Klicka på textrutan för att komma till inslaget.
Sveriges Radio Ekot rapporterar idag om vuxna, huvudsakligen vuxna afghanska män (som Public Service envisas med att kalla ”ensamkommande) som är bostadslösa eftersom de inte har tillstånd att vistas i Sverige. 8400 av dessa män som i flera instanser fått avslag på sina ansökningar om att få stanna i Sverige, har lämnat in ansökningar till Migrationsverket för att söka tillstånd att få stanna för att studera på gymnasiet.
Eftersom den så kallade gymnasielagen är hårt kritiserad och två migrationsdomstolar underkänt den, har två ärenden lämnats in till Migrationsöverdomstolen för prövning. Så länge det inte finns en lag som anses kunna tillämpas, kan dessa afghaners ärenden inte prövas och deras status i Sverige är att de är här utan tullstånd att vistas i landet.
Har man inte uppehållstillstånd så kan man inte heller vare sig kräva eller förvänta sig att svenska skattebetalare ska bekosta eller ens bidra till ens boende och försörjning. Det finns heller ingen lag som gör det möjligt att använda skattemedel till sådant. Dessa män har fått avslag på sina asylansökningar och borde ha återvänt för länge sedan.
Lobbyistgrupperna som av obegriplig anledning agerat för att dessa tusentals icke skyddsbehövande männen av lika outgrundlig anledning ska få stanna i Sverige, har försatt dem i denna situation och har också allvarligt skadat tilltron till svensk rättvisa och likhet inför lagen. Dessa män borde vara deras ansvar tills situationen löser sig, ingen annans.
Att kommuner på eget bevåg skulle kunna börja använda skattemedel för att betala ut bidrag till bostadslösa afghaner utan tillstånd att vistas i landet, är inte möjligt. Någonstans måste gränsen gå för vad lobbyisterna och politikerna ställer till med och vilka kostnader de åsamkar (och redan åsamkat) oss alla som lyder lagen, arbetar och betalar skatt.
Sveriges Radio kallar fortfarande dessa afghanska män genomgående för ”ensamkommande”. Därmed antydande att de talar om ”ensamkommande barn”, när det i själva verket handlar om män som kommit hit utan familj, varav uppåt 70, 75 procent (möjligen ännu fler) var och kan ha varit vuxna redan när de kom till Sverige. Den benämningen bör Sveriges Radio och Sveriges Television snarast sluta att använda eftersom den leder tankarna fel.
I Sveriges Radios inslag ställs frågan till Veronica Wolgast på socialförvaltningen i Stockholm:
Kommer ni kunna hjälpa den här gruppen att skaffa bostad?
Hon svarar:
– Vi får ju göra det vi kan, precis som vi får göra med alla som kommer till socialtjänsten och säger att de inte har någonstans att bo, det är något vi jobbar med varje dag, säger Veronica Wolgast på socialförvaltningen i Stockholm.
Nej, det är inte så att Sverige ska bekosta boende och försörjning för personer utan uppehållstillstånd; de personerna ska lämna landet.
Klicka på textrutan för att höra inslaget.
Studio Ett följer upp Ekots inslag med sedvanlig dramaturgi. Först en iuntetsägande intervju med en ung man, Shirmohammed som inte ens talar svenska. Okänsliga frågor (”Du vet inte var du ska sova nu i natt, då”), redogörelse för hans historia som är en exakt kopia av tusentals andra afghaners: Pappa dödad, killen riskerade (!?) att bli tvångsrekryterad av talibaner. Han själv har alltså inga asylskäl. Att han själv anser att han ”riskerar” något som inte går att bevisa är inte anledning nog för att få rätt att stanna i Sverige. Sedan, också enligt gängse dramaturgi, över till ett familjehem där två afghaner bor.
Nu berättar reportern att:
Upplands Bro kommun samarbetar med föreningen Frivilliga familjehem i Upplands Bro och föreningen har fått pengar från kommunen för att hjälpa asylsökande som fyllt 18 år. Familjehemmen har fått 2500 kronor per person och månad.
Nu har kommunen dock helt korrekt dragit in de bidragen, det går inte att använda skattemedel för att betala för boende för personer som varken befinner sig i asylprocessen eller har uppehållstillstånd. Och nu, när de inte får några bidrag och deras aktivistiska kamp dessutom drar ut på tiden så vill/orkar många av de tidigare så entusiastiska svenskarna inte längre ha afghanerna boende hos sig.
Socialtjänsten har inte någon skyldighet att erbjuda bostäder åt personer som – och det blir lite tjatigt att upprepa det – inte har rätt att vistas i Sverige. I Stockholm har Stadsmissionen – också en ”frivilligverksamhet” – fått ekonomiskt stöd av kommunen. Avdelningschef Veronica Wolgast på socialförvaltningen i Stockholm säger:
Man får vända sig till Stadsmissionen och i den mån Stadsmissionen har möjlighet att hjälpa till så får men det. Huvudspåret är ändå det att man i första han ska lösa sitt eget boende. Om man inte kan det så får man vända sig till Stadsmissionen och om det absolut inte går så får man självklart gå till socialtjänsten så får man göra nödprövningar enligt socialtjänstlagen.
