Det är inte dagmammor som ska förbjudas, det är kraven på dem som blir dagmammor som ska skärpas

Klicka på textrutan för att läsa hela artikeln.

Ur texten:

Om det finns kvalitetsbrister bör tillsynen skärpas. Och om det nu är så otroligt viktigt att alla tvååringar får en ”likvärdig utbildning” – varför inte då bara slå fast att skolplikten ska gälla från två års ålder, punkt slut?

Det är sant att det är skadligt för barns språkutveckling i svenska om de går hos en dagmamma som inte talar språket. Ställ därför tydliga språkkrav på den som vill arbeta som dagbarnvårdare i familjedaghem.

All valfrihet kan inte offras för integrationen. I Sverige behöver man inte kunna prata ett ord svenska för att bli medborgare, men dagmammor ska förbjudas för integrationens skull. Det är vansinnigt.

Kommentar: Ovanstående är självklart. Det måste förstås ställas strikta krav på vilka som kan bli dagmammor. Att behärska god svenska i tal och skrift ska vara en självklarhet; att känna till och tillämpa svenska traditioner, kunna återge ramsor, sånger, sagor etc borde också höra till kraven. Rätt väg att gå är definitivt inte att förbjuda dagmammor!

Sverige agerar på mängder av områden – även detta – precis tvärtemot hur dess nordiska grannländer agerar. ”And how’s that working for you?” som Dr Phil brukar fråga. ”Not well, not well at all”, är tyvärr svaret.

Det är inte Sverige och svenskarna som ska anpassa sig efter folk från utomeuropeiska länder som söker sig hit, det är givetvis de som kommer till Sverige som måste göra det. Som i de övriga nordiska länderna. Massor av invandrade gör det också: kommer in i de svenska systemen, det svenska sättet att leva genom jobb, vänner, sina barn som går i svensk skola etc. Och behåller de delar av sin egen kultur som går att förena med livet här. De gör det till stor del av egen kraft men ofta också med god, eller åtminstone viss hjälp av samhället. På samma sätt som vi gör när vi flyttar till andra länder med helt annorlunda system, kultur och traditioner. Tanken på att vi skulle kunna bosätta oss permanent i till exempelvis Italien och efter lagstadgad tid i landet kunna söka italienskt medborgarskap och då få veta att vi inte behöver ha styrkt vår identitet, att det inte ligger oss till last om vi är dömda för brott (väntetiden på medborgarskapet blir bra lite längre) och att vi inte behöver kunna italienska eller känna till något alls om hur landet fungerar och dess historia, ter sig för oss absurd. Lika absurt är det givetvis att medborgarskap delas ut till människor i Sverige som inte uppfyller något eller några av de nämnda kriterierna.

Devalveringen av det svenska medborgarskapet har pågått i decennier vilket är förödande för Sverige och dess framtid.

Här finns en hel del information om kraven för att beviljas medborgarskap – och få behålla – i Finland. Den som vill kan lätt ta reda på hur det ser ut i Norge och Danmark och andra länder.

•  Finland. Om att kravet att behärska landets språk för erhållande av medborgarskap i Finland är en självklarhet. – 1 februari 2019. Kort ur texten:

Sedan åratal har jag flera gånger i olika sammanhang, också här på den här sajten, skrivit om samma sak: kraven på att man behärskar landets språk i tal och skrift för att man ens ska kunna ansöka om finskt medborgarskap. I Sverige har man upprörts över att personer som Mauricio Rojas och Nyamko Sabuni redan för mer än 15 år sedan försökte föra fram att samma självklarhet borde råda också i Sverige. Var och en kan själv inse att hade detta självklara krav funnits också i Sverige så hade miljarder skattekronor sparats in på tolkar och på behovet av att översätta diverse information till allehanda asylinvandrarspråk.