Klicka på textrutan för att se och höra debatten på riksdagens webb-tv, eller läsa riksdagens hela protokoll.

Ur protokollet
Protokollet omfattar tre timmars debatt, här citeras därmed endast en bråkdel av vad som sades. Korta kommentarer till de korta, utvalda citaten ur den långa debatten. Var och en som är intresserad av den här samhällsviktiga frågan bör själv läsa hela protokollet för att få en sammanhängande och mer allsidig bild än vad som kan ges här.

Maria Malmer Stenergard (M):

Sverige har under många år haft en mycket stor invandring. Sedan 2010 har en halv miljon människor sökt asyl här. Under de senaste 15 åren har 1,6 miljoner fått uppehållstillstånd. För en hel del har resan fortsatt in i samhället och in i egen försörjning. Men alltför få har kunnat ta sig fram av egen kraft. I stället har många som kommit hit svårt att få jobb, svårt att klara skolan och svårt att lära sig språket. Bidrag blir ett alternativ till lön. Utanförskap och hopplöshet ersätter framtidstro.

Vi moderater röstar i dag nej till större anhöriginvandring. Och vi röstar nej till en förlängning av gymnasielagen. Det är en ogenomtänkt och orättvis reform som innebär att vuxna utan skyddsskäl får stanna i Sverige. Den lämpar över stora bekymmer på kommunerna, som redan går på knäna efter många år av stor invandring.

Klicka på resp textruta för att ta del av SCB:s statistik och prognos.

Kommentar: Vem som helst som tänker efter det allra minsta inser att det för ett så pass litet land som Sverige, som år 1999 hade en befolkning på 8,8 miljoner vilken i april 2019 ökat till drygt 10,3 miljoner, medför stora problem och svårigheter. När invånarantalet under två decennier ökar med 1,4 miljoner människor, företrädesvis från länder med för oss mycket främmande kulturer och syn på jämlikhet, frihet och annat som är självklarheter för oss och en religion som samtidigt är en ideologi och också används som lag, blir det avsevärda försämringar för den egna befolkningen som via bland världens högsta skatter har ett avtal med staten om att få den sjukvård och skola; de bostäder och vägar och den el med mera som de enligt det avtalet har rätt till. Något som staten inte längre levererar, medan den trots det fortsätter att pressa folket på skatter. Att på 20 år öka andelen invånare med 17 procent utan att det finns lärare, läkare, sjukvårdspersonal, poliser, bostäder etc är ytterst ansvarslöst. Sverige har under dessa 20 år inte tagit det ansvar det är skyldigt att ta gentemot sina medborgare.

Paula Bieler (SD):

Vi är i dag här för att debattera och slutligen förhoppningsvis förlänga den tillfälliga lag som kom till stånd när Sverige befann sig i en akut kris. Det var en tid när verksamhet efter verksamhet sa: “Det här går inte längre.” Statsråd tvingades lyssna på kommunerna som sa: “Vi klarar inte av situationen.” Samma politiker och journalister som i ena ögonblicket hånade mig när jag sa att vi snart kommer att ha tältläger i Sverige fick strax därefter sprida nyheten att man börjat diskutera hur man skulle kunna öppna ett tältläger på Rinkaby.

Vi fick gymnasielag nummer ett som gjorde det möjligt att få uppehållstillstånd i Sverige för att studera på gymnasienivå på bekostnad av svenska skattebetalare med följden att svenska gymnasielärare på ett eller annat sätt faktiskt avgör huruvida deras elever ska få stanna i landet eller inte. Detta kritiserades mycket. Med dagens mandatfördelning i riksdagen hade detta förslag bara vunnit med ett ynka mandat. Sedan kom den andra gymnasielagen, som utökade rättigheten till vuxna personer som inte ens bedömdes ha skyddsbehov.

Kommentar: Här finns texter på denna sajt som innehåller ordet “gymnasielagen“. Bland annat (detta är endast ett litet axplock av mängder av texter i ämnet):
•  Lagrådet om förslaget om särlagstiftning för afghanska män som flera gånger fått avslag: ”Det är en ny princip i utlänningslagstiftningen att låta handläggningstidens längd utgöra i stort sett enda skälet för uppehållstillstånd”. – 19 april 2018
•  Val 2018. Vilka ”ensamkommande barn” talar Migrationsverket om? Det finns inga ”ensamkommande barn”, inte ett enda, som är tänkt att omfattas av den här så kallade gymnasielagen! Den handlar ju uttryckligen enbart om dem som har fyllt 18 år. – 5 september 2018
•  Migrationsverket i live-sändning på Facebook: ”11.500 ansökningar har inkommit enligt den så kallade gymnasielagen.” – 12 oktober 2018
•  Vidare om vandelsprövning i samband med ansökan enligt ”nya gymnasielagen”, i detta fall sexuella ofredanden av två flickor under 15 år gamla. – 1 mars 2019

