Här är de samlade i ett inlägg, de fyra Be my guest-jultexterna 2017.

 

Be my guest # 129 Zulmay Afzali – 23 december 2017 Kort ur texten:

Jag minns att jag tänkte att jag nu hade kommit till ett demokratiskt land där jag kunde åtnjuta privilegiet av att ha laglig rätt att uttrycka mina åsikter, att jag kunde säga och skriva vad jag vill utan rädsla. Ingen kan hindra mig, jag behöver inte vara rädd för att säga vad jag tycker; i Sverige är det inte som i mitt hemland. Jag skrev mina böcker och jag skrev också artiklar om saker jag förundrades över och upplevde i den nya världen jag nu var en del av, under de där tidiga åren i landet. Det var en fantastisk känsla av frihet! Men det dröjde inte så väldigt länge innan jag började inse att ”åsikts- och yttrandefrihet” inte var riktigt det jag hade trott att det skulle vara i Sverige.

Zulmay Afzalis tidigare jultexter kan läsas här:
Be my guest # 100 Zulmay Afzali – 26 December 2013
Be my guest # 103: Zulmay Afzali – 23 December 2014

Be my guest ” 130 Nikolas Laios Julafton 2017
Kort ur texten;

Idag, på juldagen, är det sju veckor sedan vi sågs. Under den här tiden har vi haft ett samtal på sju minuter i telefon. Barn i din ålder växer fort och jag vet inte riktigt hur du kommer att se ut när jag ser dig igen. Kommer du kännas mycket längre? Kommer du fortfarande att säga att det varma badvattnet känns ”hönt” mot huden? Jag är orolig denna gång. Orolig att den här gången ska du komma ihåg detta uppehåll på flera månader. Att det ska ärra dig. Att du kommer att tänka: ”Var är min pappa? Vill han inte ha mig nära?” och att det ska bli en sanning i ditt sinne som kommer att följa dig i livet. Nästa gång jag får ha dig nära ska jag göra allt i min makt för att visa att det inte är så.

Nikolas Laios tidigare jultexter kan läsas här:
Be my guest # 117 Juldagen Nikolas Laios – Juldagen 2015
Be my guest # 123 Juldagen: Nikolas Laios– Juldagen 2016

Be my guest # 131 Nuri Kino – Juldagen 2017
Kort ur texten:

Ett gulnat klipp ur tidningen På Lätt Svenska från hösten 1998 blev min jultext i år. Jag var ny som skribent, det är alltså snart 20 år sedan texten skrevs. För snart tjugo år sedan fick jag mina första alster publicerade. Häromdagen var det en läsare som skickade den här krönikan till mig. Han hade sparat mina texter i alla år. När jag läste den kändes det som om tiden har stått stilla. Den enda skillnaden är att fler har fått det svårare, ni kommer att förstå vad jag menar när ni läser krönikan, och att Café Stockholm som hyste alla människor, oavsett socialklass, inte längre finns.

Nuri Kinos tidigare jultexter kan läsas här:
Be my guest # 18 Nuri Kino – Julafton 2005
Be my guest # 98 Nuri Kino – Julafton 2013
Be my guest # 104 Nuri Kino – Julafton 2014
Be my guest 116 # Nuri Kino – Julafton 2015
Be my guest # 122 Nuri Kino – Julafton 2016

Be my guest # 132 Water Kolb – Annandagen 2017
Kort ur texten:

Men, den sorgliga historien började alltså hos vår nystartade reklamfirma PR Reklam på Ringvägen 149B. Vi var unga, obekymrade och oerfarna, allt vi gjorde ansåg vi vara en transportsträcka mot världsföretaget Pi Ärr Publicity Sweden. Mitt i whiskyruset ritade Janne upp en glad jultomte och drog ett streck från tomteluvans topp till stövelsulan och skrev 9 meter 80 centimeter. Förnöjda och glada tittade vi på teckningen och hade tyvärr ingen respekt för siffran 9,8m. Han som hade gett oss uppdraget hette Paulin och hade i sin tur sålt tomten till VällingbyCentrum för en mångdubbelt högre summa än den som han erbjöd oss, men det visste vi inte då. Vi tyckte att 3000 kronor var en otrolig summa.

Walter Kolbs tidigare jultext kan läsas här:
Be my guest # 106: Walter Kolb – Annandagen 2014

© denna sajt och respektive textförfattare.