Jag fick ett mejl på knackig engelska idag. Det kom från en asylsökande
man från Uzbekistan, vi kan kalla honom A. Han berättar sin historia
och jag återger den här, i sammandrag, utan kommentarer:

"Jag är
medlem i Demokratiska Partiet  "ERK" (Frihet) i Uzbekistan. Jag
har lett projekt och agerat för lokalt självstyre. År 2002 tvingades
min fru och jag lämna vårt fosterland och söka politisk asyl i Sverige.
Mina aktiviteter accepterades inte av myndigheterna i Uzbekistan och
därför arresterades jag på min arbetsplats.

Under omänsklig
tortyr tvingades jag skriva under ett dokument som sa att broschyrer
och annat material (som "bevisade" att jag var en terrorist) tillhörde
mig. Jag tvingades också att ange andra medlemmar av ERK. Myndigheterna
hade sålunda rensat bort mig från arbetet för demokratiska rättigheter
och stoppat aktionerna som var ägnade att hjälpa offren för förtryck
och förföljelse utförd av diktatorn I. karimova.

I december 2004
beslutade Migrationsverket att inte bevilja mig politisk asyl. Som
grund för detta beslut låg den första "intervjun" som gjordes,
myndigheten framhåller att jag då inte "berättade allt". Men min fru
och jag förhördes/intervjuades tillsammans (i stället för separat, som
borde ha skett) och jag kunde inte berätta sanningen.  Dessutom:
handläggaren var inte förberedd utan satt mesta tiden och försökte ta
reda på hur hon skulle fylla i blanketter på sin dator och fick också,
emellanåt, hjälp med detta av tolken.

Jag upplystes om att det
inte var absolut nödvändigt att jag berättade precis allt vid detta
tillfälle, jag skulle få möjlighet att göra det vid "den stora
intervjun". Därför beslöt jag att bara berätta det nödvändigaste och
tänkte att resten berättar jag sedan, vid den "stora intervjun".

Detta
skulle jag senare komma att förstå var ett stort misstag! Detta misstag
– att jag inte berättade precis allt vid det första intervjutillfället
– kan komma att kosta oss våra liv, min fru och mig. När vi deporteras
till Uzbekistan väntar mig tortyr och fängelse och jag klarar inte av
att motstå tortyr och övergrepp.

Jag ber om hjälp, rädda mitt liv och min familjs liv medan det ännu finns tid."

Var
och en som läser detta får dra sina egna slutsatser. En sak som dock
bör påpekas är att det sätt som denna asylutredning (intervju) gick
till på kommer inte att kunna upprepas när den nya processordningen träder i kraft den 1 juli. Då ska det offentliga biträdet
vara med sin klient genom hela processen och också delta i själva utredningen.

Citera gärna men ange källan!