Klicka på bild- och textrutan för att läsa hela texten.
Jag skriver på Svenska Dagbladets ledarsida om hur Migrationsverket och migrationsdomstolen tolkar och beslutar i ärenden som gäller främst afghanska män som har begått brott men söker tillstånd att stanna i Sverige och studera på gymnasiet enligt den så kallade Nya gymnasielagen, NGL. Kort utdrag ur min text i Svenska Dagbladet:
20-åringen yrkar att han beviljas uppehållstillstånd enligt NGL. Han framhåller att han ”endast dömts för två fall av stöld den 30 augusti 2017 under en och samma dag”, och anför att han har ”anknytning till Sverige genom sin vistelse här i fyra år”. Migrationsverket har avslagit ansökan med hänvisning till att mannen är dömd för upprepad brottslighet som inte bedömts som ringa samt konstaterar att han inte är skyddsbehövande och inte heller vistats här tillräckligt länge för att anses ha stark anknytning till Sverige. Domstolen:
”Brottsligheten motsvarar fängelse i två månader vilket får anses utgöra en inte alltför kort varaktighet. Den ligger heller inte avsevärt långt bak i tiden varför brottsligheten har sådan karaktär att den kan läggas till grund för att neka uppehållstillstånd.”
Berättelser om att man inom Migrationsverket, på vissa enheter, låtit brott slinka igenom” har förekommit. Att man beviljat uppehållstillstånd trots att männen har begått brott som i varje fall den migrationsdomstol jag hämtat fyra domar ifrån, ansett ska resultera i avslag på ansökan. Det handlar ju inte om asylsökande, om personer som söker skydd utan om personer som genom en starkt kritiserad, märklig lag getts möjlighet att studera på gymnasienivå för att sedan återvända till sitt medborgarskapsland om de inte inom sex månader efter avslutade studier har fått ett ”riktigt jobb”, alltså inte skattesubventionerad sysselsättning. Deras ansökningar om asyl eller skydd har prövats flera gånger och de har fått avslag både av Migrationsverket och i migrationsdomstol eftersom de saknat skäl att ges skydd enligt utlänningslagen.
Här följer utdrag ur de fyra domar jag studerat, samtliga från en och samma migrationsdomstol. Man kan bara hoppas – men tyvärr långt ifrån lita på att det är så – att alla migrationsdomstolar följer lagen och beslutar på samma sätt så att det inte blir diskrepans mellan dem genom att de dömer och beslutar olika. Jag kallar domarna Vandel 1, Vandel 2, Vandel 3 och Vandel 4 i den ordning besluten fattats. Beslut och domar omfattar 8, 8, 9 och 22 (!) A4-sidor.
Ur Vandel 1, man, afghansk medborgare, uppgiven ålder 20 år
Ur Vandel 2, man, afghansk medborgare, uppgiven ålder 20 år
Ur Vandel 3, man, afghansk medborgare, uppgiven ålder 20 år
Ur Vandel 4, man, somalisk medborgare, uppgiven ålder 19 år
Först presenteras en mycket färgstark, motsägelsefull, icke trovärdig historia som varken Migrationsverket eller migrationsdomstolen trott på när mannen sökt asyl i Sverige. Efter långa utläggningar kring personens motstridiga uppgifter om ålder, hemvist, vilket land han levt i, vad han har varit med om etc går migrationsdomstolen på Migrationsverkets linje och avslår slutgiltigt personens överklagande och anser inte att han är skyddsbehövande utan ska utvisas till sitt medborgarskapsland.
Då kommer personen på att han ska försöka få stanna i enlighet med NGL. Men:
I texten Migrationsverket: ”Detta är en fråga som du bör ställa till lagstiftarna som har röstat igenom de villkor och krav som gäller för lagen.” , 6 december 2018 (i den texten länkas till min artikel i Svenska Dagbladet), citeras ur ett skriftligt besked från Migrationsverket:
Hittills kan vi konstatera att en förekomst av ringa narkotikabrott eller ringa stöld i regel inte bedömts vara sådan brottslighet som innebär att vi nekar uppehållstillstånd.
Detta går stick i stäv med vad som anges i de beslut som citeras ovan, där tydligen en annan enhet inom Migrationsverket samt sedermera också en migrationsdomstol, ansett att:
”…ringa narkotikabrott eller ringa stöld i regel inte bedömts vara sådan brottslighet som innebär att vi nekar uppehållstillstånd”.
I en artikel på Migrationsverkets intranät, publicerad den 7 december 2018 med rubriken Många oväntade utmaningar i arbetet med de nya gymnasielagsärendena kan man läsa:
Bedömningen kring den sökandes vandel är en av frågorna som behövt lösas. Enligt den nya gymnasielagen ska den sökande för att få tillstånd inte ha gjort sig skyldig till brottslighet.
Notera ordet ”ska”. Ändå framgår det vidare att man inte den enhet det här gäller, inte följer lagens ”ska”. Teamledaren vid enheten:
Vi gör en avvägning mellan brottsligheten som personen eventuellt begått och grunden för tillståndet som ska beviljas.
Det framgår dock tydligt att man på denna enhet självsvåldigt avgjort och avgör om man tycker att någon som begått brott ändå ska beviljas tillstånd. Ordet ”ska” tycks inte förstås av den här enheten och dess medarbetare, som i artikeln beskrivs som:
Det är påfallande unga medarbetare som arbetar med gymnasielagsärendena i det öppna kontorslandskapet. Och det har en naturlig förklaring:
Prövningen av gymnasielagsärenden skulle inte påverka den övriga verksamheten. Och eftersom handläggningen är skriftlig och förhållandevis enkel (??? mina frågetecken), samtidigt som ärendena skulle handläggas en begränsad tid, så anställdes sommarvikarier för uppgiften, säger teamledaren.
Det är stötande om olika enheter inom Migrationsverket ser olika på frågan om huruvida män utan asyl- eller skyddsskäl ska ges förmånen att få studera här, dessutom bekostat av invånarna i det land de valt att begå brott i.
