En migga refererar till nedan citerade och länkade ledarartikel i Svenska Dagbladet och skriver till mig:

Det här är en stor anledning att jobbet inte är tillfredsställande längre. Ständigt kullkastande av arbetsförutsättningarna.

Vi slet med att avgöra Afghanärendena till årsskiftet 2017/18 efter att åldersbedömningarna väl kommit igång. Avslag. Sedan kom Nya gymnasielagen, NGL.

Detta hade kunnat vara ett intressant rättsområde, särskilt som det kombinerar juridik med statsvetenskap och omvärlds- och länderkunskap. Men ingenting är någonsin “på riktigt” och oavsett hur väl vi gör vårt jobb är det aldrig rätt – ty rätt är synonymt med uppehållstillstånd i en högljudd lobbys ögon, inklusive de tongivande småpartiernas, de som kapat hela migrationspolitiken.

Utfallet av stiftade lagar tas inte ansvar för, eftersom lagarna är fel om de inte leder till uppehållstillstånd för i stort sett alla.

Klicka på text och- bildrutan för att komma till artikeln i Svenska Dagbladet.

Ur texten:

Två gånger har en politisk majoritet i Riksdagen försökt lösa problemet genom de så kallade gymnasielagarna – den första sommaren 2017 som skulle ge somliga förlängda uppehållstillstånd på grund av gymnasiestudier. Den andra gymnasielagen började gälla sommaren 2018, och skulle omfatta dem som skrivits upp i ålder och dem som hunnit fylla 18 år på grund av de långa handläggningstiderna.

Vid båda tillfällena avrådde många tunga remissinstanser från genomförandet. Skolverket påpekade i sitt remissyttrande över den andra föreslagna lagen bland annat att det skulle kunna uppstå bristande likvärdighet för eleverna beroende på var i landet de bor, eftersom uppehållstillståndets längd knöts till utbildningens innehåll i den individuella studieplanen, samtidigt som ramen för utbildningens längd är oreglerad och det i vissa kommuner kunde saknas sammanhållna utbildningar. ”Det kan också försätta huvudmannen, rektorn och skolans personal i en utsatt situation i fråga om antagning och studier och påverka deras relation med eleverna.”

Nedan kan man läsa en del av de hundratals texter om “asylhaveriet” med särskilt fokus på dem som kommit att kallas “ensamkommande barn”, sedan “ensamkommande före detta barn” (sant, en av aktivistgrupperna benämnde dem så!) och numera bara, slarvigt och ogenomtänkt: “ensamkommande”.

Läs gärna texterna och inse att hela den här cirkusen som har skadat så många människor och även Sverige som land, hade kunnat undvikas om politiker och media inte fallit undan för kortsiktiga välbehagskänslor när de gått aktivistlobbygrupperna till mötes utan att tänka på konsekvenserna. Också de aktivister som citeras i ovanstående ledarartikel och många fler som i strid ström sänder ut långa pressmeddelanden, ofta med citat som de i artikeln, hade kunnat bidra till en helt annan lösning. Alltså om de tagit ansvar och informerat de afghanska männen, varav en majoritet ansågs vara vuxna efter de åldersbedömningar som gjorts, om att svensk lag ska följas och att har man fått avslag ska man lämna landet för då har man inte ansetts ha skäl att få uppehållstillstånd i Sverige.

En bråkdel av de texter i ämnet som finns på den här sajten kan läsas här:

•  Lagrådet om förslaget om särlagstiftning för afghanska män som flera gånger fått avslag: ”Det är en ny princip i utlänningslagstiftningen att låta handläggningstidens längd utgöra i stort sett enda skälet för uppehållstillstånd”. – 19 april 2018 Kort ur texten:

Lagrådet i sitt remissyttrande till regeringen:

Det är en ny princip i utlänningslagstiftningen att låta handläggningstidens längd utgöra i stort sett enda skälet för uppehållstillstånd. Lagrådet anser att gränsen här har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas.

•  Val 2018. Vilka ”ensamkommande barn” talar Migrationsverket om? Det finns inga ”ensamkommande barn”, inte ett enda, som är tänkt att omfattas av den här så kallade gymnasielagen! Den handlar ju uttryckligen enbart om dem som har fyllt 18 år. – 5 september 2018. Kort ur texten:

Vilka är det egentligen som styr lagstiftningen? Finns det ingen ansvarig person i regeringen som kan sätta stopp för den här ”afghanska ensamkommande barn”-farsen? Är det ingensom undrar över afghanernas kontakter med sina parlamentariker och Khavaris direktkontakt med Afghanistans migrationsminister? Texter om detta finns här på sajten, det är bara att använda sök-funktionen. Någon borde väl ändå ta sig en funderare… Och någon borde väl ha förmågan att se till att lagarna i Sverige fortsättningsvis ska gälla lika för alla; att det inte ska skapas speciallagar för oidentifierade afghanska män som har fått avslag på sina asylansökningar!

•  Val 2018. Aktivisterna klagar över hur jobbigt det är att hjälpa ”de ensamkommande” som de själva frivilligt tagit strid för trots att dessa inte har några lagliga skäl att befinna sig i Sverige. – 13 augusti 2018. Kort ur texten:

Ur ett pressmedelande från aktivistgruppen Stoppa utvisningarna av unga afghaner!:

Ungdomar som gått i skola och som omfattas av nya gymnasielagen står nu utan matpengar, utan bostad, utan plats i skolan. Därtill kommer kanske 4.000 som inte omfattas av lagen men ändå är kvar i landet. För varje vecka är det fler som hamnar i den här situationen.

