”Ljuset kommer från öster”, säger vi, efter titeln på en novell av amerikanen och Nobelpristagaren Sinclair Lewis, och första hälften av ett latinskt ordspråk: ”Ex oriente lux” =  ”Från öster ljuset (kulturen)”. Men att ”ljuset kommer från öster” är inget man anser i Sverige.

I 17,5 år har jag skrivit här på min sajt – och i mängder av artiklar på bland annat Svenska Dagbladets ledarsida och i Dagens Samhälle – om hur stora och viktiga samhällsfrågor hanteras i grannlandet Finland. Men det har man ytterst sällan varit intresserad av i Sverige, där intresset i stället nästan alltid riktar sig mot två andra nordiska länder, Danmark och Norge, och hur de agerar på olika områden. 

Jag har skrivit om Finland, om:
Befolkningsregister, medborgarskap, asylinvandring, utvisning, åldersbedömning, skolan, valsystem, säkerhet, värnplikt, livsmedelslager och självförsörjningsgrad vid krig med mera – sådant som är viktigt i ett tryggt välfärdssamhälle, en demokrati. Som är viktigt för att ett land ska fungera och folket ska hålla ihop. Och om goda ledare, som i de allra flesta fall efter sin allra bästa förmåga, alltid i första hand ser till de egna medborgarnas, det egna landets bästa. Och som är känt i hela världen som stabilt, seriöst och välfungerande. Här är mina texter sedan maj 2005 på Svenska Dagbladets ledarsida och här är texterna i Dagens Samhälle.

Sorglustig läsning om en flytt från Finland till Sverige

Klicka på textrutan för att läsa hela texten på Hbl:s sajt.

Ur texten:

I Finland är arbetet med att undanröja gränshinder välorganiserat. Finlands nordiska gränshindernätverk – som nyligen bytt namn och som därför sannolikt klingar obekant för de flesta – har ingen motsvarighet i de andra nordiska länderna. Nätverket leds av Pohjola-Norden och arbetar med att identifiera, lösa och förebygga gränshinder. Gränshindernätverket består av representanter för olika myndigheter, ministerier, informationstjänster, organisationer och Gränshinderrådet. Gränshinderrådet bestämmer vilka gränshinder som prioriteras och pressar myndigheterna i de nordiska länderna till att hitta lösningar på dem.

Klicka på textrutan för att läsa den här insändare, som ovan text är en kommentar till. Ur texten:

Vi flyttade till Sverige från Åland i augusti i fjol, efter att vi hade köpt en bostadsrätt i Mariestad vid Vänern.

Vi anlände med huvudflyttlasset på en fredag och redan på måndagen stack vi in till Statens Servicekontor och lämnade in all dokumentation för att skicka in en ansökan om att bli folkbokförda. Det borde inte vara nödvändigt om rörligheten verkligen vore fri.

Det dröjde och dröjde, men vi blev inte folkbokförda. Jag kontaktade dem vid flera tillfällen och till sist, efter ungefär fyra månader, fick jag veta att de hade tappat bort allt! Då blev det åtminstone fart på dem.
———-
Jag lyckades öppna bankkonto, men värre var det med Bank-id, även efter att vi äntligen blivit folkbokförda. Svenskt personnummer hade jag ju redan från tidigare vistelser i Sverige. Jag trodde det räckte och tog med mitt finländska pass till banken, men nej. Man måste ha en svensk legitimation. Pass duger inte.

Via servicekontoret fick jag reda på hur jag kunde få ett sådant kort. Jag fick köra drygt hundra kilometer till Örebro där jag fick ansöka om det magiska dokumentet. Där måste jag bevisa vem jag var vilket jag gjorde genom att visa mitt finländska pass – som inte dög för banken, men nog för att få den svenska legitimationen.
Hittills har ingen lyckades förklara mig logiken i detta.
Jag fick också köra 40 kilometer till Skövde för att hämta kortet då det var klart. Den finska ambassaden skickade mitt nya pass i posten, men det är ju förstås inte så dyrbart som en svensk legitimation.
Slutklämmen i finländarens text är värd att läsas ordentligt och begrundas djupt:

Om man hävdar att rörligheten är fri, borde man se till att den faktiskt är det. Det borde vara lika enkelt att flytta inom Norden, EU och EES, som det är att flytta inom ett enskilt land. Man behöver inte ansöka om att få flytta från Esbo till Ekenäs. Det vore ju absurt och lika absurt borde det vara när man flyttar från Mariehamn till Mariestad.