Christina Höj Larsen (V):

Den lag regeringen i dag vill förlänga har skapats för att låta föräldrar på flykt veta att de inte kan återförenas med sina barn här. Den är skapad för att svårt sjuka och utsatta ska veta att Sverige inte blir en fristad för dem. Den är skapad för att människor på flykt ska känna av osäkerheten i ett tillfälligt uppehållstillstånd och inte på riktigt andas ut och bygga sitt liv i trygghet. Den är skapad för att minderåriga ensamkommande från till exempel det plågade Afghanistan vilka inte omfattas av gymnasielagarna ska veta att det tillfälliga uppehållstillståndet omvandlas till en utvisning på 18-årsdagen. Så illa är det, fru talman. Hur hamnade vi här?

Kommentar: Det är märkligt hur man kan lagstifta om anhöriginvandring till personer med tillfälliga uppehållstillstånd, TUT. Ska till exempel en maka och fem barn komma hit och ges fyra, fem eller sex månaders TUT, det vill säga den tid maken (som det oftast rör sig om) har tillstånd kvar att vistas här? Vem betalar deras resor dels hit; dels tillbaka om/när UT inte förlängs?

Mängder av TUT går ut nu i höst och miggorna fasar för hur de ska hantera dels förlängningsansökningarna; dels anhörigansökningarna, som ju också innebär tillfälliga tillstånd. Så här sa en migga till mig några dagar efter att riksdagen klubbat igenom den nya tillfälliga lagen (!):

Det blir en enda stor soppa av alltihop. Någon rättssäkerhet vare sig för dem som söker anhörigtillstånd eller för Sverige och svenskarna är det inte tal om. Likaså blir det fruktansvärt jobbigt nu när afghanernas gymnasietillstånd går ut och det blir nya påtryckningar från allehanda aktivister om att även de som inte alls uppfyller de krav som ställs för förlängning ändå ska få stanna här. Jag fattar inte hur vi ska klara det. Politikerna är inte intresserade av verkligheten utan verkar lida av allvarlig “godhetsmani”. Fast inte gentemot svenskarna…

Hans Eklind (KD):

Vi kristdemokrater röstade nej till att ca 9.000 ensamkommande skulle få en ny möjlighet till uppehållstillstånd. Skälet var och är att vi menar att det är skyddsbehovet, inte långa handläggningstider eller för den delen gymnasiestudier, som ska prövas.

Även om den så kallade gymnasielagen aldrig borde ha antagits godtar vi den förlängning som föreslås i propositionen. Vi gör det då de som har fått uppehållstillstånd för att bedriva gymnasiestudier även ska få möjlighet att avsluta desamma. Vi menar att det viktiga här och nu är att det sker en tydlig dialog mellan staten, kommunerna och Migrationsverket för att den tid då lagen nu är i kraft ska hanteras på bästa möjliga sätt.

Kommentar: Det var 11.600 afghaner (kanske några av annan nationalitet också), inte ca 9.000 som ansökte och alla var vuxna. Personer som redan i flera dyra asylprocesser fått avslag för att de inte befanns ha några asyl- eller skyddsskäl. Vad gäller just “långa handläggningstider” som Hans Eklind också talar om, så har Lagrådet uttalat sig enligt följande:

Det är en ny princip i utlänningslagstiftningen att låta handläggningstidens längd utgöra i stort sett enda skälet för uppehållstillstånd.

Förödande och mycket allvarlig kritik som S, Mp, V och C valde att strunta i.

Fredrik Malm (L):

Sverige har tagit ett mycket stort ansvar under många år. Vi har hjälpt många människor att kunna bygga en framtid i vårt land. Det är viktigt att vi nu, när vi har att hantera vår situation, blocköverskridande och med en bredare enighet än vi har kunnat uppnå tidigare faktiskt skapar en långsiktigt hållbar migrationspolitik för vårt land.

Vi kan inte hjälpa alla. Det innebär att vi också måste göra tydliga prioriteringar. Från Liberalernas sida är prioriteringen mycket tydlig. Personer som har behov av skydd ska få stanna i Sverige och få det. Men det innebär, i andra änden, att personer som inte har behov av skydd måste acceptera ett avslagsbeslut från svenska myndigheter och vara beredda att lämna Sverige.

