Klicka på textrutan för att lyssna på inslaget i Studio Ett i Sveriges Radios P1.

OBS! Var och en bör lyssna och bilda sig en egen uppfattning om vad de olika medverkande i inslaget anför, påstår, informerar, tycker, känner, vill etc.

Dock: Alla länder i Europa anser, precis som det svenska Migrationsverket i sitt tidigare, och nu även senaste rättsliga ställningstagande från i går, den 29 augusti 2017, att läget i Afghanistan inte är sådant att det kan ge automatiskt uppehållstillstånd åt alla afghaner. Varje fall ska således även fortsättningsvis prövas individuellt i Sverige, liksom i alla andra EU-länder.

I det rättsliga ställningstagandet från Migrationsverket som länkas till ovan, sägs bland annat:

Vår bedömning är att konflikten inte nått en nivå där den drabbar alla i hela landet, alltså den nivå som lag och praxis kräver, för att alla som är afghanska medborgare ska ha rätt att stanna.

Migrationsverket ska därför enligt lag fortsätta att tillämpa principen om ett så kallat internt flyktalternativ, för de personer som inte kan återvända till sin hemort. Det går fortfarande att återvända till flera områden, och därför kommer det även i fortsättningen krävas en individuell prövning av varje ärende.

Det är vad som gäller för asylsökande afghanska medborgare oavsett vilket land de kommer eller säger sig komma ifrån. Rubriken, som Studio Ett valt att sätta på sitt inslag – “Ska Sverige utvisa till Afghanistan?” – är kanske ett journalistiskt retoriskt grepp, men låter konstigt i det här sammanhanget.

Terje Torvik, Migrationsverkets utsände i Afghanistan, befinner sig sedan länge i Kabul. När han intervjuas säger han så här (kan höras här, inslaget börjar ca 1:04 in i programmet):

När jag tar del av beskrivningar i svensk media så tycker jag att vi pratar om antingen eller. Jag skulle vilja säga att det är både och. Vi har en hög riskfaktor i Kabul och i Afghanistan men det beror på vem du är och var du vistas någonstans. När vi är ute och åker, jag har besökt flyktingläger, varit hemma hos vanliga familjer och ätit middag…

Min bild är att det finns en normalitet, en vardag och här i Kabul finns det stadsdelar och vissa av distrikten är mycket mer berörda av konflikter än andra. När jag är ute och fikar eller umgås med kollegor och kompisar är det väldigt sällan som man hör till exempel skottlossningar eller bomber. Under tiden som jag varit här så har jag hört en bomb, en raketattack och två skottlossningar. Det betyder inte att det inte sker utan det inträffar relativt ofta, men i en begränsad del av Kabul för att attackerna är riktade mot regeringen, mot diplomaterna och ohörbart. Man lär sig var det är säkrare och var det är mindre säkert.

Studio Ett:

Ett argument som ofta förs fram i den svenska debatten är att UD avråder svenskar från att åka till Afghanistan, som turist eller på affärsresa. Du själv går inte ut och sätter dig ensam och tar en fika hur som helst i Kabul. Om vi då skickar människor dit, hur ska man förstå det?

Terje Torvik:

Jaaa… Ser du ut som att du kommer ifrån Sverige, som jag ändå gör, och inte pratar språket, då riskerar du betydligt mycket mer än om att du ser ut som om du kommer ifrån Afghanistan och pratar språket. Även om du bryter på en dialekt. Man ska komma ihåg att Afghanistan är väldigt multikulturellt, man har väldigt många olika etniciteter. Och när jag pratar med mina afghanska kollegor och vänner så upplever jag det som att man inte är så fokuserad på etniciteter, som jag upplever att debatten i Sverige är. Man pratar inte så mycket om att man är hazar eller tadzjik eller uzbek eller pashtun och så vidare.

Studio Ett:

En annan indikation på hur farligt man upplever att är då, är ju hur benägen man är att resa till Afghanistan. Hur ser det ut på planen som går till exempel från Turkiet eller Dubai till Afghanistan?

Terje Torvik:

Jag har nog aldrig upplevt att ett plan har varit sådär helt tomt utan antingen så är de mer eller mindre halvfulla är så är de ganska fulla och det är varierande vilka som är med på planen. Ibland så har jag svårt att se att det är några internationella, ibland är det rätt många internationella. Men det är ju alltid afghaner med. Jag upplever det som att flygtrafiken går ganska normalt till och från Afghanistan.

Terje Torvik, Migrationsverkets utsände i Afghanistan, fortsätter:

De som möter på flygplatsen och som hanterar de här olika stödprogrammen säger att de flesta som anländer från Europa till Afghanistan, hämtas av sina familjer. En indikation på det är att mottagningscentret i Kabul, där man har möjlighet att vistas i två veckor, står tomt.  Det finns hundra bäddar och det är väldigt, väldigt få som behöver det. De afghaner som jobbar där säger själva att i princip alla som anländer från Europa hämtas av sina familjer. Det måste inte vara mamma eller pappa, det kan vara kusiner eller morbröder, farbröder.

