Klicka på textrutan för att läsa hela artikeln.

Artikeln börjar så här:

Tusentals personer uppges ha lämnat Finland frivilligt under de senaste åren. Men kan man tala om frivillig återresa då de flesta inte har några andra alternativ?

Artikeln ter sig lätt vinklad, den fokuserar en hel del på semantik (ordet ”frivilligt”) i stället för att klarare och tydligare beskriva ett skeende och ordentligt förklara för läsarna vad det handlar om. Den semantiska vinkeln ligger redan i rubriken och i det första stycket. Som förstärks av stycken som:

Han hade fått sitt sista negativa asylbeslut och alternativen efter det var få. Egentligen bara tre. Att bli tvångsutvisad av polisen, att stanna i Finland som papperslös eller återvända frivilligt.

Den semantiska vinkeln förstärks ytterligare av uttalandet som detta av Kaisa Väkiparta, informatör och expert på flyktingfrågor hos Amnesty. Hon ifrågasätter frivilligheten i många av fallen och tycker att själva termen är missvisande.

Om en person fått ett negativt asylbeslut och alternativet är tvångsutvisning så är ordet frivillig en dålig term. Då handlar det i själva verket om tvångsutvisning under mera mänskliga förhållanden. Det handlar i själva verket om tvångsutvisning under mera mänskliga förhållanden.

I artikeln sägs vidare:

Enligt Väkiparta kan man tala om frivilligt återvändande endast i de fall då en person drar in sin ansökan och bestämmer sig, till exempel av familjeskäl, att återvända. Eller då en person bestämmer sig för att återvända efter ett positivt asylbeslut.

Sådana fall finns också bland de återvändande, men i takt med att de negativa asylbesluten ökat, så har också antalet som återvänt frivilligt efter att de fått ett negativt asylbeslut blivit fler.

Finländarna har rätt att få korrekt information och inte ledas in i feltänkande via tendentiös rubrik och inledning. Därför bör man informera om att de två (inte tre) alternativ som finska staten erbjuder den som fått avslag på sin asylansökan är:

  1. Att respektera det negativa asylbeslut som fattats enligt finländsk lag och lämna landet i enlighet med beslutet som fattats av Migri och ofta också av förvaltningsdomstol. Den som gör det får ett ekonomiskt bidrag för att klara sig under en tid i hemlandet.
  2. Att vägra respektera det negativa asylbeslut som fattats enligt finländsk lag och att vägra lämna landet i enlighet med beslutet som fattats av Migri och ofta också av förvaltningsdomstol. Lagen ska följas och i detta fall kommer personen att utvisas med hjälp av polis och det ekonomiska bidraget uteblir.

Att leva i ett skuggsamhälle i Finland är mycket svårt – förutom att det är olagligt – och bör på alla sätt stävjas. Också för att man i Finland inte ska hamna i en katastrofal och farlig situation liknande den i Sverige.

Kaisa Väkiparta, Amnesty, och andra som hävdar att ”ordet frivillig är en dålig term” har delvis rätt, delvis fel. Rätt såtillvida att ordet ”frivillig” inte handlar om att personen har fått välja mellan att stanna i Finland eller att återvända till sitt hemland. Fel i den meningen att personen kan acceptera och respektera de beslut som i laga ordning fattats och som resulterat i avslag på asylansökan och lämna landet utan att på olika sätt motarbeta och motsätta sig det. I det senare fallet utvisas han alltså med tvång av polis.

Att de som tagit sig till Finland inte vill lämna landet är inte svårt att förstå. De har satsat mycket pengar, de står kanske i skuld till människosmugglare eller kanske har familj och släkt lånat eller skrapat ihop pengar för att sonen eller en familj ska kunna söka sig ett bättre liv. Det är vad många asylsökande själva berättar är anledningen till att de ger sig av. De når inte upp till lagens krav på asyl- eller skyddsskäl, och rent medmänskligt är det förstås lätt att förstå att de just söker sig ett bättre liv.

De personer som har asyl- eller skyddsskäl enligt utlänningslagen och de konventioner Finland förbundit sig att efterfölja får stanna, övriga måste återvända. Finland har inte infört en paragraf i lagen som ger rätt till ”bättre liv”-invandring; skulle människor ges rätt att stanna med allt vad det innebär av skattefinansierad försörjning, bostäder, utbildning, sjukvård etc så skulle det inte ta många år innan det lilla Finland inte längre existerar som välfärdsstat och där ”bättre liv” inte längre skulle gälla för någon. Det är därför man har reglerad invandring och gör allt för att upprätthålla den.

Det är inte aktivister, handhjärtemänniskor, blomsterhattstanter eller andra ”tyckare” som ska bestämma vilka människor från Irak, Somalia, Afghanistan etc som ska ges en fristad i våra länder. Det är myndigheter och domstolar. Därför är diskussionen om ordet ”frivilligt” när det gäller återvändande inte det viktiga att hänga upp sig på. Vad som gäller är att lagar, stiftade i demokratisk ordning och tillämpade efter bästa förmåga, ska respekteras. På alla samhäll

© denna sajt. Vid ev citat, vänligen länka till originalinlägget, som också lekar vare till artikeln på Yles sajt.