Här kan man ta del av läsarnas reaktioner på DN:s serie som initierades av chefredaktören Jan Wifstrand under rubriken "Vi journalister är dåliga på självkritik". Så här säger han, bland mycket annat: "Men numera finns det inte så många journalister som är passionerat engagerade, som vill gå ett steg längre för att få fram sanningen. Allt fler tycks ha målet att exponera sig själva för att få status och högre lön." Det är bra att dessa frågor belyses och debatteras.

I fredags kom Dagens Industri Weekend ut. På omslaget var en stor bild av kronprinsessan Victorias pojkvän Daniel Westling och tidningen innehöll en intervju med honom. Men den innehöll också ett porträtt av mig, skrivet av Nina Åkerberg. Jag kände inte henne, hade aldrig träffat henne tidigare och visste ingenting om henne. Det var ett vågspel att våga släppa in henne på mitt kontor och låta henne skriva om mig, beskriva mig utifrån det hon uppfattade, såg, hörde och läste av och om mig. Nu blev porträttet både mångsidigt och innehållsrikt och även om det alltid är lite svårt att läsa om sig själv så kan jag konstatera att Nina Åkerberg gjort ett ärligt och bra jobb. Självklart finns det vissa småsaker som jag kanske hade velat skulle ha varit lite annolunda, men det är naturligt när det handlar om en själv, att man blir extra petig.

Alla som av olika anledningar blir tillfrågade att uttala sig i olika media bör ta sig en ordentlig funderare på "hur viktigt är det att just jag är med just i det här sammanhanget? "Särskilt politiker och andra mycket offentliga personer borde lära sig att säga "nej" emellanåt! Det är ingen som kan tvinga någon att framträda och särskilt inte under villkor som inte är acceptabla och som känns fel för den som ska intervjuas/citeras.

Det är både intressant och skrämmande att få veta hur andra uppfattar en och vad de ser hos en respektive vad de inte uppfattar och inte ser. Jag har genom åren ett antal gånger blivit tillfrågad om att ställa upp för porträtt och intervjuer, men har nästan alltid tackat nej. Utom till finlandssvenska Hufuvudstadsbladet för många år sedan och i våras  till Det goda samtalet i SVT som leddes av Karin Hübinette. Och nu har jag också intervjuats av Inger Wikström-Lindgren för Radio Vega, finlandssvensk radiokanal i Finland. Det programmet – Inblick – sänds den 26 september kl 11.03 och kl 21.10.

Att jag tackat "ja" i just dessa sammanhang har mest handlat om att jag har känt en tillit till dem som velat ha min medverkan. Jag har litat på deras seriositet och jag har trott mig veta att de "kan sin sak" och att de varit så pass pålästa och kunniga att vi kunnat mötas på jämbördig nivå. Dem jag har tackat nej till – och i vissa fall borde ha tackat nej till – har varit sådana som för radio- och tv-nyheter snabbt velat "vispa ihop" något och som tyckt att "då kan jag se till att jag får en lämplig kommentar av henne" medan de sedan inte visat respekt genom att klippa och redigera inslagen korrekt utan enbart så som de själva "koreograferat" det hela för att få fram vad de själva vill få fram. Jag har många gånger blivit besviken och arg över hur okunniga och slöa reportrar inte bemödat sig om att ge en allsidig och korrekt bild av händelser utan i stället velat framhäva sig själva och sina egna åsikter, i hopp om att själva "bli ett namn" och kanske nomineras till Stora Journalistpriset eller liknande, vad vet jag.

Jag har t.o.m. varit med om en arrogant nippertippa till reporter som handfast ville regissera både hur jag skulle stå och vad jag skulle säga! Det gick jag givetvis inte med på utan sa att då kan hon lika gärna åka därifrån om hon tror att det ska bli någon sorts teater och att jag ska agera statist i hennes pjäs. Andra har  – "citerat" mig utan att jag någonsin sagt det som citerades, och klippt i inslag så att folk fått fel eller oklar uppfattning om verkligheten. När man möter människor med så liten respekt för sanningen och för andra människors integritet och rykte är det lätt att känna att man inte vill vara med i offentligheten. Inte på den här typen av människors villkor.

Vad jag vill säga med allt detta är att jag kommer att fortsätta att vara "picky and choosy" med var jag vill vara med och vem jag anförtror att förmedla mina ord och åsikter. Ord i en publicerad text, i ett radio- eller tv-inslag har ofta starkt genomslag och kan få en avgörande betydelse för människors uppfattning av en. Om den är felaktig är det definitivt inte roligt. Journalister borde tänka sig för innan de alltför lättvindigt hafsar ihop ett inslag eller en text för att understryka sin eller sin redaktions åsikt i en fråga. Den människa som tolkas, citeras eller porträtteras fel har sällan någon möjlighet att rätta till den bild som allmänheten fått och hans/hennes liv kan förändras drastiskt. Också på ett positivt sätt, förstås!