Jag läste en artikel av sverigesvenske journalisten och frilansskribenten Sören Viktorsson som sedan många år bor och jobbar i Helsingfors, i senaste numret av tidskriften Finland levererar, som ges ut av Finsksvenska handelskammaren. Han skriver under rubriken "Från ödeseuro till vardagseuro" och jag vill gärna citera lite ur den, mest för att visa på de (faktiskt ganska stora) skillnader i förhållningssätt som finns mellan svenskar och finländare. Jag citerar här en del ur den artikeln.
I somras var min samhällsengagerade vän från Sverige över här i Helsingfors på besök. Vi hann inte avnjuta särskilt många Lapinkulta på min balkong, förrän han frågade mig hur det gått med euron i Finland.
-Jaa…, alltså, jag förstår inte riktigt spörsmålet. Ingen finländare jag känner skulle få för sig att börja diskutera euron!
Min gode vän tittade misstroget på mig och började sedan lägga ut texten och jag hann uppfatta begrepp som "optimalt valutaområde" och "självständig räntepolitik". Summan av kardemumman var, att euron till syvende og sidst har fler nackdelar än fördelar.
-Fast den är ju rätt praktisk i handel länder emellan eller när man är ute och reser. Hur mycket fick du förresten ounga ut med i växelavgift den här gången? försökte jag.
Tillslut enades vi om att vi var oeniga, och den härligt svenska känslan av konsensus infann sig åter på balkongen.
Efteråt slog det mig, att jag efter nio år som svensk journalist i Finland nog inte riktigt tänker i det gamla hemlandets banor.
Det finns en tradition här av att man i "ödesfrågor" låter statsledningen besluta.
Här i Finland har euron blivit en så självklar del av vardagslvet att knappt någon längre skulle få för sig att ens vilja diskutera den. Närr rikssvenska bekanta vill ta upp problemet med mig, är problemet att problemet inte är något problem…
Sören Viktorsson skriver en del om vad olyckskorparna kraxade inför övergången till euro och om att det inte blev några katastrofer utan att "allt gick otroligt smidigt". Och:
När euron diskuterades i Sverige skedde det påfallande ofta i rent ekonoomiska termer. jag fruktar att det blir likadant nästa gång frågan åter kommer på tapeten. Inget ont om "optimala valutaområden", men är inte euron litet mer än bara sedlar och mynt?
I livsmedelskön på Stockmanns varuhus träffade jag en över 90-årig dam, som nästan blev förnärmad över frågan om euron verkligen var ett bra projekt.
-Jag har jobbat som sjuksköterska på fältjukhus i såväl vinterkriget som fortsättningskriget och upplevt ofreden inpå bara skinnet. Under så många år efter kriget var vi tvungna att alltid ta hänsyn till grannen i öst. När vi nu äntligen är en del av Europa, som vi ju alltid varit, varför skulle vi då inte gå med fullt ut?!
Min gode vän på balkongen, då? Mycket talar för att det blir remi även i nästa möte. Fast jag har tänkt ut ett bra öppningsdrag:
-Var det verkligen så smart att gå över till högertrafik den tredje september 1967?
Mer om "kulturella skillnader" mellan svenskar och finländare och om olika sätt att se på saker och ting kan man läsa i Anita Ekwalls och Svenolof Karlssons bok "Mötet".
