En migga skriver:

Den 23 mars sändes i SR P1 ett program som handlade om Sagåsens flyktingmottagning i Göteborg: Sagåsen – Första anhalten (http://urplay.se/162351), som finns tillgängligt sex månader. Jag lyssnade lite, men sedan kom annat emellan.

I början konstaterade journalisten att 90 procent av de asylsökande som dit kommer saknar id-handlingar. Sedan började han spekulera kring att det kan vara så att man helt enkelt inte har några  id-handlingar i den sökandes hemland, eller också kan det vara så att myndigheterna har vägrat ge ut id-handlingar till en politiskt aktiv person eller också kan den sökande ha gett sina handlingar till smugglaren alternativt förstört dem för att slippa bli utvisad till ett annat EU-land.

Visst. Men. Jag känner inte till något enda land på jorden där man inte har id-handlingar! Fast, när tsunamin drabbade Thailand, Sri Lanka etc så fanns det artiklar om något slags urbefolkning på någon ö där, som inte ville bli räddade utan attackerade helikoptrarna med spjut, nakna och vilda. Om det var sant vet jag inte. Vad jag däremot vet är, att ingen av dem hade kommit hit och ansökt om asyl. Också i Somalia har man id-kort, pass etc. Passet kan man använda för att åka till närliggande arabländer och även inom Afrika. Men Sverige godtar inte somaliska pass.

Politiskt aktiva personer världen över har id-handlingar men de kan förstås ha reseförbud vilket gör att de inte kan använda sina pass för att resa ut. Likväl har de pass som de kan visa upp för Migrationsverket, även om de inte rest ut med det.

Det är mycket svårt – för att inte säga omöjligt – att resa från Afrika, Asien etc till Sverige utan pass. Antingen så reser man med sitt eget pass eller med ett mycket skickligt förfalskat pass. Varför någon skulle ge sina äkta handlingar till ”en smugglare” är totalt obegripligt för mig. Om syftet med resan hit var att få asyl så borde till och med varenda ”smugglare” numera veta, att chansen att få asyl för den som inte styrker sin identitet är mycket liten. I alla fall när det gäller vuxna asylsökande.

Inom prövningen av minderåriga ser man aldrig någon handling, som om det skulle ha varit lättare för dessa unga män att ta sig till Sverige utan pass, äkta eller falskt. Minderåriga avkrävs, av någon outgrundlig anledning, inte heller någon detaljerad berättelse om hur de kommit hit eftersom de betraktas som barn därför att de säger att de är det och därför att de saknar handlingar (!!).

I en hel del fall blir det uppenbart att personen, som registrerats som ”ensamkommande barn”, fått gode man och ungdomsboende, inte alls är minderårig. Då tar vuxenprövningen över (oftast  mer än tre månader efter asylansökan). Stackars den handläggare som på vuxenprövningen tar över sådana ärenden. Redan innan utredningen är bokad får vederbörande gå till sin teamledare för att förklara varför ärendet är så gammalt, varför det har förflutit mer än 90 dagar sedan ansökan gjordes.

Trots att det finns en rimlig förklaring (ovan) säger teamledaren: ”Detta är inte LEAN*. Du får skärpa dig i fortsättningen, du vet att det är ledtider som räknas. Du ska ha detta LEAN-tänket med dig vad du än gör.”

Jag vet inte vad LEAN-tänket är. Jag borde veta det eftersom jag har gått en massa utbildningar i det. Just därför har jag dragit slutsatsen att det är ingenting alls.  Det är ett tomt begrepp som numera slängs hit och dit: ”Det här var inte LEAN, du är inte LEAN.”

Jag kan förstå tanken med att ärenden hos Migrationsverket ska handläggas skyndsamt och rättssäkert. Men det har inget med LEAN att göra, det står ju redan i Förvaltningslagen. Att vi som jobbar med asylärenden skulle ha andra mål än att tillämpa lagar och förordningar som vi har att följa är helt främmande för mig. Hur ska vi exempelvis ta hänsyn till  ”den globala migrationens möjligheter” i asylprövningen? Det är en gåta för mig. Men också denna princip – eller ”vision” – ska vi beakta enligt LEAN.

Vår GD är en person som har rätt att ge oss direktiv. Men han har aldrig någonsin förklarat vad han menar. Om jag till exempel träffar en person, en asylsökande, som inte har några trovärdiga eller tillräckliga skyddsskäl men som är ensamstående läkare eller ingenjör, ska jag då försöka krysta ihop ett PUT för att tillfredsställa vår GD och hans tanke om den globala migrationens möjligheter? Samtidigt som jag ger avslag till någon annan, med likvärdiga skäl, som är analfabet och har hustru och tio barn i hemlandet  väntandes  för att få att komma hit på anknytning.

Kommentar: I fyra år har miggorna berättat och rapporterat här på bloggen. Lika lång tid har tiotusentals människor, kanske hundratusentals personer – bland dem också riksdagspolitiker, folk på regeringskansliet, andra miggor, advokater, jurister och journalister – läst miggornas rapporter, men inte reagerat. Eller i varje fall inte agerat. Man låtsas som om det man läser om inte finns. Men miggorna fortsätter att skriva och berätta om den verklighet de möter. Dag ut och dag in. År ut och år in. Deras berättelser är viktig dokumentation och ingen kan säga: ”Det visste jag inte”.

© Denna blogg.