Migrationsverket har gett ut Rättschefens rättsliga ställningstagande angående bedömningar av rätten till familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen (RCI 09/2011). Det handlar om att:
I vissa fall – framförallt när det gäller frågor om verkställighetshinder för utvisade uppkommer frågor om verkställandet av utvisningen riskerar att strida mot artikel 8 i Europakonventionen. Det förekommer också i andra sammanhang att det ställs krav på Migrationsverket att pröva om ett ärende strider mot artikel 8 i Europakonventionen. I dessa fall bör metoden för prövningen vara densamma som Europadomstolen prövning av artikeln.
I texten tas otaliga exempel upp på hur Europakonventionens artikel 8 ska tolkas samt hänvisas till och citeras domar i Europadomstolen. Alla, som med tvärsäkerhet uttalar sig om vilka som absolut ”borde” få stanna och klagar över ”felaktiga” beslut från Migrationsverket eller skriver artiklar om att den eller den personen eller familjen har blivit felaktigt hanterad av Migrationsverket och migrationsdomstolen, bör sätta sig bättre in i utlänningslagstiftningen. Den här instruktionen från rättschefen visar ganska väl hur komplicerat och svårt det är att, med hänsyn tagen till lag, konventioner, verklighet, sanningar, lögner etc fatta beslut i ärenden med stor betydelse för enskilda människor och för Sveriges framtid. Här är några exempel på domar i Europadomstolen:
Abdulaziz, Cabales and Balkandali v. the United Kingdom, Dom från den 28 maj 1985 (App. No. 9214/80; 9473/81; 9474/81) Domen handlar om tre kvinnor, som ursprungligen invandrat till Storbritannien från andra länder, som gift sig sedan de fått uppehållstillstånd. Kvinnornas makar ansökte om uppehållstillstånd från tredje land men blev nekade på grund av Storbritanniens skärpta invandringslagar. Domstolen fann artikel 8 tillämplig redan genom äktenskapets ingående även om parterna inte påbörjat sitt familjeliv. Storbritanniens beslut bedömdes dock inte strida mot konventionen. Europadomstolen skriver:
”Rätten för en utlänning att resa in i och bosätta sig i ett land garanteras inte av konventionen. Eftersom de sökande inte visat att det fanns hinder för dem att bilda ett familjeliv i deras tidigare hemländer eller deras makars hemländer och de vid äktenskapets ingående borde ha känt till Storbritanniens skärpta invandringsregler så har det inte fattats något beslut som strider mot rätten till ett familjeliv.”
Ett annat exempel som tas upp är:
Om den enskilde själv orsakat familjesplittringen. I rättsfallen Gúl v. Switzerland och Ahmut v. the Netherlands lägger Europadomstolen dessutom förhållandevis stor vikt vid om den enskilde själv orsakat familjesplittringen och om det funnits skäl för det som hänger på den enskilde eller på omständigheter som han/hon inte kan påverka.
Samma princip har domstolen använt för att godkänna en överföring av två asylsökande makar med barn till olika länder (Grigorian and others v Sweden). Domstolen skriver att makarna kommer från olika länder är ostridigt. De utvisningsbeslut de erhållit förbjuder inte makarna att resa till samma land.
Det är upp till makarna att införskaffa tillräckliga handlingar och bevis på sitt förhållande för att kunna ansöka om uppehållstillstånd i varandras länder. Då de inte gjort det kan svenska myndigheters beslut att utvisa ena maken till Armenien och den andra maken och barnen till Azerbajdzjan inte strida mot artikel 8 i Europakonventionen. Detta kan också jämställas med domstolens resonemang när det gällde utvisningen av en familj (Cruz Varas and Others v. Sweden) där kvinnan och barnet gick under jorden och mannen utvisades ensam. Eftersom den tillfälliga separationen berodde på familjens eget agerande och det inte fanns hinder för dem att återförenas i Chile begick Sverige inget brott mot artikel 8 när mannen verkställdes ensam till Chile.
Ytterligare ett exempel är:
C.G. and others v. Bulgaria Dom från den 24 april 2008 (App. no. 1365/07) Mannen, som målet avsåg var en turkisk medborgare som hade haft legal vistelse i Bulgarien sedan 1992 tillsammans med sin maka och deras gemensamma barn. År 2005 greps han och delgavs beslut om utvisning med omedelbar verkställbarhet till Turkiet på grund av säkerhetsskäl. Utvisningen verkställdes samma dag. Beslutet innehöll inte heller någon beslutsmotivering. Europadomstolen fann att Bulgariens myndigheter inte tillerkänt mannen ens de minimikrav man borde kunna uppställa för att skydda enskild mot godtycklighet. Ingripandet mot den sökandes familjeliv var därför inte berättigat oavsett om det funnits legitima skäl för utvisningen som var proportionerliga till det syfte man eftersträvade.
Och:
Dalia v France Dom från den 19 februari 1988, (Doc. no. 154/1996/773/974). Målet rör en kvinna som kom till Frankrike när hon var 16 – 17 år. Hennes föräldrar och sju syskon var då redan bosatta i Frankrike. När hon var 26 år dömdes hon för försäljning av narkotika (heroin) till ett års fängelse och utvisning. Hon lämnade landet efter straffverkställigheten men återvände knappt två år senare. Under tiden i Algeriet bodde hon med en faster. Ett år senare födde hon en son, som fick franskt medborgarskap. Domstolen finner att även om hennes familjeband huvudsakligen är till Frankrike så har hon en stark social anknytning kvar i Algeriet. Anknytningen till Frankrike är därför inte utslagsgivande. Eftersom brottet narkotikaförsäljning är allmänfarligt har Frankrike haft fog för sitt beslut att utvisa henne från landet.
Var och en kan här själv ta del av hela Migrationsverkets rättsliga ställningstagande.