Klicka på textrutan för att ta del av inslaget på SVTs sajt.

Ur texten:

Detta är så fullständigt absurt. Det finns alltså ärenden från 2015 som inte är avgjorda än. Enbart denna oförmåga att behandla ansökningar, talar för en minimering av migrationsvolymerna – men obehandlade ärenden på hög växer naturligt och oundvikligt också kravet på så kallade byråkratiamnestier, eller nollställningsbeslut, som Sverige har genomfört gång efter annan sedan 1976, i syfte att byråkratins ärenden skall nollställas, så att tjänstemännen kan börja utreda och samla ärenden på nytt.

En migga kommenterar:

Spontant så kan man inte enbart skylla på coronakrisen för att domstolarna har balanser – som jag förstått det har domstolarna inte tillförts medel på samma sätt som Migrationsverket för att avgöra ärenden. Regeringen har helt enkelt förbisett – försummat* – väsentliga delar av rättsprocessen. För den enskilde sökande/klagande förstås, men även samhället eftersom MIVs utvisningsbeslut inte vinner laga kraft utan att domstolarna avgjort överklagandena. Utan lagakraftvunna utvisningsbeslut så kan dessa givetvis heller inte verkställas. Den sökande/klagande har ju ingen rättslig skyldighet att lämna Sverige innan han fått avslag i domstol och domen vunnit laga kraft.

* “…inte sett det komma…”.

Och Thomas Gür, som skrivit om asyl- och andra invandringsfrågor i uppåt tre decennier, kommenterar så här på sin Facebook (publiceras med hans tillstånd):

Detta är så fullständigt absurt. Det finns alltså ärenden från 2015 som inte är avgjorda än. Enbart denna oförmåga att behandla ansökningar, talar för en minimering av migrationsvolymerna – men obehandlade ärenden på hög växer naturligt och oundvikligt också kravet på så kallade byråkratiamnestier, eller nollställningsbeslut, som Sverige har genomfört gång efter annan sedan 1976, i syfte att byråkratins ärenden skall nollställas, så att tjänstemännen kan börja utreda och samla ärenden på nytt.

Slutkommentar: Överflödig.

 

© denna sajt. Vid citat, vänligen länka till detta inlägg.