Den oförtröttliga Birgitta Elfström, jurist och f.d. beslutsfattare på Migrationsverket har rest ut på en av sina otaliga resor till Mellanöstern. Här skickar hon ett resebrev från Libanon. Och här finns resebrev nr 1, från Syrien.
Från Damaskus i Syrien till Beirut i Libanon
Innan vi lämnar det gamla och genuina Damaskus tar vi en fruktdrink-en asir bortokal– till frukost nära Baradafloden som åter fått ett ymnigt vårflöde. Sedan tar vi en taxi till Beirut. Under bilfärden ber vi chauffören flera gånger att lätta på gasen. Det är en hisnande färd upp och ner över berg och genom dalar. Bergstopparna är snöklädda, i dalarna ar gräset skirt grönt och blandat med lysande röd vallmo. Chauffören har svårt att lätta på gasen. Insh’ Allah så kommer vi fram…
I Beirut promenerar vi förbi FN-byggnaden i lyxkvarteren down town. Byggnaden är väl skyddad, omringad av ett högt taggtrådsstängsel, höga betongklumpar, beväpnade vakter och ett antal pansarvagnar. Det måste väl betyda att det finns en hotbild mot FN?
Vi ser filippinska nannys som försöker leka med ”sina” barn på gatorna utanför lyxaffärerna. Mammorna sitter på flotta restauranger intill och sippar på sina cafe latte. De flesta nannys är klädda i gula eller blå bomullskostymer. De ser helt enkelt patetiska ut. När den stora Rolexklockan utanför parlamentet slår 16.30 kommer privatchaufförerna i Porsche och BMW och hämtar upp dem.
Vi promenerar vidare och kommer till flyktinglägret Shatila med sina trånga, mörka och fuktiga gränder. Det luktar kloak. Sopor och skrot ligger överallt. Det är ett myller av barn och ungdomar. Vi besöker Barn-och ungdomscentret i lägret och där är det fullt av aktiviteter inför Fredsloppet som skall gå for tionde året.
Vi besöker en fotoutställning invid moskén Al Mahdy som ligger i den södra förorten Hret Hreik. Där visas fotografier från Palestina. Utställningen heter ”Us/Them”. Fotograf ar Peter Riedlinger från Tyskland. Vi hälsas välkomna och blir bjudna på ett glas vin.
Libanon går snart till val. En man berättar för oss att libaneser i exil får gratis hemresa från sitt parti för att komma och rösta. Och en student berättar att studentlitteratur oftast inte är dyr eftersom studenter bara köper kopierade böcker. Ingen bryr som om att det finns något som heter copyright.
Vi ser en man som kör moped. I sina byxor har han stoppat ner ett barn som ser ut att vara knappt ett år gammalt. Bara armar och huvud syns. Ingen av dem bär hjälm.