Klicka på. textrutan för att läsa artikeln på Dagens Nyheters sajt.

Ur texten:

Runt 130 av de 959 i Stockholms län som konstaterats smittade med det nya coronaviruset kommer från Järvaområdet i nordvästra Stockholms stad*, uppger Smittskydd Stockholm. Staden går nu ut med en bred informationskampanj i området för att förhindra smittspridningen.
———-
Per Follin,  smittskyddsläkare vid Smittskydd Stockholm, menar att den utökade informationsinsatsen i Järvaområdet är motiverad på grund av smittspridningen.

– Det motiverar ännu mer den informationsinsats som redan inletts, att utöka den med fler språk, och att föra ut den i så många kanaler man bara kan, säger han.

*Invandrartätt, så kallat utsatt område.

Kommentar: När det nu är som det är i Sverige, att det inte ställs några krav på dem som sökt asyl eller skydd här att lära sig landets språk så behöver samhället i det svåra läge landet befinner sig i, givetvis ta till alla medel som finns för att nå dem som inte behärskar svenska med information på deras språk och via kanaler som kan nå dem.

Varför man i Sverige inte kräver att människor som ska leva här lär sig svenska, har jag undrat över i flera decennier. Att man så starkt nedvärderar sitt land och det svenska medborgarskapets värde och betydelse som man gör här, är helt obegripligt. Och dessutom också både orättvist och nedvärderande mot dem som sökt sig hit från utomeuropeiska länder som flyktingar eller övrigt skyddsbehövande. Många av de hitkomna jag talat med har uttryckt stor förvåning över att inga krav ställs på dem, inte på kunskaper i svenska och inte ens på styrkt identitet. de kan bli svenska medborgare utan att behärska språket och utan att Sverige vet vilka de är eller varifrån de kommer. Många säger att det är som att bli ”B-medborgare” när svenskarna delar ut pass så lättvindigt.

I 15 år har har jag skrivit om dessa frågor. Jag har också, sedan nästan lika lång tid, då och då upprepat vad som krävs för att bli medborgare i Finland. De flesta länder kräver språkkunskaper, många kräver också intygat god kunskap om samhället och landets historia, för att en person ska beviljas medborgarskap och därmed tas upp i den nationella gemenskapen. Helt rimliga krav, kan man tycka. krävs minst vitsordet 3 i såväl muntliga som skriftliga prov i landets språk. Därmed är man en del av den finländska befolkningen och man har inte heller behov/rätt till av tolk betald av skattemedel. Man likställs med övriga finländska medborgare och blir inte en del i ett B-lag, som i Sverige. För man kan knappast vara en A-medborgare i ett land där man inte är integrerad och inte behärskar språket .

Att få medborgarskap i ett land är inte en mänsklig rättighet. Det verkar många faktiskt inte förstå. Har man redan ett medborgarskap men inte klarar kraven för att få bli medborgare i Finland så får man helt enkelt leva i landet md sitt eget medborgarskap och sitt permanenta uppehållstillstånd, det går alldeles utmärkt. I januari 2009 skrev jag i ett inlägg på min sajt: ”Adem Tahiri från Kosovo har bott i snart tjugo år i Finland. Men han nekas finländskt medborgarskap då han inte anses uppfylla språkkunskapsvillkoret.”

Här är en av texterna på den här sajten om bestämmelserna för erhållande av medborgarskap i Finland (liknande krav finns i de flesta länder):

•  Finland. Ny lag träder i kraft den 1 maj: Personer som också har ett annat medborgarskap och begår allvarliga brott kan förlora sitt finska medborgarskap. – 27 april 2019. Ur texten:

Medborgarskapslagen ändras så att personer som gjort sig skyldiga till vissa allvarliga brott kan förlora sitt finska medborgarskap. Statsrådet (= regeringen, min anm.) föreslog torsdagen den 25 april att lagen ska stadfästas. Avsikten är att republikens president stadfäster lagen på fredag (26 april). Lagen avses träda i kraft den 1 maj 2019.

Läs också:

•  Finland. Om att kravet att behärska landets språk för erhållande av medborgarskap i Finland är en självklarhet. – 20 januari 2020. Ur texten (i inlägget finns också sex länkar till relaterade texter): 

Sedan åratal har jag flera gånger i olika sammanhang, också här på den här sajten, skrivit om samma sak: kraven på att man behärskar landets språk i tal och skrift för att man ens ska kunna ansöka om finskt medborgarskap. I Sverige har man upprörts över att personer som Mauricio Rojas och Nyamko Sabuni redan för mer än 15 år sedan försökte föra fram att samma självklarhet borde råda också i Sverige. Var och en kan själv inse att hade detta självklara krav funnits också i Sverige så hade miljarder skattekronor sparats in på tolkar och på behovet av att översätta diverse information till allehanda asylinvandrarspråk.

Till slut: Det är självklart att eftersom det är Sverige och dess politiker som devalverat det svenska medborgarskapet och inte, genom krav på språkkunskaper, sporrat invandrarna att lära sig landets språk, så är det de (politikerna) som bär huvudansvaret för den situation som råder. Under två decennier (minst) har det skrivits och talats om att det borde anses vara självklart att asylinvandrare och andra, för att ha en chans att integreras och klara sig i Sverige, måste behärska språket och känna till hur samhället fungerar.

Samtidigt har förstås varje individ ett eget ansvar och en stor del av invandrarna tar också det ansvaret och gör sitt yttersta för att lära sig svenska, för att lära sig om hur samhället fungerar, är intresserade av svenska seder och svensk kultur. Ingenting är nattsvart eller snövitt. Men det är det slappa svenska förhållningssättet till sitt land, sin kultur och vad som bör förväntas av människor som ges en fristad här, som är djupt problematiskt. Både för ”dem” och för ”oss” – något som kommer att skapa ännu större klyftor mellan just ”dem” och ”oss” än vi redan ser. Och som blir förödande för alla i Sverige.

© denna sajt.