Lite längre ner här på bloggen skriver jag om det så kallade etiska rådet som ska finnas vid Migrationsverket (MIG). Det gamla, som aldrig riktigt gjorde någon insats överhuvudtaget (enligt tidigare medlemmar och avhoppare), som tynade bort och det nya har inte kommit i gång. Riktigt vad det rent konkret ska göra när det kommer i gång är inte heller solklart. I regeringens ”Förordning om ändring i förordningen (2004:294) med instruktion till Migrationsverket”, utfärdad den 15 december 2005:”Rådet skall på myndighetens begäran avge yttranden i frågor som rör utformningen av myndighetens verksamhet och som kan kräva etiska överväganden.”Hur myndigheten ska utforma sin verksamhet borde det väl finnas kompetens för att hantera inom den stora myndigheten…År 2002 fick det förra etiska rådets ledamöter 1.800 kronor per möte plus reseersättning och traktamente (?). Det låter som ganska mycket pengar för att sitta och göra… inte så mycket. Hur stort ”traktamentet” var och varför ledamöterna också fick traktamenten förutom arvoden, har jag aldrig lyckats utröna. Men, hur som helst: för ett enda möte på kanske någon timme eller två, fick det etiska rådets medlemmar minst 2.000 kronor inklusive traktamente (som säkert var mer än 200 kr, men eftersom jag inte vet så räknar jag lågt). Därtill kom reseersättningar som, beroende på varifrån man kom till MIG:s huvudkontor i Norrköping, kunde röra sig om minst 800 kronor, för en del troligen betydligt mer eftersom tågbiljetter är mycket dyra.
Alltså: minst omkring 3.000 kronor per person per sammankallat möte som inte resulterade i någonting alls (jag har läst frågorna de tagit upp och svaren de gett…) har de många medlemmarna i etiska rådet fått. Samtidigt hade de vetskapen om att en asylsökande ska klara alla sina behov (utom hyran) på ca 2.200 kr i månaden! Alltså för betydligt mindre pengar än dessa etiska rådsmedlemmar fick för en halv eller en hel dags insats totalt inklusive resor, skulle en asylsökande betala mat, kläder, skor, läkarbesök, mediciner, resor, telefonsamtal etc – allt de behöver.
Hur har någon mage att, ur ett etiskt perspektiv, ta emot mer för max en dags arbete i skattefinansierat arvode ingå i ett ”etiskt råd” hos MIG än vad en asylsökande (som MIG i första hand finns till för) ska klara alla sina utgifter inklusive köpa mat under en hel månad?
Enligt uppgift från pressekreteraren på UD är det nya etiska rådet ”indelat i kategori D”. Detta innebär, enligt utdrag ur förordningen, att ledamöterna får 950 kronor per sammanträdesdag. Det ter sig en aning märkligt att arvodet denna gång är nästan hälften av det var för det förra etiska rådet, men kanske har någon tänkt till och tyckt att det nog är lite oetiskt att pytsa ut alltför stora summor (för så lite)? Eller också finns här dolda sanningar, som t.ex. att det även utgår ett ”traktamente” som inte specificeras just här utran någon annanstans så att det ska vara så krångligt som möjligt för någon som vill utnyttja offentlighetsprincipen och bilda sig en uppfattning av det hela att göra det? Jag vet inte. Reseersättning torde dock fortsättningsvis utgå, hur det är med traktamentena får förbli höljt i dunkel eftersom pressekreteraren inte nämnde dem trots att jag ville ha uppgifter om vad/hur mycket ledamöterna i MIG:s etiska råd ersätts med.
Det är svårbegripligt hur någon, ur ett etiskt perspektiv, kan tacka ja till att sätta sig i ett (kosmetiskt ) etiskt råd vid MIG och ta emot ett stort arvode när man vet att den verksamhet som man ska komma med ”etiska råd” till, sysslar med människor som ska klara sig på 71 kronor (ensamstående) och 61 kronor (makar/sammanboende) per dag, belopp som inte höjts på elva år. Det är oetiskt.