Sverige måste ha en migrationspolitik som innebär nivåer som vårt samhälle klarar av vad gäller bostäder, tolkar, arbetsmarknad och möjligheter att bygga ett fungerande liv i Sverige, så att vi inte får en utveckling med områden som blir isolerade enklaver, där nästan inga barn i skolorna kan tala svenska eller lär sig svenska. Detta är förstås en förödande utveckling för vårt land, som sliter sönder det samhällskontrakt som är så viktigt. Sverige ska ställa upp, men vi ska göra det på ett sätt som vårt land långsiktigt klarar av att hantera.

Kommentar: Detta ständiga upprepande av att “Sverige har tagit ett stort ansvar”. Men det är inte Sveriges sak att “ta ansvar” för tiotals miljoner människor på flykt genom att ta in dem och kraftigt försämra livsvillkoren, tryggheten, säkerheten sammanhållningen etc bland de egna medborgarna. Sverige har haft en allt annat än ansvarsfull, men desto mer känslomässigt baserad, asylinvandring under de senaste tio åren, till och med längre. Det inser ju också L när partiet genom sin talesperson talar om att et behövs “en migrationspolitik som innebär nivåer som vårt samhälle klarar av”. Men inga politiker har varit ansvarsfulla nog att omsätta den insikten i praktiken. Man klarar i Sverige inte av att sätta sitt eget folks behov och rättigheter främst, och först därefter se hur många människor från andra delar av världen som kan hjälpas i just Sverige. Miljoner fler hade ju kunnat hjälpas på plats i sina närområden än som hjälpts här, för enorma summor. Dessutom kan ju många återvända efter ett tag och många gör det också – så snart de fått uppehållstillstånd… Vilket mycket tydligt indikerar att det kanske inte är så farligt i landet de lämnat ändå. Och om hjälpen i möjligaste mån hade getts personer som befinner sig på flykt – ofta tillfälligt – och deras tillvaro i läger för flyktingar kunde förbättras väsentligt med biståndspengar som räcker mycket längre än de gör i Sverige, så hade inte samhället förändrats och balansen rubbats och livsvillkoren förändrats så drastiskt för befolkningen i Sverige som den gjort

Carina Ohlsson (S):

Återinförd familjeåterförening för alternativt skyddsbehövande är humanitärt önskvärd och kommer att underlätta integrationen. Detta visas också av flera utredningar. Därför var det med förvåning jag hörde moderaten Maria Malmer Stenergards inlägg här, där hon beskrev hur barn slutar skolan och har sin examensdag. Vi vet ju att många föräldrar saknar sina barn just vid examensögonblicket eller, tvärtom, att barn saknar sina föräldrar som är på ett helt annat ställe i världen. Därför blev jag mycket förvånad över just det inlägget.

Migrationspolitiken ska svara mot samhällets behov av att i god tid kunna planera för grundläggande samhällsservice till personer som bosätter sig i Sverige och ge dem goda förutsättningar att etablera sig i landet. Den ska i en föränderlig omvärld minska behovet av tillfälliga lösningar och säkerställa en permanent ordning med ett brett stöd i den svenska riksdagen. Kommittén ska bland annat ta ställning till frågor om tidsbegränsade eller permanenta uppehållstillstånd, på vilka grunder uppehållstillstånd ska beviljas, om en humanitär grund för uppehållstillstånd ska införas, i vilken utsträckning anhöriginvandring ska vara möjlig och om ett försörjningskrav ska gälla och hur i så fall ett sådant krav bör utformas.

Kommentar: “…och kommer att underlätta integrationen”. Massor av anhöriga, ibland upp till fyra fruar och 16 barn till en enda man, har ju kommit hit men inte tycks det ha underlättat integrationen så värst. Varifrån har S-talespersonen fått den uppgiften? Och är hon “for real” när hon talar om att “migrationspolitiken ska svara mot samhällets behov av att i god tid kunna planera för grundläggande samhällsservice till personer som bosätter sig i Sverige”? Det finns ju inget att planera med längre! Inga bostäder. Inte jobb åt människor utan utbildning och saknar kunskaper i svenska, vilket det ju inte ens finns tillräckligt med lärare som kan lära ut. Med så här naiva och bortkomna politiker som styr landet spelar det ingen roll hur många kommittéer de sätter ihop som ska utreda sådant som andra länder för länge sedan har klarat av men  som för Sveriges del är för sent. “I god tid” är överspelat för länge sedan.