Studio Ett:

Så att den bild som man kanske ibland har här att de skickas tillbaka eller åker tillbaka och är helt ensamma, riktigt så är det inte då?

Terje Torvik, Migrationsverkets utsände i Afghanistan:

Det finns undantag, men den stora majoriteten har, enligt dem som vi pratar med, kontakt med sina familjer. Jag blir väldigt förvånad om majoriteten av afghaner i Europa inte skulle ha någon kontakt med någon i Afghanistan, även om man har vistats länge utanför landet.

Studio Ett:

Just nu är det många afghaner som tvingas lämna grannländerna Iran och Pakistan. Hur många är de jämfört med alla som lämnar Europa?

Terje Torvik, Migrationsverkets utsände i Afghanistan:

För att ge en liten bild så besökte vi ett mottagningscenter strax utanför Kabul dit det anländer afghaner från Pakistan. Det centret är till storleken ungefär som en fotbollsplan. Man vistas inte där särskilt länge utan man får lite matpengar, man får information och så vidare. Till den platsen återvänder det lika många från Pakistan på en vecka som det återvänder personer från Europa på ett helt år.

Studio Ett:

Och om du jämför villkoren för dem som återvänder därifrån… Vad är det de har med sig och vad är det de kan få hjälp med? Och de som kommer från Europa, hur ser det ut?

Terje Torvik, Migrationsverkets utsände i Afghanistan:

De som återvänder från grannländerna får 150 dollar och det ska räcka till att försöka skapa sig en inkomst i Afghanistan. Om man jämför dem med någon som återvänt från Sverige så är integreringsstödet då omkring 2700 dollar, samtidigt som man får ett kontant bidrag på ungefär 3200 dollar.

Studio Ett:

Det är 50 gånger så mycket då, kan man säga?

Terje Torvik, Migrationsverkets utsände i Afghanistan:

Ja, man hamnar där nånstans.

Studio Ett:

Till sist då: de som kommer tillbaka från Sverige… Vad är värst för dem när det gäller deras framtidsutsikter?

Terje Torvik, Migrationsverkets utsände i Afghanistan:

Jag tror att det är två saker: dels att det är ett stigma att återvända till Afghanistan. Jag tror inte att det spelar någon roll om du kommer från Afghanistan eller om du återvänder till Irak eller vad det kan vara. Det är ett misslyckande och det är svårt att hantera det i förhållande till familjen. Den andra delen skulle jag vilja säga är: hur planerar man sitt återvändande? Hur engagerad kan man vara i att göra något som man inte vill. Därför att det upplevs som att ganska många kommer tillbaka till Afghanistan och börjar från scratch. Många inser att man kommer att vara kvar i Afghanistan när man har varit här i några veckor. Jag tror att de två utmaningarna, alltså att planera och att möta familjen är ganska stora delar som påverkar tillvaron här i Afghanistan.

Två journalister medverkar, en från Aftonbladet och en från Expressen. Det finns en hel del att fundera på och reflektera över kring vad de säger, även om ingendera på något sätt är expert på området utan ledarskribenter med uppgift att ge uttryck åt sina respektive tidningars hållning.

Aftonbladet, Anders Lindberg:

Det andra det tycker jag är att de här människorna är ju här. De har nu varit här under ganska lång tid och jag tycker att det finns ganska starka humanitära skäl, förutom säkerhetsläget för att, på något sätt, låta den här gruppen stanna, som har varit här, gått i svensk skola, varit på svenska HVB-hem, bor hemma hos svenska familjer och ofta har en väldigt stark koppling till Sverige. Man har rotats i Sverige, man har lärt sig svenska. Då blir det en väldigt konstig situation när den gruppen är några som vi ska skicka ut.

Studio Etts programledare Jörgen Huitfeldt frågar vad Expressens representant Anna Dahlberg säger om att låta de här människorna stanna för att de har varit här länge och får till svar:

Det kan ju vara ömmande på ett mänskligt plan men det är ju inte i sig asylskäl och skulle det vara hur länge man har väntat som ska avgöra om man får stanna i Sverige då måste naturligtvis den här amnestin omfatta alla papperslösa som har valt att inte åka hem efter ett nej. Det här ju det som är den reglerade invandringen. Många av dem som demonstrerar har, såvitt jag förstått, fått ett domslut som är ett nej och då är ju ordningen sedan att då ska ju… Har man fått sin sak prövad så ska man ju åka hem. Och då ska det inte vara ett skäl, så att säga, att man inte vill lyssna på den domen utan stanna kvar.

Studio Ett:

Så man kan inte se de här gruppen som en speciell grupp som behöver en speciell behandling, bland annat då för att de är unga och för att de är många från samma land?

Expressen:

Det är väldigt svårt att definiera den här gruppen överhuvudtaget. Om man nu pratar om… Oftast sägs det “ensamkommande” – numera pratas det egentligen bara om “ensamkommande” eftersom man vet att barnen får ju nästan i alla fall stanna. Nu har det blivit ensamkommande vuxna! Och vad är det för slags “grupp”? Det är egentligen någon då som antingen har fyllt 18 eller skrivits upp i ålder och det blir väldigt, väldigt rättsosäkert om man skulle, på något sätt, ta ut en grupp som… ja, bara för att de har uppgivit en viss ålder, har bott på HVB-hem en viss tid och kommer från ett visst land.

