Walter Kolb, schweizare som både bott och arbetat i Gamla stan i Stockholm i  många decennier men har hållit nära kontakt med sitt hemland som han besökt minst fyra, fem gånger om året.

Grafisk designer. Dykare, seglare, saxofonspelare, svampplockare med mera.

Den sorgliga historien om världens största jultomte i Stockholm-Vällingby 1965

November 1965 fick vi, Janne Andersson och jag vårt dittills största uppdrag och detta skulle firas med en kvarter whisky. Ingen av oss tyckte egentligen om starksprit men enligt Janne Andersson behövdes något exklusivt för att fira att vi just hade fått uppdraget att bygga världens största jultomte.

Nio meter åttio skulle den vara för att slå en tomte som tydligen stod i New York och som mätte nio och femtio. Vår tomte skulle stå mitt på Vällingby torg och skapa stämning till att julhandla i butikerna i lilla Vällingby Centrum som då var nybyggt och fashionabelt för att vara en förort.

Och stämning skapade den också slutligen, till och med en stämning förmedlad av Vällingbypolisen.
—————————
Vi hade aldrig funderat på materialet till skägget, men kom (- tyvärr, skulle det visa sig senare) inte på något bättre än att köpa linfiber som rörmokarna använder till tätning av rör. Jag tror vi köpte hela lagret av just rörmokarlin på VVS-firman – inte heller detta blev billigt. Budgeten var redan spräckt, vinsten var noll och stämningen i botten – vi hade helst avslutat det hela då, försvunnit och arbetat av lånen. Det enda som höll oss uppe var faktiskt tomtens glada ansikte som log mot oss varje dag och speciellt när vi hade målat ögonen kändes han som en vän som vi inte kunde svika.
—————————
Nu förlorade jag modet, klättrade ned och började gråta. Av kylan, utmattningen, den hopplösa situationen, att Janne och jag var ensamma i natten och till råga på allt en penningskuld som vi hade fått på oss trots arbetet. Nu åker vi hem och lämnar allting sa jag. Dom får klaga på oss, skicka alla Vällingbypoliser som finns – jag ger upp.

Jag tror att Janne också övervägde detta ett ögonblick, men plötsligt tog han en handborr och klättrade upp igen till det trixande hålet, jag lyste uppåt med en ficklampa och på en kvart borrade han ett nytt hål. Med handborr genom 15 cm trä!  I femton graders nattkyla! En omänsklig ansträngning.

Historien om tomten i Vällingby
och dess upplösning
(såväl historiens som tomtens)
kan läsas i sin helhet
genom att klicka på pdf-bilden.