Med anledning av inlägget Än en gång: Sverige har inte ett asylsystem för sjuka och misshandlade, och de frågor som uppkommer kring inslaget Kvinna med svårt sjuk son riskerar att utvisas, har Sveriges Radio meddelat följande:
– I fall som rör ett barn ska särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver (1 kap. 10§)
– Med flykting avses en utlänning som […] inte kan, eller på grund av fruktan inte vill, begagna sig av detta lands (hemlandets) skydd. […] Detta gäller oberoende av om det är landets myndigheter som är ansvariga för att utlänningen riskerar att utsättas för förföljelse eller om dessa inte kan antas erbjuda trygghet mot förföljelse från enskilda (4 kap. 1§)Det finns även definitioner av att vara alternativt skyddsbehövande som skulle kunna appliceras på Vecires fall.
Merit Wager ifrågasätter även användningen av orden ”riskerar att utvisas” och menar att Vecire ska utvisas. Hon (Vecire alltså, min anm.) har dock en chans till att överklaga migrationsverkets beslut, varför det inte är helt fastställt.
Mina kommentarer: Sverige har inte den här typen av invandring, man beviljas inte asyl eller permanent uppehållstillstånd för att ens barn är sjukt och för att man själv har blivit misshandlad. Turkiet har, om jag minns rätt, ansökt om att få bli medlem i EU och räknas som ett land med fungerande rättsväsende och om man blir misshandlad ska man anmäla det till Polisen i landet. Turkiet har också en fungerande sjukvård, låt vara att den kanske är dyr eller inte lika bra som i Sverige.
Än en gång: att man blivit misshandlad av sin make och har ett svårt sjukt barn är inte i sig asylgrundande eller grund för uppehållstillstånd. Om så vore, då skulle ju faktiskt många med sjuka barn och misshandlande makar från vad som anses vara fungerande rättsstater (även om deras system inte är likadana eller ”lika bra” som i Sverige), kunna hävda att de ska ges asyl eller uppehållstillstånd i Sverige. Det förefaller inte troligt att man skulle kunna nå politisk enighet om att införa sådana skäl som ”asylgrundande” i utlänningslagen.
Ur några domar i Migrationsöverdomstolen:
Migrationsöverdomstolens avgörande den 30 maj 2007 (mål nr UM 663-06), MIG 2007:25
Det förhållandet att ett barn lider av epilepsi och att den vård barnet skulle kunna erhålla i Sverige är av högre kvalitet än den vård barnet erhållit i hemlandet har i sig inte ansetts utgöra grund för att bevilja barnet och barnets mor uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter. Det har inte visats att barnets framtida utveckling och livskvalitet på ett avgörande sätt skulle äventyras genom att barnet återvänder till hemlandet. Härvid har även beaktats att omständigheterna i ett barns ärende inte behöver ha samma allvar och tyngd som krävs för vuxna personer.
När vård och mediciner finns att tillgå i hemlandet kan uppehållstillstånd inte beviljas på grund av synnerligen ömmande omständigheter även om utlänningen själv måste bekosta den nödvändiga behandlingen.
A och hennes barn, B och C, ansökte den 11 februari 2007 om asyl i Sverige. Till stöd för ansökningarna anförde de bl.a. följande. De riskerar att utsättas för allvarlig misshandel med dödlig utgång vid ett återvändande. A har under flera år misshandlats av sin f.d. make. Detta pågick både under äktenskapet och efter skilsmässan. A har vänt sig till polisen men har inte fått någon hjälp. Hon har även vänt sig till sin familj, men de har avfärdat henne. Vid ett återvändande riskerar hon att dödas av sin egen och sin före detta makes släkt. Eftersom Albanien inte är särskilt stort skulle släkterna kunna hitta dem. De åberopade även synnerligen ömmande omständigheter.
—————
Migrationsöverdomstolen finner därför att det får anses vara fullt möjligt, relevant och rimligt för A, B och C att använda ett internt flyktalternativ, t.ex. genom att bosätta sig i huvudstaden. A, B och C har därför inte gjort sannolikt att de riskerar att utsättas för någon särbehandling eller övergrepp i Albanien som helhet.A, B och C är därför inte att betrakta som flyktingar eller skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 1 § eller 2 § utlänningslagen.
Synnerligen ömmande omständigheterVid en samlad bedömning av A:s, B:s och C:s situation, och även med beaktande av att det rör sig om en barnfamilj, finns det inte tillräckliga skäl att bevilja uppehållstillstånd med stöd av 5 kap. 6 § utlänningslagen.
Överklagandet ska således bifallas och Migrationsverkets beslut fastställas.
Intresserade kan själva ta del av de fullständiga avgörandena, och även leta efter flera praxisskapande beslut hos Migrationsöverdomstolen. Kanske något som går på tvärs med ovanstående, även om det är svårt att tro att Migrationsöverdomstolen skulle ha gjort andra bedömningar. Men å andra sidan: man vet aldrig, politikerna petar i lagen och det tillkommer nya rättsliga ställningstaganden etc, så någon absolut stabil och säker linje finns inte. Den som är intresserad (och allt fler verkar vara det) kan också själv fråga Migrationsverket om vad som gäller, även om verket förståeligt nog kan ha svårt att ge precisa svar eftersom alla ärenden (ska…) prövas individuellt. Fast just i detta fall har ju Migrationsverket redan motiverat sitt avslag på familjens begäran om uppehållstillstånd, i det beslut som kvinnan fått.
Sveriges Radio framhåller: ”Hon har dock en chans till att överklaga Migrationsverkets beslut, varför det inte är helt fastställt.” Huruvida kvinnan har gjort det framgår inte.
Notera att det är en sak (och en god sådan) att känna medlidande med, och sympati, för en kvinna i Vecires situation, men en helt annan för en statlig myndighet eller domstol att bevilja uppehållstillstånd. Att påpeka fakta är inte heller detsamma som att sakna just dessa egenskaper. Tvärtom gör ofta den, som inger människor falskt hopp, större skada än den som talar klarspråk och försöker hålla sig till lag och praxis.