En migga skriver, apropå kollegornas brev till migrationsminister Heléne Fritzon (läs det här):
Idag har jag läst brevet från de anställda på Migrationsverket, det publicerades på verksnätet.
Ja, vad ska man säga? Jag kan inte säga mycket om vad som brister på verket när det gäller anhörig- eller arbetskraftsinvandring eftersom jag inte jobbat med sådant. Fast jag har jobbat så pass länge på verket att jag har förstått att asylprövning hör ihop med anhöriginvandring och arbetskraftsinvandring i många fall. Vi jobbar med samma klientel som bollas mellan oss.
Anhörig som beviljats tillstånd på lösa boliner söker asyl direkt efter ankomsten i en annan identitet eller senare, i samma identitet, men med en berättelse om tvångsäktenskap osv.
Under många år beviljades syrier arbetstillstånd trots att det var allmänt känt att de bara behövde säga asyl för att få PUT eller TUT pga kriget i Syrien. Även asylsökande som fått avslag på sin ansökan har sedan många år haft en ny chans om de hittat kärleken och fått barn under sin illegala tillvaro i Sverige eller om de fått fast anställning och därmed även chansen att byta spår.
Jag har inte stor respekt för vår ledning. Jag tycker inte att de har hanterat oss anställda bra. Jag vet inte vad det beror på men våra röster har aldrig räknats. Trots att vi faktiskt jobbar på golvet och ser vad vi behöver för att göra vårt jobb på bästa sätt.
Vi behöver inte en rättsenhet som spottar ut filosofiska funderingar om att identitet kan göras sannolik enbart med muntliga uppgifter eller att en persons hemvist är byn där hen föddes oavsett var hen bott sedan dess. För att inte tala om att det även ska finnas en derivativ flyktingstatus som måste ges till alla anhöriga till en flickbebis som kanske riskerar könsstympning. Vilket helt strider emot Migrationsdomstolens avgörande i ett liknande ärende.
Ärligt talat så orkar jag knappt läsa dessa rättsliga ställningstaganden. För att inte nämna dessa kvalitetsgranskare som nu tycker att vi har gjort fel, trots att vi följt ledningens bud som gått ut på att ”good enough” räcker, vilket vi fick en föreläsning om på hösten 2016.
Men när detta är sagt så vill jag också säga att det inte var bättre förr. Jag tänker på Dan Eliasson. Och på Janna Valik. Jag undrar hur de hade hade hanterat asylinströmningen 2015. När jag minns dem så tycker ändå att Ribbenvik är okej.
Kommentar: Sedan 2007 har miggorna rapporterat, larmat, informerat och upplyst här… Tio år. Deras berättelser får inte den verkan de borde få. Men de fortsätter att berätta. Ut i tomma intet. Och skattebetalarna betalar och betalar och betalar för bedrägerier. För ledningar som inte lyssnar på dem som gör jobbet. För ”filosofiska funderingar” som miggorna onödigheter i form av rättsliga ställningstaganden som står som spön i backen.