Studio Ett:

Om vi tar det andra skälet då: säkerhetsläget. Det pratade ju också Terje Torvik om och gav en blandad bild, får man väl säga. Vad säger du? Är det tillräckligt för att generellt säga att “dit skickar vi inte människor”?

Expressen:

Jag kan bara konstatera att svenska Migrationsverket gör ju precis samma bedömning som man gör runtom i övriga Europa. Även Tyskland har ju nu sagt att det är dags att återuppta utvisningarna till Afghanistan. Det betyder naturligtvis inte att alla ska skickas tillbaka utan att man det ska ske en individuell prövning. Det betyder ju inte att Afghanistan är ett säkert land. Det finns andra länder som Irak, Somalia som är konfliktdrabbade där man just tillämpar individuell prövning. Det ska ju till en väldigt, väldigt hög tröskel för att det ska vara ett sådant krigsläge att varenda afghansk medborgare då, i princip, skulle ha rätt till asyl i Sverige. Där är vi ju inte och det tycker jag verkar vara en ganska rimlig bedömning.

Studio Ett:

Anders Lindberg, kan du se problemet om vi skulle börja resonera på det sättet, vad det skulle betyda då för till exempel en ökad invandring?

Aftonbladet:

Nej, och jag tycker att det är väldigt fascinerande att, så fort vi tar upp det här ämnet så ska man byta ämne och det ska betyda något annat. Vad jag säger är… en ganska definierad grupp, de kom innan det här flyktingstoppet och de har nu varit här i två, tre år. När Anna Dahlberg säger att de inte har asylskäl så är det lite “god dag, yxskaft”.

Vad jag säger är att jag tycker att humanitära skäl ska duga som skäl för att få stanna. Därför att det som Sverige har gjort nu under ett antal beslut det är att prioritera ner de humanitära aspekterna på migrationspolitiken. Man har fått en restriktivare migrationspolitik. Jag vill ju att vi ser den här gruppen utifrån de villkor den här gruppen kom ifrån. Det är inte deras fel att Sverige har – vad är det nu? – 18 månaders handläggningstid! De kom ju i en situation när de var välkomna, när vi hade en politik som välkomnande dem. Sedan, har vi ändrat oss i efterhand! Och det jag tycker blir liksom absurt här då, när man säger: hur påverkar det allting annat.

Ja, vi har ju redan ändrat alla andra regler! Den västra Balkanrutten som alla människor kom är stängd. Här handlar det om att lösa en fråga för en grupp människor som redan finns i Sverige, som annars kommer att kräva enorma polisresurser, enorma utredningsresurser för att utvisa. Vilket jag tycker att är en orimlig hantering. Det bästa är att vi tar den här gruppen och löser den här frågan nu.

Studio Ett:

Anna Dahlberg, långa väntetider har drabbat den här gruppen, mer humanitärt då att dra ett streck och ska att de får stanna, vore det omöjligt?

Expressen:

Till att börja med så är det lite “god dag, yxskaft” att säga att säkerhetsläget är så dåligt i Afghanistan att vi inte kan skicka dit folk, men alla som har kommit efter 24 november 2015  ska då riskera att skickas tillbaka! Det, om något, är väl “god dag, yxskaft”! Då är ju säkerhetsläget så att säga inte skälet. De andra skälen omfattar ju andra grupper också.

Den afghan som kanske är 40 år och har kommit hit, varför skulle den personen då riskera att skickas tillbaka men inte någon som har uppgivit att den är minderårig och kanske inte är det? Är man det så får man som regel stanna. Och det kommer att vara andra grupper också, det är ju tiotusen till ensamkommande som kom 2015 som inte är afghaner. Ska de då inte omfattas? Man kan ju bara se hur det här skulle rulla ut i en serie av krav från andra grupper som naturligtvis skulle – med rätta – säga att det här är ju helt rättsosäkert, ett gungfly, totalt godtyckligt: “Den där personen får stanna, inte jag. Varför?”.

Som sagt: Det är bra om var och en som läser och lyssnar bildar sig en egen uppfattning om vad de olika medverkande i inslaget anför, påstår, informerar, tycker, känner, vill etc. Och då bör man tänka på konsekvenserna och en faktiska betydelsen av de olika påståendena och kraven och förklaringarna som tas upp här. Och hela tiden minnas att:

•  Sverige har reglerad invandring
•  invandringen regleras genom lag, inte genom vad man tycker och känner eller hur kraftfullt och länge en grupp demonstrerar
•  Migrationsverkets och – i förekommande fall – migrationsdomstolarna beslut har fattas i enlighet med gällande lag och inte ska trotsas eller uppmuntras att trotsas
•  det finns inte någon möjlighet enligt lag till “bättreliv”-invandring eller “harvarithärlänge”-invandring eller “duktigiskolanlärtsiglitesvenska”-invandring.

© denna blogg.