En text i en serie texter som publiceras under den här vinjetten inför valet till riksdag, kommun och region den 11 september 2022. Texter tänkta att påminna om en del som hänt och en del som inte hänt (!) sedan förra valet. Men mest om vad som händer nu och vilka som säger, tycker, gör vad under tiden som är kvar tills det är val. Och lite annat som kan vara bra att fundera på innan man går till valurnan.
Klicka på bildrutan för att läsa tidigare inlägg under den här vinjetten.
Klicka på textrutan för att lyssna på inslaget på SR P4:s sajt.
Klicka på textrutan för att läsa Polisens information.
Klicka på textrutan för att läsa texten på SVTs sajt.
Det finns inga säkra platser i Sverige. Det har blivit normalt och accepterat – fast man säger förstås att det är ”oacceptabelt” – med skjutningar precis var som helst. Och fortfarande saknas de ”hårdhandskar” som behövs för att visa vad ”oacceptabelt” faktiskt betyder. Nämligen: att det inte tolereras, att det inte tillåts, att det stoppas med alla tänkbara medel.
Polisens uppgifter om antal skjutna, skadade, och avlidna i Sverige januari-april 2022
Klicka på textrutan för att läsa hela artikeln på The Guardians sajt, daterad 26 maj 2021.
Ur texten, som bland annat citerar ur en rapport från BRÅ och som bygger vidare på den nya, kraftigt reviderade Sverigebilden ute i världen:
Last year the country of 10.3 million people recorded more than 360 incidents involving guns, including 47 deaths and 117 people injured.
“The increase in gun violence in Sweden is unique in comparison with most other countries in Europe,” Håkan Jarborg, a police chief in southern Sweden, told the TT news agency.
Between 2000 and 2003, Sweden was 18th out of the 22 countries for deadly shootings per capita. But after a long period of decline, deadly shootings began to increase in the mid-2000s and have continued to do so, the report found, whereas in most other countries in Europe lethal violence has declined.
Svenskarna och andra laglydiga, vanliga invånare i landet borde inte tvingas leva med detta. Inte tvingas att via skatter bekosta all skadegörelse, all onödig och dyr sjukvård, alla rättegångar, alla fängelseplatser, vilket de nu tvingas göra i EUs våldsammaste land.
Magdalena Andersson, Sveriges statsminister, har nu upprepat så många gånger att man kan det utantill, att:
Jag kommer alltid sätta Sveriges säkerhet först.
Men vad betyder det? I praktiken, på riktigt, i handling? Det måste väl betyda något? Det kan inte bara vara tomma ord. Eller? Sveriges, och därmed folkets, säkerhet är ju starkt hotad när vem som helst, närsomhelst och var som helst faktiskt kan hamna i skottlinjen och bli skjuten. Rent krasst och rent faktiskt så har kriminaliteten på så gott som alla områden ökat och våldet har eskalerat och blivit allt grövre och hänsynslösare i takt med den stora invandringen från länder där konflikter ofta löses med våld och otrygghet är norm.
Människor som är medborgare i andra länder, vare sig de enbart är medborgare där eller även har svenskt medborgarskap, som begår grova våldsbrott i Sverige ska utvisas. Det måste vara den norm som ska gälla om man ska kunna ta statsministerns ord på allvar. Det svenska medborgarskapet måste kunna återkallas (viket det kan i bland annat Danmark, Norge och Finland) av individer som till exempel begår brott som hotar rikets säkerhet. Det kan bland annat innefatta stenkastning i syfte att allvarligt skada eller döda poliser. Liksom terrorbrott. Liksom även grova misshandels- och förnedringsrån och gruppvåldtäkter. Att sådana brott kommer att minska när man vet att man inte är skyddad av ett svenskt medborgarskap är tämligen självklart. De lagändringar som behöver göras – och som många har efterfrågat i decennier, måste nu genomföras. För om statsminister Magdalena Andersson menar vad hon säger, menar något med sitt löfte till dem hon hoppas ska rösta på hennes parti, men också till resten av folket i Sverige, så måste kraftfulla och verksamma åtgärder sättas in för att orden ska få innebörd. Samma sak gäller för ”den andra sidan”, partierna på den borgerliga sidan, som söker folkets förtroende att få leda och styra Sverige fyra år framåt från kommande höst. ”Talking is cheap”, heter det. Liksom ”Action speaks louder than words”. Det måste mer till än ord och viljeyttringar, det måste ske starka, klara, tydliga och konkreta förändringar.
