Nikolas Laios hörde av sig, min vän som jag i åratal följt och efter bästa förmåga stöttat i hans kamp om att få samma rätt och skyldighet gentemot sin son som mamman har. Alltså i frågan – som berör så många – om varför föräldrar som inte är gifta med varandra när deras barn föds, inte har samma och lika rätt och skyldighet att ha vårdnaden om sitt barn. Alltså varför vårdnaden inte blir gemensam utan automatiskt går till modern och inte, vilket är fallet när föräldrarna är gifta: till båda föräldrarna gemensamt.
Nikolas Laios har skrivit otaliga texter här på den här sajten genom åren, texter som andats kärlek till sonen och ibland också riktat sig direkt till sonen. Men också till ”dom som bestämmer”, som sonen ofta pratade om när han var yngre (han fyller elva år i år) och inte förstod varför han inte fick träffa pappa oftare; ibland inte på mycket länge, särskilt när han var yngre. Vissa tider har Nikolas ändå fått ha gemensam vårdnad (men alltså inte som en självklarhet vid hans sons födelse), han har till och med under en kort tid haft ensam vårdnad av olika skäl. Men mestadels har det varit modern som ensam bestämt (!) över när, var, hur och om far och son har fått träffas. Föräldrarnas oförmåga att komma överens har spillt över på sonen och pappans ibland rentav förtvivlade kamp för att få tillbringa tid med sin son, att få vara pappa, har varit både tärande psykiskt och dyr ekonomisk. Dock har läget förbättrats med åren, men utan en nästan omänskligt ihärdighet hade Nikolas och hans son inte lärt känna varandra och fått det band de nu har.
Mycket svårt hade kunnat undvikas om inte en lag från 1949 hade satt käppar i hjulen för alla de ogifta fäder som vill vara en del av sina barns liv på lika villkor som mödrarna, men hindras från det på grund av att de inte var gifta.
Klicka på text- och bildrutan för att komma till videoutsändningen av den aktuella debatten i riksdagen.
Nikolas hörde alltså av sig och han berättade att den kamp han fört så länge den 13 april togs upp i riksdagen och att riksdagsledamoten Martina Johansson, Centerpartiet, citerade ur en av mina artiklar (läs hela nedan) i ämnet.
1 tim 20 min in i debatten:
Den här lagstiftningen som vi har i Föräldrabalken, den är från 1949. Ansvariga ministrar, som fattade beslut om det här, de var födda mellan 1881 och 1906.
Att den här viktiga frågan, som Niko kämpat med och jag följt under ett drygt decennium, så tydligt och klart nu tas upp av en engagerad riksdagsledamot, Martina Johansson, är givetvis oerhört positivt, även om det har tagit fullkomligt orimligt lång tid innan frågan uppmärksammats. Vilket inte är Martina Johanssons fel på något sätt, tvärtom. Hon ska ha all cred för att hon åtminstone uppmärksammar den här omoderna synen på pappor nu, år 2023, nästan 74 år efter att lagparagrafen stadfästes i en helt annan tid och av en helt annan generation. Nu får vi vänta och se om hon få gehör för det som Nikolas påtalat så länge.
Klicka på textrutan för att läsa artikeln.
Ur artikeln
Barnet står från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna, om dessa är gifta med varandra, och i annat fall av modern ensam. – 6 kap. 3 § Föräldrabalken (1949:381)
———-
Så här borde det inte se ut i jämställdhetens förlovade land, i Sverige som säger sig vilja efterleva FN:s barnkonvention och sätta barnets rättigheter i främsta rummet. Ändå är det en nära 70 år gammal lagparagraf, stadfäst av statsråd födda i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, bland dem Ernst Wigforss (1881), Gustav Möller (1884), Gunnar Sträng (1906) och Tage Erlander (1901), som än i dag reglerar barns rätt till sina fäder.
Den ålderdomliga lagen är direkt skadlig för de barn vilkas mödrar vägrar samarbeta med barnens pappor. Den måste ändras och ogifta föräldrar jämställas med gifta. För barnens bästa.
Lästips
• Be my guest # 117 Nikolas Laios, Juldagen 2015 – 25 december 2015. Ur texten:
Till min älskade son Iosef
Det här är din tredje jul i livet och den tredje julen som du inte får fira med mig.
Vi pappor i Sverige blir automatiskt vårdnadshavare för våra barn bara om vi är gifta med mammorna. Din mamma och jag var inte gifta när du föddes och på grund av gamla lagar och regler som inte har ändrats i takt med verkligheten så har jag som din pappa nu inte de möjligheter att vara med och bestämma och påverka vad som är bäst för dig, som jag borde ha. För du är ju lika mycket min son oavsett om din mamma och jag var gifta eller inte när du föddes.
• Be my guest # 123 Nikolas Laios, Juldagen 2016 – 25 december 2016. Ur texten:
Till Iosef, min fyra år gamle son
Så kom beskedet att du inte får fira jul med mig i år heller. Pappa lovade dig att han “skulle fråga dem som bestämmer”. Det gjorde han.