Kommentar: Ja, men vilka är det som bidragit mycket starkt till att försätta dem i denna belägenhet? Det är ju de själva, i sina aktivistgrupper! Hade dessa ”hjälpare” gjort rätt så hade en majoritet av dessa inte alla så unga män redan varit hemma hos sina familjer eller, i avsaknad av familj, i sitt medborgarskapsland där de hör hemma. Dessa män är på intet sätt svenska skattebetalares ansvar och de har inte rätt att vistas här. Inte efter att två instanser minst två gånger (ibland flera eftersom en del plötsligt kommer på någon dag innan de ska utvisas att de ju minsann är homosexuella eller kristna eller ateister…) har gått igenom deras asylberättelser som inte styrkts eftersom ingen styrker sin identitet. Men då rusar aktivisterna till och skickar in nya ansökningar för att förlänga dessa mäns vistelser här.

•  En migga: ”Hur ska ’ensamkommande’ som är misstänkta men inte dömda för sexual- och andra brott hanteras när vi inte vet deras ålder?” – 1 oktober 2018. Ur texten:

Häktade mål är ju prioriterade och eftersom personerna skrivits upp till att vara över 18 år men ingen exakt ålder –  klarlagd ålder 21 år eller äldre – finns att tillgå, så skulle jag inte hålla det för osannolikt att en del undgår häktning för brott som för en person som har ett klarlagt födelseår leder till häktning. Skall sådana personer få vistas i skolmiljöer?

Detta betyder sannolikt att för en person som skrivits upp i ålder till 18 år (vi bestämmer ju ingen kronologisk ålder, utan endast underårigheten) krävs mer för häktning än för någon vars kronologiska ålder är över 21 år. Så då inställer sig frågan om Migrationsverket skall vänta med att fatta beslut för dem som har en uppskriven ålder till under 21 år, som är misstänkta för brott men inte häktade, tills det står klart att åklagaren lägger ner förundersökningen?

Eller hur är det tänkt? Skall Migrationsverket bevilja uppehållstillstånd för 13 månader för gymnasiestudier och så får man titta på hur det gått vid förlängningsansökan med brottsmisstankarna? Skall personen under denna tid få vistas i skolmiljöer, misstänkta men inte dömda för grova brott? Det börjar ju bli av vikt att det klarläggs eftersom vi på Migrationsverket nu skall börja fatta beslut om att bevilja.

•  En migga: ”I svar från person på Migrationsrättsenheten sägs att narkotikabrotten inte är tillräckliga för att vägra uppehållstillstånd och att brottsmisstankarna inte kan vägas in i bedömningen av sökandens framtida vandel (vilket inte stämmer).” – 11 februari 2019. Kort ur texten:

Migrationsdomstolen i Göteborg har ansett att ringa narkotikabrott är skäl nog och har avslagit de sökandes överklaganden när Migrationsverket i Göteborg har kommit fram till samma beslut och inte beviljat uppehållstillstånd enligt gymnasielagen. I ett annat fall har en person på Migrationsrättsenheten tyckt att ett fall av ringa narkotikabrott och fyra fall av ringa stöld varit ”på gränsen” till vad som kan accepteras.

•  En god man för ensamkommande minderåriga asylsökande: ”Aktivisterna borde ha tagit de svåra samtalen och berättat hur verkligheten ser ut.” – 10 maj 2019. Kort ur texten:

Aktivisterna borde ha tagit det svåra samtalet och berättat hur verkligheten ser ut.

De unga personer som kommit hit och fått sina asylskäl prövade och fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd skulle ha behövt då allt stöd och all uppmuntran och hjälp att återvända för att visa sin styrka och kreativitet i hemlandet. Något som kunde bli en ljusning, bli till gagn för det land de kommit från.

Ytterligare hundratals (!) relevanta texter hittar man via sökord som ensamkommande, Afghanistan, hazarer, nya gymnasielagen etc.

Tove Lifvendahl avslutar sin ledartext i Svenska Dagbladet så här:

Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet som röstade igenom den senaste gymnasielagen kan börja att svara på frågorna. Det åligger som bekant lagstiftaren att göra ordentliga konsekvensanalyser av sina beslut, och att ta ansvar för följderna.

Kommentar: Indirekt starkt ansvariga för kaoset på asylområdet är också i mycket hög grad de journalister som inte rapporterat sanningsenligt eller tillräckligt kunnigt genom åren och som ofta själva kunnat uppfattas som parter i målet/aktivister. Samt, som sagt, i mycket hög grad de många främst kvinnor men även en del män i diverse aktivistgrupper, som hårdnackat vägrat acceptera svensk lagstiftning och invaggat de afghanska männen i tron att “bryter ni bara mot lagen tillräckligt länge och biter er fast här och med vår godhjärtade hjälp är tillräckligt högljudda och påverkar svaga riksdagsledamöter och demonstrerar och vräker ut pressmeddelanden om er, så kommer ni att få stanna. Trots att ni inte har laglig, eller ens moralisk, rätt till det.”

Sverige ska, om det ska kunna kallas “rättsstat”, respektera sina egna lagar och lyssna mer på erfarna, kunniga remissinstanser som lagrådet, Migrationsverket, Polisen etc än på påstridiga aktivister som varken vill eller har förmåga att överblicka konsekvenserna av sitt handlande. Men Sverige gör inte det.

 

© denna sajt. Vid citat ur texterna, vänligen länka till originalinlägget.