En text i en serie texter som  publiceras under den här vinjetten inför valet till riksdag, kommun och landsting den 9 september 2018. Texter tänkta att påminna om vad som hänt och inte hänt sedan förra valet och valet därförinnan och ibland ännu tidigare. Om vad som hänt, vilka som sagt och gjort och tyckt vad och lite annat som kan vara bra att fundera på innan man går till valurnan.

Jag ställde samma dag som domen migrationsdomstolen i Malmö kom (läs tidigare inlägg om den här och här) en fråga till Migrationsverkets t.f. rättschef Carl Bexelius, som jag följt via verkets seminarier i Almedalen och som ger ett kunnigt intryck.

Frågan löd:

MIG fattar väl inga beslut i dessa gymnasielagsärenden innan det finns en dom i Migrationsöverdomstolen, MiÖd?

Svaret, som förvånade mig, löd:

Migrationsverket har sedan den 1 juli kunnat fatta beslut i dessa ärenden, efter ansökan. Dagens dom från MD i Malmö ändrar inte denna omständighet.

Men så här funderar en av de många miggor som tvingas försöka agera och hantera gymnasielagsaktivisternas i S, MP, V och C, av migrationsdomstolen i Malmö ogiltigförklarade lag. Enligt domstolen är den så undermålig att den helt enkelt inte kan tillämpas.

Gynnande förvaltningsbeslut får ju negativ rättskraft, dvs får inte ändras till en sökandes nackdel utom i fall då det grundats på t.ex. dennes oriktiga uppgifter.

Men om Malmös bedömning står sig i MiÖD så måste det väl innebära att lagen var ogiltig i denna del redan vid dess ikraftträdande och att gynnande beslut fattats i enlighet med ogiltig lag.

Vad händer med den negativa rättskraften hos tillståndsbeslut fattade av Migrationsverket när en överdomstol sedermera, i allt väsentligt, agerat författningsdomstol och underkänt ett av de grundläggande rekvisiten för beviljandet?

Det är ju inte bara fråga om en ändring av praxis utan man har ju i grunden underkänt den lag som utgjort grunden för beviljandet.

Jag har alltså funderat på om det föreligger någon problematik mellan beslut fattade i mellantiden efter lagens ikraftträdande den 1 juli 2018 och datum för MiÖDs dom? Bör de stå sig så som alla gynnande beslut vid praxisändringar, eller finns det några principer i praxis och doktrin att hitta ledning i om de kan rivas upp när lagen visat sig ha varit ogiltig vid deras beviljande? Eller kommer MiÖDs dom bara att innebära att beslut fattade efter domen skall upprätthålla kravet på klarlagd identitet?

Det vore intressant att veta hur besluten står sig mot en underkänd lag. Inte kan väl jag som tjänsteman fatta beslut med bindande verkan utan lagstöd?

Kommentar: Fortsättning följer. Frågorna har vidarebefordrats till ett antal lagkunniga. Svaren kommer att redovisas här på sajten.

Den 17 juli: Inga svar har kommit från Migrationsverket…
OBS! © denna sajt. Vid ev citat, vänligen länka till detta inlägg.