Johanna Jönsson (C):

Under hösten 2015 ingick Centerpartiet och övriga allianspartier efter långa förhandlingar en migrationsöverenskommelse med den rödgröna regeringen. Där fanns både punkter som handlade om att snabba på integrationen och stötta kommunernas väldigt pressade situation och sådant som tillfälliga uppehållstillstånd och skärpningar av försörjningskraven för anhöriginvandring.

Bara några veckor efter att överenskommelsen hade presenterats valde regeringen att gå mycket längre än vi hade kommit överens om och presenterade den tillfälliga asyllagen. Den innebar bland annat att de allra flesta som flytt hit från krigets Syrien förlorade rätten att återförenas med sina barn och att några av de allra mest utsatta förlorade sin enda möjlighet att stanna här.

Kommentar: Representanten för C visar också en naivitet gränsande till dumhet när hon förnumstigt talar om att “snabba på integrationen”. Det märks att svenskar inte har en aning om – och att de styrande inte brytt sig om att sätta sig in i – vad “integration” är och att det tar minst tre generationer innan man är hjälpligt “integrerad”. Om ens då. Och det hjälper inte – i högsta grad tvärtom! – att klistra ord som “nysvenskar” eller “svenskar” på oss som kommer från andra länder, det är bara löjligt och vi är många både invandrade och asylhitkomna som inte gillar den överhetsattityden. Den bidrar inte precis till att man vill integrera sig…

Rasmus Ling (MP):

Mot bakgrund av hur det politiska samtalet förs i dag är jag mycket glad över att vi kan se att steg tas framåt som när det gäller familjeåterförening. Men beslutet om att förlänga denna lag betyder förstås också att vi har en fortsatt restriktiv och hård migrationspolitik med korta och tillfälliga uppehållstillstånd och att många av dem som inte får stanna och som är svårt sjuka egentligen borde få stanna. Det betyder alltså att alla de försämringar som gjordes för tre år sedan förlängs.

För oss som möter unga människor som har kommit från andra länder, som vill starta sina nya liv i Sverige och som vill komma in i Sverige på riktigt är det inte roligt att ge dessa besked.

Kommentar: Miljöpartiet är så udda i sina ogenomtänkta tankar att det är lite svårt att kommentera deras uttalanden. De tycker att människor ska få stanna här på grund av att de är sjuka, att de “egentligen borde få stanna”. Att människor från andra länder utanför Europa ska kunna komma hit och belasta en redan fruktansvärt hårt pressad sjukvård i Sverige. Alltså utan att de har asyl- eller skyddsskäl. Det är både barnsligt och blåögt att som representanter för den svenska regeringen förorda att Sverige, vars sjukvård och övriga samhällssystem redan är på bristningsgränsen – och numera allt oftare över den – ska införa “sjukdomsinvandring”. Dessutom har “unga människor som har kommit från andra länder, som vill starta nya liv i Sverige” inte rätt att bättreliv-invandra hur gärna de än vill starta liv här. Miljöpartiet tycks anse att dessa personer (det torde till minst 95 procent handla om afghaner som fått avslag i flera instanser på sina asylansökningar) ska ges uppehållstillstånd här enbart på grunden att de önskar bättre liv, vill ha gratis utbildning och få allt bekostat av svenska skattemedel. Dock finns bättreliv-invandring inte som begrepp i utlänningslagen. Än.

Till slut en påminnelse om denna text som skrevs två dagar efter debatten och omröstningen i riksdagen:
•  Blott Sverige svenska lapptäckspolitiker har – om de nya ändringarna i den tillfälliga utlänningslagen – 20 juni 2019.

© denna sajt. Vid ev citat, vänligen länka till originalinlägget.
Det  tar mycket tid att researcha, läsa, samla in och kontrollera fakta, skriva och publicera en text som den här och många andra på den här sajten. Jag har ingen “sponsor” och alltså ingen som betalar mig för att jag skriver. Om du som läser det jag skriver vill bidra med en slant så klicka på “Donate” och välj en “månatlig donation” (eller valfritt engångsbelopp) som automatiskt dras från ditt konto, det finns en ruta för det när du klickar på “”Donate”-rutan. Du kan givetvis utan problem sluta bidra närhelst du vill. Om du tycker att texterna om asyl och migration, om olika samhällsfrågor och om Finland och en hel del annat är intressanta och ger dig nya insikter, kunskaper och vetskaper så kanske det kan vara värt till exempel 2 kr/dag = 60 kr i månaden?
Tack på förhand och tack för att du läser!