Först en reflektion: Det är mycket i Sverige som är betydligt mer komplicerat och krångligt än i många andra länder.
Nu har frågan om livstida rätt till tolkning på tiotals och åter tiotals språk för hitkomna asyl- och andra invandrare i Sverige, främst utomeuropeiska personer, åter tagits upp. Beloppen, som denna verksamhet omsätter, torde vara astronomiska.
Jag skrev några texter om tolkning redan för 13, 14 år sedan och har då och då genom åren försökt ta upp ämnet. Utan framgång.
För knappt 1,5 år sedan, i juni 2020, tog jag tag i frågan igen och redovisar här det jag då fick veta och kom fram till. Jag valde att se på hur man gör på tolkområdet i Finland. Svenska politiker och medier tittar ju sällan på hur man gör där på olika samhällsområden, utan fokuserar nästan enbart på hur man gör i Danmark och Norge.
Men jag tappade gnistan när jag inte fick svar från relevanta instanser i Sverige, så jag lät det hela bero och skrev ingenting.
Nu har jag tagit fram de frågor jag ställde då och redovisar dem här, och de svar jag fick från Social- och hälsovårdsministeriet i Finland. Jag skrev (beloppen i kronor inom är tillagda idag, den 31 oktober 2022):
Kommunen får under tre års tid ersättning för det integrationsstöd och utkomststöd, den tolkservice och vissa specialkostnader som den betalt för asylsökande. Ersättningen för en person som fyllt 7 år är 2.300 euro (ca 27.000 kronor) per år och för barn under 7 år 6.845 euro (ca 80.600 kronor) per år. Kommunerna får ersättning för tjänster och stöd till kvotflyktingar under fyra års tid.
Mina frågor är, för att vara säker på att/om jag förstått det hela rätt:
1. Beloppen som kommunerna ersätts med, 2.300 euro för personer 7 år och uppåt och 6.845 euro för barn under 7 år, innefattar de alltså sådant som är utöver det som ingår i den kalkylmässiga ersättningen som kommunerna får under tre år? Alltså ”integrationsstöd och utkomststöd*, den tolkservice och vissa specialkostnader”.
2. Ingår inte *utkomststödet i den kalkylmässiga ersättningen?
3. Hur ser reglerna ut för skattemedelsbekostad tolkservice till asylinvandrade resp kvotflyktingar? Alltså hur länge bekostar staten tolkhjälp? Det vill säga när anses de som kommit till Finland och sökt och fått asyl eller skydd kunna klara sig utan tolk eller betala eventuell tolkning själva?
4. Krav på muntlig och skriftlig kunskap i finska (eller svenska) gäller ju för den som ansöker om finskt medborgarskap. Anses man då, eftersom man ju då behärskar landets språk, inte längre vara berättigad till skattemedelsbekostad tolkhjälp?
5. Vilka tidsramar gäller för den som inte söker – eller inte beviljas – finskt medborgarskap? Alltså var går gränsen för skattebetald tolkhjälp för dem?
Svar kom från en person med titeln specialsakkunnig vid Kompetenscentret för integration av invandrare i regeringen. Bland annat:
I princip betalar myndigheterna (staten eller kommunerna) för tolkningskostnader om det är de (myndigheterna) som har initierat ärendet. Om en person själv påbörjar ett ärende och behöver tolk måste han eller hon också vanligtvis betala tolkkostnaden själv.
Det finns ingen definitiv tidsram för tolkningen, det beror på behovet. Men när man har fått finskt medborgarskap har man inte längre rätt till ersättning för tolk.
I ett nytt lagförslag som ska träda i kraft den 1 januari 2025, anges också följande om vad som gäller idag och fram till dess:
Enligt den gällande lagen om främjande av integration ersätts kommunen för de kostnader för tolkning som ordnats för de personer som avses i 2§ 2 och 3 mom. Ingen tidsgräns har fastställts för ersättning av de kostnader som orsakas av tolkning. Enligt den gällande lagen om främjande av integration ersätts kostnaderna dock inte efter det att personen har fått finskt medborgarskap.
OBS! Fetstilningen är min.