Jag kunde inte föreställa mig att du inte skulle tillåtas komma igång med din kontakt med din släkt genom att fira din första jul med mig vid fyra års ålder. Det här är fjärde julen i rad som du, min son, inte får fira med din pappa.
• Be my guest # 131 Nikolas Laios, Julafton 2017 – 24 december 2017. Ur texten:
Till Iosef, min fem år gamle son
Så fick du inte fira jul med mig i år heller. ”De som bestämmer” hade sagt att i år skulle du få fira din första jul med pappa och kusinerna. Precis som de sa förra året. Men det blev istället som alla år du har levat.
Detta år har det dock hänt något. Förut pratade vi om att pappa inte får vara med och bestämma, men i år har “de som bestämmer” sagt att pappa också får bestämma. Det tog fyra år och alla resurser som fanns och lite till, men nu får pappa vara med och kan ta hand om dig ordentligt, får prata med doktorn och med fröknarna på dagis.
• Be my guest # 137 Nikolas Laios, Julafton 2018 – 24 december 2018. Ur texten:
Till min son Iosef
I år har jag inte behövt skriva den här texten riktad till dig för att du ska kunna läsa den i efterhand. Vi har oss själva att tacka för det.
Kanske mest för att du, fantastiska lilla människa, under många månader av undanhållanden och utsatthet fortsatt att tala om för både domare, medlare och socialtjänst att du vill vara mycket hos pappa.
Vår övervakade veckokontakt via videosamtal, som alltid på något sätt blir saboterad, blir helt plötsligt ett 25 minuter långt samtal. Du vägrar lägga på för att du har läst om FN:s barnkonvention i förskoleklassen och citerar ur den när du blir ombedd att lägga på med: “Jag har rätt till både min mamma och min pappa”.
• Be my guest # 145 Nikolas Laios, Julafton 2019 – 24 december 2019. Ur texten:
Till min son Iosef
Rätten till ditt ursprung och ditt arv fick ett abrupt slut när du inte längre kunde träffa din farfar, som gick bort före sommaren i år. När du sa: “Jag önskar att jag hade fått träffa honom lika mycket som jag har träffat morfar, så att jag inte bara kände honom på sjukhuset” så förstod jag att en rättighet hade tagits ifrån dig. Den rättighet som du ändå lyckats formulera och känt inom dig var din egen. Du verkade intuitivt känna att det inte borde vara på det sättet. Sedan du träffade farfar första gången när du var 2,5 år gammal så har gångerna blivit få på grund av sabotage och undanhållanden.
• Be my guest # 150 Nikolas Laios, Julafton 2020 – 24 december 2020. Ur texten:
Till min son Iosef, åtta år
FN:s Barnkonvention, som du läste om i skolan och som du undrade om den gäller i Sverige, blev lag i Sverige den 1 januari 2020.
Efter att konventionen blivit lag så blev de som bestämmer klara med att undersöka hur bra Sverige är på att följa konventionen. Det blev klart för en månad sedan. Undersökningen visar att Sveriges lagar och processer inte alls följer barnkonventionen och det som har förstört så mycket för dig, lagen om att ogifta pappor inte blir vårdnadshavare, bryter mot artikeln som handlar om barns rätt till omvårdnad av båda sina föräldrar.
• Be my guest # 155 Nikolas Laios, Julafton 2021 – 24 december 2021. Ur texten:
Till min son Iosef, nio år
Iosef, du vet hur jag alltid säger att om något är fel så får man försöka ändra på det. När någon gör fel i vuxenvärlden så kan den bli tvungen att betala pengar i böter eller skadestånd. När ett land har gjort fel så kan man fråga om landet vill betala pengar om man visat vad landet gjort fel. I vårt fall är det så här:
–Sverige fick egentligen inte störa vår familj.
–Sverige får inte behandla pojkar och flickor olika.
–Sverige ska se till att barn får vara med sina föräldrar.
–Sverige får inte behandla barn till föräldrar som inte är gifta annorlunda än de barn som har gifta föräldrar.
• Be my guest # 169 Nikolas Laios, Julafton 2022 – 24 december 2022. Ur texten:
Till min son Iosef, tio år
I år får vi fira jul tillsammans och jag och din mor har kommit långt i vår samsyn och vårt samarbete som föräldrar. Att komma hit tog tio år. År som du lidit, och som jag och även mamma, lidit. Hade vi fått den hjälp med samtal från början och en syn på att din pappa är lika viktig som din mamma, så hade inte så många sår skapats.
Alla år som började så snett på grund av en gammal och ojämställd lag. Som följdes av åratal av uppmuntran av advokater att fortsätta kämpa mot varandra istället för för dig, ett slöseri med kärlek, tid och pengar. Hoppas att du, när du blir äldre, förstår att vi båda gjorde det för dig, fast på olika sätt.
Vi får hoppas om att Sverige ska få bra lagar och bra sätt att ena familjer i framtiden och att alla de människor som står för positiv förändring får en röst i vårt samhälle.