Statslösa palestinier utvisas till Saudiarabien trots att Saudiarabien inte tar emot dem.
Det skriver juristen Birgitta Elfström (som skrivit många gånger här på bloggen) i Hallands Nyheter idag, den 8 mars. Och hon har helt rätt. Det tycks råda exakt samma märkliga sätt att se på de statslösa palestinierna som kommer från Saudiarabien, som det gjorde för 7,8 år sedan. Trots att det inte heller då gick att utvisa dem till ett land de inte var medborgare i (”statslös” betyder att man inte är medborgare någonstans!) eftersom Saudiarabien och andra länder som Kuwait och UAE vägrade ta emot dem när de varit borta från landet mer än sex månader. Jag har själv varit ombud åt ett antal sådana personer och vet mycket vl hur det är i de här fallen: att tala med Migrationsverket är som att tala till en vägg. Eller som att springa runt, runt, runt som i ett ekorrhjul. Mina klienter fick dock till slut, efter många om och men och stort lidande, uppehållstillstånd. För det gick ju inte att utvisa dem…
Vidare skriver Birgitta Elfström att:
Migrationsverket fortsätter att utvisa statslösa palestinier till Gaza trots att EU har stämplat dess regim som en terroristorganisation och trots att Rafah-gränsen inte är öppen, trots att en palestinier kan riskera att utsättas för tortyr vid ankomsten till flygplatsen i Kairo och där bli förvarstagen på obestämd tid.
Även här kan man undra hur Migrationsverket och migrationsdomstolarna tänker när de utvisar dessa människor. Vidare skriver Birgitta Elfström om kristna irakier och andra förföljda minoriteter i Irak, som oftast har betydligt större behov av skydd än många andra som kanske inte har sådana behov alls men öndå får uppehållstillstånd. Jag väljer att inte peka ut hela grupper, men det finns många, många som ljuger om allt från identitet till vilket land de kommer ifrån till hur gamla de är och om de verkligen har 13 barn som alla måste få komma hit etc, etc
När det gäller romer från europeiska länder. däremot, kan jag inte tycka att det är Sveriges sak att öppna gränserna för dem och åta sig utbildnings- och försörjningsanvar för dem och deras barn. Detta säger jag väl medveten om vilket hemskt liv många har i sina hemländer, men det är sociala problem som måste lösas i hemländerna. Med påtryckning från Sverige och övriga EU. Men i allt övrigt håller jag helt med Birgitta Elfström i det hon skriver i sin artikel i Hallands Nyheter.