Birgitta
Foto: Merit Wager
Här följer ytterligare ett resebrev från Birgitta, beslutsfattare på Migrationsverket, som tillsammans med några andra personer (en del arbetar också på Migrationsverket) ca två gånger om året reser runt i Mellanöstern för att inhämta kunskap om de länder där många asylsökande kommer ifrån. Hon och de andra gör det helt på egen tid och för egna pengar. (Det första resebrevet kan läsas här).
Det är intressant att resa runt och prata med folk, då upptäcker man att vi har mycket att lära och att kulturer verkligen är olika. Idag då vi handlade i souken i Damaskus tyckte handlaren att vi köpte så mycket av alla kryddor. Vi köpte ett halvt kilo ingefära, paprikapulver, kanel m.m. Vi sa att vi skulle ge kryddorna till våra vänner i stället för en blomsterkvast när de bjuder till partaj. Då skrattade handlaren och sa att i Syrien är det helt omöjligt att komma med kryddor som gåva, det skulle vara mycket oartigt.
Hos en organisation i Libanon talade managern om att en man som jobbar för EU och har samarbete med hans organisationen inte är välkommen till kontoret. Detta för att EU-mannen kommer cyklande till möten och det är helt oacceptabelt för det inger inget förtroende. Det misskrediterar organisationen i Libanon.
Kabbad eller sötcitron på svenska
Det går inte att komma in i en affär eller på ett kontor utan att man blir bjuden pa te eller kaffe. I en kakaffär frågade jag hur mycket en viss kaka kostade per kilo. Konditorn bjöd mig omedelbart på en kaka. Vi gick förbi en villa med ett stort fruktbärande träd utanför (frukten liknade stora citroner). Jag frågade en man som gick förbi om det var citroner, men han sa att det inte var vanliga citroner utan kabbad på arabiska. "Detta fruktträd finns nästan bara i Syrien", sa mannen. Han frågade om jag ville ha en. "Gärna", sa jag. Då gick han in till ägaren som kom ut och plockade ner en av frukterna och gav mig.
Vi har en del att lära…