Kommentar: Jag känner inte till hur svårt eller lätt det är att flytta från Sverige till Finland, men jag har mycket svårt att tro att det kan vara ens hälften så krångligt och obegripligt för en nordisk medborgare att flytta till Finland som det är för en nordisk medborgare att flytta till Sverige. Hursomhelst, i just detta fall handlar det alltså om en finländare som flyttar till Sverige.

Här är en sanslös och sann historia om hur Sverige behandlade sin egen, infödde medborgare som flyttat till Finland och behövde ett nytt svenskt pass (numera är han finsk medborgare). Rubriken är den längsta jag någonsin skrivit och den är lika vansinnig som innehållet i texten i övrigt:

•  Handläggare vid svensk passexpedition till svenskfödd svensk medborgare som utvandrat till Finland: “I och med att du inte har ett intyg från Finland som styrker att du är svensk medborgare så tar vi ditt fotografi och bifogar de handlingar du just skrivit under och sedan låter vi ditt fall ligga i vänteläge tills du kan få fram intyget från Finland att du är svensk medborgare och alltså har rätt till ett svenskt nationellt ID-kort. Ha en bra dag.” – 13 maj 2013. Ur texten:

Bilagan om mina vistelser i Sverige blev rätt diger och förhoppningsvis är det någon byråkrat som läser att jag till exempel bodde i Örebro 1951-1962, var elev vid Infanteriets stridsskola Borensberg 1982-83 syftande till att bli kompanichef, besökte Halmstad sommaren 1964 och genomgick Militärhögskolan vid Valhallavägen Stockholm 1986-87 syftande till till att bli bataljonschef.

Jag glömde redovisa att jag med mina föräldrar besökte Seebruck i Bajern 1975 men jag litar på att svenska myndigheter accepterar det som godtagbar utlandsvistelse.

Lasse Odrup
Statslös
Före detta rikssvensk bataljonskommendör vid den synnerligen rikssvenska skyttebataljonen nr 201.

Och här ett antal texter i olika ämnen genom åren, om och från grannlandet i öster, som hade kunnat inspirera Sverige under decennier om man bara från svenskt håll orkat vrida huvudet österut åtminstone någon gång emellanåt:

•  Finland. “Förra året gjordes 630 åldersbedömningar av ensamkommande minderåriga asylsökande. Cirka 65 procent av dem konstaterades vara vuxna.” – 31 januari 2017. Ur texten:

Migri (Migrationsverket):

Om det finns uppenbara skäl att misstänka att de uppgifter som personen lämnat inte är tillförlitliga, kan det bli nödvändigt att genomföra en rättsmedicinsk undersökning för bedömning av ålder. Såväl personens yttre habitus som alla de uppgifter som lämnats kan ge anledning till misstankar.

•  Val 2018. Lär av Finland: det behövs bara en enda valsedel och valhemligheten kan inte röjas. – 7 september 2018. Ur texten:

Jenny Sonesson är en av dem som skriver om detta, i en ledarartikel i Göteborgs-Posten den 7 september:

Utländska valobservatörer varnar för att valhemligheten inte skyddas i Sverige. Väljare som inte vill röja sina politiska preferenser tvingas att antingen plocka på sig samtliga valsedlar eller ta med valsedlar till vallokalen. Det förekommer att familjer röstar tillsammans i valbåset och att partiers valsedlar saknas. Största hotet mot svenska valets legitimitet behöver inte vara främmande makt.

Och om valsystemet i Finland i samma text:

Ta en enda röstsedel. Fyll i numret på din kandidat. Lägg röstsedeln i kuvertet, förslut det och lägg det i valurnan. Gå hem.

Varför ska så mycket krånglas till i Sverige?

