påverkan på lokalsamhället”. Pluralis, alltså. Ordet ”dess” är singularis och är således inte korrekt i den här meningen.