Här är det femte illustrerade resebrevet från Birgitta Elfström, jurist och f.d. beslutsfattare på Migrationsverket, som återigen är ute på en av sina otaliga resor till Mellanöstern. Läs också hennes tidigare texter: Resebrev nr 1, från Syrien, Resebrev nr 2, från Libanon och Resebrev nr 3, från Libanon och Resebrev nr 4, från Libanon.
Minor, jämställdhet och tull
Hittills har vi inte gått på några minor, varken sådana som postkontoret i Tyr varnar för, eller genom uppskörtade priser i souken. Jag är bra på att pruta. De manliga affärsbiträdena faller för komplimanger om sina ögon. Mina vänner blir lite generade när jag sätter i gång att förhandla om priset. Särskilt pinsamt tycker de att det är när jag läxar upp orientaliska präster om att de måste ta itu med jämställdhetsfrågor så som kvinnliga präster. Jag tror på att ett frö som såtts gror, sakta men säkert.
Nu är vi i hamnstaden Byblos (Jbail) som ligger 35 km norr om Beirut. Här är de flesta maroniter. Den gamla stadsdelen visar att det fanns folk här redan år 5200 f. Kr. Läs gärna boken Libanon, porten till Orienten av Kerstin Hyltmark och Ulla Fredriksson!
Hamnen i Byblos är troligen den äldsta i världen. Här vimlar det av turistbåtar med vilka man kan ta en tur på Medelhavet. Idag är det mest skolungdomar som tar en båttur i det blåsiga, men soliga vädret. Vi besöker Johannes Döparens kyrka som är från 1100-talet. I staden gäller turistpriser och det finns gott om tingeltangel.
Vi packar och drar vidare. Vid Helou-busstationen i Beirut står inroparna på rad. Alla vill ha passagerare. Bussar går till Tripoli, Byblos, Damaskus och flera andra platser. Vi får både besked om att det inte går bussar till Syrien och att det går bussar dit. Efter lite diskuterande hit och dit sitter vi på en minibuss på väg till Damaskus. Många kvinnor och barn går runt bussarna och tigger. Försäljare försöker känga lite nötter. En i bussen är från Aleppo. Han berättar att det är lätt att ta sig från Syrien till Turkiet och sen vidare ut i Europa, men det kostar pengar. Vi hör att många vill ta sig till det förlovade landet Sverige. Som vanligt säger jag till chauffören att köra sakta och att det råder rökförbud pa bussen. Alla nickar OK.
Valaffischer finns längs vägen till den syriska gränsen. Men det är bara män, män och åter män på affischerna. Vi undrar var kvinnorna finns. Antagligen hemma vid spisen eller ute på shoppingrunda. Männen på affischerna är alla stylade, det är äldre man som inte kan dölja sina gråa slingor i håret.
Vi kommer till gränskontrollen mellan Libanon och Syrien. Här råder inget kösystem, alla ska först fram. Åter ett uppdrag lämpligt för konsultföretaget McKinsey att strukturera upp mera effektivt! Vi kommer till tullkontrollen. Busschauffören hade i Libanon lastat in sex flak med starköl. Efter tullkontrollen var det ett flak mindre…
I Damaskus checkar vi in på vårt gamla, anrika hotell nära Baradafloden. Resan närmar sig snart sitt slut.