•  Finland. Om att kravet att behärska landets språk för erhållande av medborgarskap i Finland är en självklarhet. – 1 februari 2019. Ur texten:

Sedan åratal har jag flera gånger i olika sammanhang, också här på den här sajten, skrivit om kravet på att man behärskar landets språk i tal och skrift för att man ska kunna ansöka om finskt medborgarskap. I Sverige har man upprörts över att personer som Mauricio Rojas och Nyamko Sabuni redan för mer än 15 år* sedan försökte föra fram att samma självklarhet borde råda också i Sverige. Var och en kan själv inse att hade detta självklara krav funnits också i Sverige så hade till exempel hundratals miljoner, kanske rentav fler än så, skattekronor sparats in på tolkar och på översättning av diverse information till allehanda asylinvandrarspråk.

* Idag, den 10 november 2022, är det över 18 år sedan…

•    Finland. Om utlänningsregistret. Ännu en gång. – 14 september 2020. Ur texten:

2012 och 2017 skrev jag ingående om det mycket omfattande utlänningsregister som upprätthålls i Finland. Med ett litet, mycket litet hopp om att kanske någon som känner ansvar för Sverige skulle ta in den informationen och inse att ett sådant register är av mycket stor vikt också för Sverige. Men icke. Som så ofta – nästan alltid – är det som sker i det östra grannlandet inte något som intresserar Sverige. Hur mycket bättre det mesta än fungerar i Finland (och övriga nordiska länder) än i Sverige på nästan alla samhällsområden så sitter vad jag brukar kalla “herrefolksmentaliteten” i. Den går ut på att: “Vi är bäst och det är andra som ska lära av oss, inte vi av dem”.

Nu ska jag ännu en gång påminna om utlänningsregistret i Finland.

**OBS! läs i slutet av det är inlägget.

•  Finland. Sverige. Något om folkbokföring och utlänningskontroll i respektive land. – 22 maj 2021. Ur texten:

Myndigheten för digitalisering och befolkningsdata:

Folkbokföringen i Finland håller hög internationell standard.

Folkbokföringen i Finland har en lång historia. Befolkningsdata har registrerats sedan 1530-talet.

Befolkningsdatasystemet är ett rikstäckande elektroniskt register med basuppgifter om finska medborgare och utlänningar som är stadigvarande eller tillfälligt bosatta i Finland. Systemet omfattar även uppgifter om byggnader, byggprojekt och lägenheter samt om fastigheter.

Uppgifterna används för hela samhällets informationsförsörjning, till exempel av den offentliga förvaltningen, för att ordna val, för beskattning och juridisk förvaltning samt för forskning och statistikföring. Även företag och sammanslutningar kan få tillgång till befolkningsdatasystemet. I befolkningsdatasystemet lagras grundläggande identifierande uppgifter om personer och byggnader.

•  Finland. Lag om förlust av medborgarskap på grund av landsförräderibrott, högförräderibrott eller terroristbrott sedan 2019. – 1 juli 2022. Ur texten:

Den nya lagen trädde i kraft 1 maj 2019.

**OBS! Från den 1 september 2020 finns i stället en lag om behandling av personuppgifter i migrationsförvaltningen i vilken det anges att den tillämpas för följande ändamål:

1) behandling av, beslut om och övervakning av utlänningars inresa och utresa samt vistelse,
2) behandling av och beslut i ärenden som gäller förvärv, behållande och förlust av finskt medborgarskap och befrielse från medborgarskap samt bestämmande av medborgarskapsstatus,
3) mottagande av personer som söker internationellt skydd eller får tillfälligt skydd, hjälp till offer för människohandel, verksamhet i anslutning till företrädande av barn utan vårdnadshavare inom mottagningsverksamheten samt styrning, planering och övervakning av dessa verksamheter,
4) placering av en utlänning i en förvarsenhet, bemötande av en utlänning i en förvarsenhet samt upprätthållandet av ordningen och säkerheten vid en förvarsenhet,
5) anvisande till kommuner.

I lagen anges också

För att utföra sina lagstadgade uppgifter får varje myndighet behandla de uppgifter den registrerat på följande sätt (med angivande av ändamål enligt tillämplig  §, mom. och punkt för varje myndighet):

1) Migrationsverket
2) polisen
3) skyddspolisen
4) Gränsbevakningsväsendet
5) förläggningar
6) flyktingslussar
7) förvarsenheter
8) utrikesministeriet
9) beskickningar (ambassader)
10) närings-, trafik- och miljöcentraler
11) arbets- och näringsbyråer

Slutkommentar
När det gäller Sverige så känns det tyvärr alltför ofta så här:

 

© denna sajt.