Utrikesministeriets pressmeddelande:

Den klagande hade ansökt om internationellt skydd i Finland tre gånger åren 2015, 2018 och 2019 mot återsändande till Afghanistan. Migrationsverket avslog klagandens ansökan om asyl och uppehållstillstånd. Också högsta förvaltningsdomstolen avslog besvären. Besvärsärendet som gällde klagandens första asylansökan förföll efter att klaganden själv återtog sin ansökan om besvärstillstånd till högsta förvaltningsdomstolen (HFD). HFD avslog klagandens andra och tredje ansökan om besvärstillstånd.

Klaganden överklagade beslutet till Europadomstolen och hävdade att återsändandet till Afghanistan innebar ett åsidosättande av artiklarna 2 (rätten till liv), 3 (förbudet mot tortyr och omänsklig behandling), 13 (rätten till effektiva rättsmedel) och 14 (förbudet mot diskriminering) tillsammans med artikel 3 i Europakonventionen. Europadomstolen gav Finland ett interimistiskt förordnande enligt vilket klaganden inte fick avvisas innan ärendet hade behandlats i Europadomstolen. Europadomstolen upphävde det interimistiska beslutet den 29 maj 2020.

I sitt avgörande av den 9 juli 2020 ansåg Europadomstolen att klagomålet var uppenbart ogrundat och tog inte upp ärendet till prövning. Enligt Europadomstolen finns det ingen väsentlig anledning att tro att klaganden löper en verklig risk för att bli behandlad på ett sätt som strider mot artiklarna 2 och 3 i Europakonventionen, om denne skulle avvisas under rådande omständigheter i Afghanistan. I fråga om klagandens hänvisning till artiklarna 13 och 14 tillsammans med artikel 3 ansåg Europadomstolen att klaganden inte hade använt sig av effektiva nationella rättsmedel.

Klicka på text- och bildrutan för att ta del av ECHRs avgörande gällande ansökan 42255/18 M.H. mot Finland.

Utdrag ur avgörandet

The applicant is a 22-year-old Hazara Afghan male. He moved from Afghanistan to Iran when he was five years old. The applicants biological parents died when he was young and he lived with foster parents in Iran. When he was 15 years old, his foster mother passed away and his foster father was granted refugee status in the United States. Since his foster father was not able to prove that the applicant was his foster son, the applicant remained in Iran without any guardian. During his time as an unaccompanied minor in Iran, the applicant was on one occasion raped by two men. Eventually, the applicant left Iran.

On 8 November 2015 the applicant sought asylum in Finland.

On 21 December 2016 the Finnish Immigration Service (Maahanmuuttovirasto, Migrationsverket) refused the applicants asylum application and ordered his removal to Afghanistan. 

By letter dated 27 February 2017 the applicant appealed against the Immigration Services decision to the Administrative Court (hallintooikeus, förvaltningsdomstolen).

On 23 February 2018 the Administrative Court rejected the applicants appeal. Having assessed up-to-date country of origin information, it held that no available evidence permitted to conclude that Shia Hazaras were generally being persecuted in Kabul. According to the court, the preconditions for granting international protection were not met in the applicants case.

He had lived there (in Afghanistan) as a child and his mother tongue was Dari, one of the most spoken languages in Afghanistan. As an adult male, healthy and able to work, the applicant could not be considered particularly vulnerable.

By letter dated 6 March 2018 the applicant appealed further to the Supreme Administrative Court (korkein hallinto-oikeus, högsta förvaltningsdomstolen) but withdrew his appeal by a letter received by the court on 28 March 2018.

On 17 April 2018 the Supreme Administrative Court considered that the applicants appeal had lapsed as he had withdrawn it.

On 17 April 2018 the applicant sought asylum for the second time. He argued that he should not be removed to Afghanistan, given his particular vulnerability because of the psychological problems he had developed as a result of the sexual attack suffered in Iran in 2015.

On 11 May 2018 the Finnish Migration Service decided to refuse again his asylum application and to remove him to Afghanistan. The applicant’s state of health did not make his removal unreasonable. He was not found to be at particular risk of further sexual exploitation.

By letter dated 28 May 2018 the applicant appealed to the Administrative Court and requested a stay on the execution of the removal order. He argued again that he was at risk of being ill-treated or living in degrading conditions given his poverty, lack of any family or social network or knowledge of Afghanistan and due to his psychological problems.

On 29 May 2018 the Administrative Court refused the applicants request to stay the execution of his expulsion order.

By letter dated 7 June 2018 the applicant again requested a stay on execution of the expulsion order, submitting a report from his psychiatrist which stated that he had been diagnosed with post-traumatic stress disorder. His request was refused on the same day.

On 7 June and 3 and 24 September 2018 respectively the applicant requested again a stay on execution of the removal order but the Administrative Court decided not to stay the execution.

On 3 December 2018 the Administrative Court rejected the applicants appeal and refused to stay the execution of his expulsion order.

By letter dated 14 December 2018 the applicant appealed to the Supreme Administrative Court, requesting also a stay on execution of the removal decision.

On 18 December 2019 the Supreme Administrative Court rejected the applicants request for a stay on execution.

On 14 February 2019 the Supreme Administrative Court refused the applicant leave to appeal.

On 17 April 2019 the applicant sought asylum for the third time. He argued that he should not be removed to Afghanistan given his particular vulnerability because of the psychological problems he had developed as a result of the sexual attack suffered in Iran in 2015.

