En text i en serie texter som  publiceras under den här vinjetten inför valet till riksdag, kommun och landsting den 9 september 2018. Texter tänkta att påminna om vad som hänt och inte hänt sedan förra valet och valet därförinnan och ibland ännu tidigare. Om vad som hänt, vilka som sagt och gjort och tyckt vad och lite annat som kan vara bra att fundera på innan man går till valurnan.

Läs först tidigare inlägg bland annat här, här och här.

Frågorna i texten Val 2018. En migga undrar: ”Inte kan väl jag som tjänsteman fatta beslut med bindande verkan utan lagstöd ?” löd så här:

Gynnande förvaltningsbeslut får ju negativ rättskraft, dvs får inte ändras till en sökandes nackdel utom i fall då det grundats på t.ex. dennes oriktiga uppgifter.

Men om Malmös bedömning står sig i MiÖD så måste det väl innebära att lagen var ogiltig i denna del redan vid dess ikraftträdande och att gynnande beslut fattats i enlighet med ogiltig lag.

Vad händer med den negativa rättskraften hos tillståndsbeslut fattade av Migrationsverket när en överdomstol sedermera, i allt väsentligt, agerat författningsdomstol och underkänt ett av de grundläggande rekvisiten för beviljandet?

Det är ju inte bara fråga om en ändring av praxis utan man har ju i grunden underkänt den lag som utgjort grunden för beviljandet.

Jag har alltså funderat på om det föreligger någon problematik mellan beslut fattade i mellantiden efter lagens ikraftträdande den 1 juli 2018 och datum för MiÖDs dom? Bör de stå sig så som alla gynnande beslut vid praxisändringar, eller finns det några principer i praxis och doktrin att hitta ledning i om de kan rivas upp när lagen visat sig ha varit ogiltig vid deras beviljande? Eller kommer MiÖDs dom bara att innebära att beslut fattade efter domen skall upprätthålla kravet på klarlagd identitet?

Läser man den aktuella bestämmelsen om domstolars lagprövning (11 kap. 14 § regeringsformen) som har en motsvarighet i kapitlet om förvaltningen ( 12 kap. 10 § regeringsformen) så framkommer följande:

11 kap. Rättskipningen
Domstolarna

14 § Finner en domstol att en föreskrift står i strid med en bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning får föreskriften inte tillämpas. Detsamma gäller om stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid föreskriftens tillkomst.

Vid prövning enligt första stycket av en lag ska det särskilt beaktas att riksdagen är folkets främsta företrädare och att grundlag går före lag. Lag (2010:1408).

12 kap. Förvaltningen
Lagprövning

10 § Finner ett offentligt organ att en föreskrift står i strid med en bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning får föreskriften inte tillämpas. Detsamma gäller om stadgad ordning i något väsentligt hänseende har åsidosatts vid föreskriftens tillkomst.

Jag undrade om inte Migrationsverket borde invänta Migrationsöverdomstolens dom och ställde frågan:

MIG fattar väl inga beslut i dessa gymnasielagsärenden innan det finns en dom i Migrationsöverdomstolen, MiÖd?

Men det ansåg inte Migrationsverket, som meddelade att:

Migrationsverket har sedan den 1 juli kunnat fatta beslut i dessa ärenden, efter ansökan. Dagens dom från MD i Malmö ändrar inte denna omständighet.

Det är lite svårt att förstå hur man tänker på Migrationsverket. Men det är ännu svårare att förstå är hur politiker, bland dem minst en jurist: Annie Lööf, Centerpartiet (det borde kanske ha varit flera jurister inblandade…), kan hafsa fram en känslosam ”medmänsklighetslag” som nu kan komma att ”backfire”. Den här politiker- och aktivistnätverkscirkusen har skadat/skadar samhället, tilltron till regeringen och andra politiker. Det har också varit ett cyniskt – allt annat än ”medmänskligt” – spel kring afghanerna som hoppats att, med hjälp av stenhård aktivism och politisk lobbyverksamhet, få stanna i Sverige helt utan att det finns lagliga skäl till det.

© denna sajt. Vid uppslag och citat, var vänlig respektera © och länka till originalinlägget.