Lästips:
• Finland. Ny lag träder i kraft den 1 maj: Personer som också har ett annat medborgarskap och begår allvarliga brott kan förlora sitt finska medborgarskap. 27 april 2019 – Ur texten:
Inrikesministeriet: Medborgarskapslagen ändras så att personer som gjort sig skyldiga till vissa allvarliga brott kan förlora sitt finska medborgarskap. Statsrådet (= regeringen, min anm.) föreslog torsdagen den 25 april att lagen ska stadfästas. Avsikten är att republikens president stadfäster lagen på fredag (26 april). Lagen avses träda i kraft den 1 maj 2019.
Den som gör sig skyldig till ett brott som riktar sig mot Finlands vitala intressen och där det strängaste straffet är fängelse i minst åtta år kan förlora sitt finska medborgarskap. Sådana brott är t.ex. äventyrande av Finlands suveränitet, krigsanstiftan, landsförräderi och spioneri. Ytterligare en förutsättning för förlust av medborgarskap är att personen har dömts till ett ovillkorligt fängelsestraff på minst fem år.
• En migga: “Hur många – oåterkalleliga – medborgarskapsärenden planerar Migrationsverket att avgöra 2021 och 2022? Det är ju intressant inför 2022 års riksdagsval …” – 5 februari 2021. Ur texten:
Det jag vet är att man på Asyl måste ha tvåmannabeslut, både föredragande och beslutsfattare. Detta finns inte på Tillstånd, vilket är helt sjukt. Inte när det gäller beviljande. Så en person kan sitta och bevilja mängder med positiva beslut, till exempel skenäktenskap, utan att någon gör något åt det. Om det är samma för dem som handlägger medborgarskap vet jag inte. Där kan man ju omöjligt göra något åt det, om medborgarskap beviljats felaktigt, då man enligt lag inte kan återkalla medborgarskap.
• Att få svenskt medborgarskap är inte en mänsklig rättighet – 13 juli 2021. Ur texten:
När det gäller det enorma antalet asylinvandrade som kom 2015 och strax före och strax efter det, så är det väl känt – och knappast någon på Migrationsverket skulle heller förneka det – att alla utredningar inte gjordes med den omsorg och den noggrannhet som de ska göras i en rättsstat som värnar om sin suveränitet och sin rätt att veta vilka som befinner sig i landet.
Det snabbanställdes mängder av oerfarna personer som efter kort introduktion och “utbildning” fick börja handlägga asylärenden. Den kunskap de då hade var knappast på den nivå som krävs för att klara av att utreda och fastställa personers identitet och om det förelåg asylskäl eller inte. Det var inte Migrationsverkets fel, man gjorde säkert så gott man kunde i en synnerligen svår situation. Men det har vittnats om att det till exempel var många som sade sig vara syrier men inte var det, liksom det fanns syrier som passade på att komma till Sverige sedan de hört att syrier mer eller mindre automatiskt får uppehållstillstånd i Sverige. Det gjorde att syrier, som sedan länge befunnit sig utanför Syrien – och alltså inte flydde från krig utan sedan flera år bodde i bland annat Turkiet och en del rentav i andra EU-länder – som tog sig hit och knappt utreddes alls. Nu vill de ha svenskt medborgarskap. Och alla andra som kommit hit och inte utretts noggrant, också. Och i landet med de slappaste kraven (det vill säga egentligen inga, inte ens krav på styrkt identitet!) får väldigt, väldigt många svenskt medborgarskap.
Klicka på text- och bildrutan för att få fram samtliga texter som skrevs inför valet 2018.