Artikeln handlar bl.a. om fackklubbsordföranden vid Connex, Per Johansson, som avskedats av företaget på – som det verkar – ganska grumliga grunder. I varje fall inte "solklara" dito.
Jag kan inte lägga mig i just den frågan och inte heller i frågan om ambulansförarna vid ett privat företag som sades upp "för att de kritiserat företaget i medierna", eftersom jag inte har kunskap och insikt om någondera fallet mer än vad just medierna förmedlat. Jag kommenterar i stället det artikelförfattaren skriver om att regering och riksdag omedelbart ska vässa lagstiftningspennan och hennes krav i det sammanhanget:
Stärk yttrandefriheten för privatanställda. Yttrandefriheten ska gälla oavsett vem som är arbetsgivare.
Kommentar: Yttrandefriheten gäller ju redan alla människor i Sverige! Oavsett vem som är arbetsgivare.
Stärk efterforskningsförbudet inom den offentliga sektorn och låt det omfatta hela arbetsmarknaden.
Kommentar: Stärk och stöd individerna så att de vågar stå upp för sina åsikter oavsett var de jobbar!
Stärk anställningsskyddslagen så att kritik mot arbetsgivaren inte ensamt kan utgöra saklig grund för uppsägning eller avsked.
Kommentar: "Kritik mot arbetsgivaren" ska givetvis inte utgöra grund för uppsägning eller avsked eftersom kritik ju måste anses ingå i den lagstadgade yttrandefriheten. Om det behövs: stärk lagen om yttrandefrihet så att detta står klart för alla!
Stärk de fackliga företrädarnas ställning på arbetsplatsen.
Kommentar: Jag vet inte om detta är så relevant, jag har trott att deras ställning redan är stark. Men jag kan inte yttra mig med bestämdhet eftersom jag inte har en aning om hur ofta "ogrundade" uppsägningar av fackliga förtroendemän sker. Det är ytterst sällan man hör talas om sådana uppsägningar vilket kan tyda på a) att de förekommer ytterst sällan eller b) att de förekommer oftare än man tror men man hör inte talas om dem.
Slutkommentar: Kanske en del av fackets roll i ett nytt och starkt föränderligt "arbetsmarknadslandskap" måste bli att stärka sina medlemmars självförtroende så att dessa inte är så rädda att tala ut. Ju fler som talar ut, som säger sin mening tydligt och klart, desto bättre. Det ska facket och alla andra i samhället stödja. Ingen ska behöva vara rädd för att begagna sig av den yttrandefrihet vi så stolt hävdar som en av de viktigaste grunderna för vårt fria och demokratiska samhälle. Men ett sådant samhälle består av individer, inte av mer eller mindre anonyma grupper. Individerna idag måste våga lite mer och inte vara så rädda – de kan t.ex. ta efter dem som startade fackföreningarna för ett sekel sedan och som riskerade bra mycket mer många gånger än vad vi riskerar idag.