On 8 July 2019 the Immigration Service decided to refuse again the applicants asylum application.

By letter dated 19 July 2019 the applicant appealed to the Administrative Court against the Immigration Services decision.

On 7 February 2020 the Administrative Court rejected the applicants appeal. 

By letter dated 14 February 2020 the applicant requested leave to appeal before the Supreme Administrative Court.

Kommentar: Den här mannen har nu belastat det finländska asylsystemet på ett sätt som åtminstone för en utomstående ter sig totalt orimligt och alldeles för dyrt för samhället, för skattebetalarna. Mannen har inga asyl- eller skyddsskäl gentemot Afghanistan, det framgår ju i varje avslag och ändå har han fortsatt att hävda att han måste få stanna i Finland. De olika instanserna i Finland har också klart påpekat att det faktum att han är fattig och behöver mediciner och att han delvis därför hävdar att han måste få stanna i Finland för att få tillgång till fri eller kraftigt subventionerad sjukvård, inte utgör asylskäl och att det finns mediciner och vård att tillgå i Kabul.

ECHR har minutiöst gått igenom alla mannens yrkanden och hänvisningar till olika paragrafer i Europakonventionen och förkastat dem, en efter en. Domstolen citerar även i sitt långa avgörande följande, som mannen också påstått i en del av sina asylansökningar i Finland (referenser görs också till några fall från Sverige) och inget av det ger rätt till asyl:

He might be put in danger in Kabul because of his Dari language skills which could disclose his foreign or westernised origin. He might not be considered a good Muslim. He would also be deported by force by the police of a Western country. The applicant had no family or social network in Afghanistan. He was facing a risk of discrimination as a foreigner in his own country and because he was visibly a part of the Hazara minority. The applicant was suffering from sleeping and mental disorders, depression, memory troubles and posttraumatic stress disorder.

Och ECHR konstaterar också:

As to the sexual assault, the Court notes that it took place in Iran several years ago when the applicant was 14-15 years old. The applicant is now going to be expelled to Afghanistan where he has not even claimed to have been a victim of sexual exploitation. Moreover, he is now a 22yearold adult man. The Court does not therefore find it likely that he would be at particular risk of further sexual exploitation in Afghanistan.

Och:

It is also proven that the applicant is capable of working and supporting himself as he has had two jobs while living in Finland. As an adult single male, healthy and capable of work, the applicant cannot be considered particularly vulnerable, even in the absence of any support network.

ECHRs slutsats, efter sin långa genomgång, varav bara en del finns med här (hela texten kan som sagt läsas på domstolens sajt):

For these reasons, the Court, unanimously,
Declares the application inadmissible.

Slutkommentar: De finländska myndigheterna och domstolarna har fattat rätt beslut från början och genom hela processen, det har nu också ECHRs genomgång visat. I Finland har man, till skillnad från vad en tidigare generalsekreterare för Advokatsamfundet, en tidigare Justitiekansler och en tidigare advokat och hovrättsråd i Sverige fört fram i en artikel nyligen, följt landets utlänningslag och tillämpliga konventioner.

Läs inlägget som kommenterar de tre juridiskt skolades debattartikel i Upsala Nya Tidning, UNT, den 30 juli:

•  Tre juridiskt högt skolade personer frågar: “Varför ska Sverige utvisa ensamkommande ungdomar som varit här sedan 2015?” Svar: “För att de inte av Migrationsverket och migrationsdomstolarna beviljats uppehållstillstånd.” där de skriver om fyra afghanska män som också saknar asylskäl men som de anser ändå borde få stanna här för att de:

Han har under sina fem år i Sverige haft många engagemang som kör- eller solosångare, bland annat i svenska kyrkor. Han är fullt integrerad i det svenska samhället.

Kommentar: Inget av detta utgör asylskäl.

 Han förespråkar aktivt jämställdhet mellan könen och har engagerat sig i hbtq-rörelsen. Han är teoretiskt begåvad och har vid sidan om egna studier organiserat och givit stödundervisning i matematik åt andra nyanlända.

Kommentar: Inget av detta utgör asylskäl.

 I juni tog han studenten som svetsare, en yrkeslinje han medvetet valde, eftersom han vill börja arbeta och försörja sig själv så fort som möjligt.

Kommentar: Inget av detta utgör asylskäl.

Här har han integrerats väl i ett tryggt hem hos en kvinna som stöttar honom bland annat ekonomiskt. Han har haft arbeten inom posten och som lagerarbetare med mycket goda vitsord, såsom punktlig, arbetsvillig och pålitlig. Reza älskar Sverige och vill bidra till samhället här.

Kommentar: Inget av detta utgör asylskäl.

Slutkommentar: Man kan undra vad ECHR skulle säga om de här resonemangen kring hur någon kan anse att de här fyra afghanska männen – och alla andra tusentals afghanska männen – som befunnits inte ha skyddsskäl ändå ska få uppehållstillstånd i Sverige…

Tillägg: Det ska bli intressant att se om några andra svenska medier (än min sajt) tar upp och kommenterar detta, som ju rimligtvis borde vara av mycket stort intresse i Sverige. Genom min text blir de uppmärksammade om detta (texten publicerad 3 augusti kl 09:57) och någon annan än jag borde rimligtvis vara intresserad av att kommunicera det här beslutet och innehållet i avvisandet också i Sverige, som hyser tusentals afganska män utan asylskäl och med liknande historier.

© denna sajt. Vid citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.