Kommentar: Eftersom muntliga och skriftliga kunskaper med minst betyget 3 på en femgradig skala, är ett krav för att beviljas medborgarskap i Finland, är det självklart att det då inte längre går att få – eller ens behövs – tolkning. Om personer ändå önskar få tolkhjälp får de vända sig till en tolkbyrå och anlita en tolk som de själva betalar. Gamla och personer med funktionsnedsättningar som gör det omöjligt eller mycket svårt att lära sig finska kan ansöka om ersättning för tolkhjälp om de har fått dispens från kravet på språkkunskaper när de ansöker om finskt medborgarskap.
Klicka på textrutan för att läsa hela texten på Smedjans sajt.
Ur Alice Teodorescu Måwes text:
Men är det inte rimligt, om man erkänner problemen med segregation, att faktiskt förvänta sig att den som levt i Sverige så länge att den kunnat erhålla medborgarskap också, som huvudregel, talar svenska? Eller delas medborgarskapen ut för tidigt? Är det orealistiskt att det för såväl permanent uppehållstillstånd, och senare svenskt medborgarskap, finns krav på godkända kunskaper i svenska språket? Att när språkkunskaperna uteblir, trots åratal av offentligfinansierad SFI, ska vara upp till den enskilde att ombesörja sina omkostnader, att skattebetalarnas plikt till sist når ett slut?
Ytterligare information: Jag har under två dagar, vid skilda tillfällen, suttit med en telefontolk som tolkat på svenska/arabiska/svenska. Jag kan inte beskriva hur förvånad, rentav chockad, jag blev av flera av samtalen. Av att patienterna faktiskt inte kunde annat på svenska än ”hej”, ens efter lång tid i Sverige, men kanske mest över att svensktalande personal i vården inte tycktes tänka på att varje påbörjad kvart* av telefontolkning kostar skattepengar och inte hade förberett sig ordentligt före besöket (vårdcentraler, läkare, rättsliga sammanhang) utan tolkningen blev onödigt utdragen och därmed dyr, till betydande del av den anledningen.
* Enligt uppgift från tolkar. Väntar på bekräftelse från ett av de stora tolkserviceföretagen.
Dessutom undrar en tolk som jag talat med, följande:
Varför använder myndighetspersoner tolk när de själva behärskar kundens/klientens språk?
Stora besparingar skulle kunna göras genom att de talar sitt gemensamma modersmål och den ansvariga myndighetspersonen, som ju måste förmodas behärska svenska mycket väl (annars skulle han/hon inte vara anställd på myndigheten) för sedan anteckningar, protokoll, journal på svenska.
Att läsa:
• Med anledning av inlägget om tolkar och svenskundervisning – 26 februari 2008, för snart 15 år sedan. Ur texten:
Jag hade behövt tolk för att kunna kommunicera med de två läkare som “behandlat” mig (dvs skrivit ut tabletter) de senaste månaderna när jag varit sjuk. Ingen av dessa läkare talar begriplig svenska och själv kan jag varken ryska eller estniska.
• “Hur ska vi kunna få tolkar på olika språk inom två dagar?” – 2009. Ur texten:
Miggor kommenterar den rapport om “en snabbare asylprocess” som skulle ha publicerats den 15 december 2008. Den ska, enligt uppgift, äntligen föreligga nu, den 6 februari 2009…
Länkar till några av mina texter om vad som krävs för att beviljas finskt medborgarskap, där alltså bland annat språkkrav ingår:
• Finland. Om att kravet att behärska landets språk för erhållande av medborgarskap i Finland är en självklarhet. – 1 februari 2019. I inlägget finns länkar till ytterligare sex texter i ämnet på den här sajten.
Till sist något om återkallande av finskt medborgarskap:
• Finland. Inrikesminister Kai Mykkänen: “Finländarnas rättsmedvetande säger, att fråntagande av finskt medborgarskap borde komma ifråga också när det gäller grova sexualbrott.” – 12 januari 2019.
• Finland. Ny lag träder i kraft den 1 maj 2019: Personer som också har ett annat medborgarskap och begår allvarliga brott kan förlora sitt finska medborgarskap. – 27 april 2019.
• Finland. Lag om förlust av medborgarskap på grund av landsförräderibrott, högförräderibrott eller terroristbrott sedan 2019. – 1 juli 2022.