Reportern frågar:
Och om man hamnar i ett sådant läge att det blir nödprövning, kan ni då erbjuda tak över huvudet när man tillhör den här gruppen tillståndssökande?
Veronica Wolgast på socialförvaltningen svarar:
Alltså när man gör en nödprövning, då handlar det om nöd. Där man ska säkerställa att man inte ska frysa ihjäl eller svälta ihjäl. Just nu är det inte så troligt att man fryser ihjäl, kanske. Man tittar på varje individs behov. Är det så att det finns särskilda omständigheter som gör att det är en allvarlig situation har uppstått. Då gör man en nödprövning, och då får man ju se till att den personen får ett… tak över huvudet.
Så måste det förstås vara i ett land som anser sig vara civiliserat. Att man inte lämnar människor att dö i snödrivor eller att sova ute i kyla om det är allvarligt sjuka. Men det är en mycket kortsiktigt nödlösning och det som måste ske är att personen som inte har uppehållstillstånd lämnar Sverige.
Om Migrationsöverdomstolen någon gång i slutet av september eller början av oktober skulle komma fram till att ”gymnasielagen” kan användas (svårt att tro…) och att afghanerna får söka tillstånd enligt den, så måste de fortfarande själva ordna sina boenden. Andra lagparagrafer gäller för dem som söker tillstånd för studier (läs här!) än för dem som söker asyl.
Är det ingen som tänker? Är det ingen som inser att det är helt uppåt väggarna att tro att man kan kräva att skattebetalarna ska bekosta boende och möjligen också försörjning för personer som till stor del ljugit om sin ålder och inte styrkt sin identitet, inte lämnat landet när de fått avslag på sina asylansökningar och som vistas illegalt i Sverige? Förstår människor inte vad ”illegalt” betyder: Olagligt, i strid med lagen.
Om vi tänker oss att det kostar 4000 kronor i månaden i genomsnitt per person för boende så blir kostnaden drygt 33 miljoner kronor i månaden för de ca 8400 personerna. Alltså för en enda månad. 66 miljoner för två månader. 99 miljoner kronor för tre månader. Tillkommer 71 kronor i dagersättning, alltså 2130 kronor per person och månad. En del verkar få det nu, trots att de inte gar något uppehållstillstånd, andra verkar inte få det – det är en enda röra på området. Men om alla de 8400 skulle ges också denna dagersättning, som de inte heller är berättigade till enligt lag, ja då blir den summan närmare 18 miljoner kronor ytterligare. I månaden.
Dessa män kan närsomhelst återvända eftersom de inte fått rätt att stanna i Sverige. Då bekostar skattebetalarna hemresorna för dem som inte kan betala själva. Inte heller det blir förstås billigt för skattebetalarna.
Att politikerna i regeringen – socialdemokraterna och Miljöpartiet samt Vänsterpartiet och Centerpartiet – har agerat självsvådligt, helt felaktigt och i strid mot den lag som gäller alla andra samt oansvarigt med tanke också på kostnaderna, är ett oavvisligt faktum. Och inte lär en ny regering agera mer ansvarsfullt heller. Med den här typen av totalt ansvarslöst agerande från tyckande och kännande, aktivistiska politiker som hanterar lagar och skattemedel som om de spelade Monopol eller Finans, håller inte längre samhällskontraktet mellan staten och dess medborgare. Folket kommer inte att acceptera att betala de höga skatter de nu betalar, för att se sina pengar användas på personer utan rätt att vistas i landet. Det kan mycket väl komma att bli uppror. Svenskarna är generellt fega och konflikträdda, men när det går för långt , då kan feghet och konflikträdsla mycket väl komma att ge vika för både ilska och raseri.
Läs också texterna nedan och glöm inte att det var Centerpartiets ”ja” till de här galenskaperna som avgjorde och därmed skapade den här situationen!
• Val 2018. Centerpartiet påstår att ”Sverige behöver ensamkommande”. Vem behöver dem och till vad i Sverige? Det är väl snarare i sitt eget land, Afghanistan som dessa unga män behövs. – 5 maj 2018
• Val 2018. God man om den så kallade gymnasielagen: En hemsk följetong, detta. Går den igenom så blir det ännu rörigare.” – 24 maj 2018
• Val 2018. Migrationsverket om ”Nya gymnasielagen 1 juli – 30 september” + lista över hur varje enskild riksdagsledamot röstade den 7 juni. – 25 juni 2018
• Val 2018. 9.000 afghaner. Om 30 i varje gymnasieklass = 300 klasser. Var finns dessa gymnasieklasser? Var finns lärarna i alla ämnen? Var ska männen bo? Hur ska länsstyrelser, kommuner, landsting tolka reglerna? – 4 juli 2018
• Val 2018. Personer med lagakraftvunna asylavslagsbeslut ska lämna landet och har inte rätt att ställa några som helst krav i Sverige. – 2 augusti 2018
• Val 2018. Inte många rätt i de här uttalandena… Asylhanteringen ska inte bygga på vad partiledare tycker är rimligt eller orimligt. – 31 augusti 2018