I ett inslag om ”Kambodja i väntan på rättvisa” i P1-programmet Godmorgon, världen talade reportern först om att det är viktigt att de skyldiga:
”ställs till rätta”. Det heter ”ställs inför rätta”, att ”ställa till rätta” är något helt annat.
Sedan sa hon också:
”Hela folket är offer av Pol Pots regim”.
Det heter ”offer för”, inte ”offer av”.
Är det inte så noga med prepositionerna längre? Är det så att var och en får säga och skriva som den vill, också i public service-medierna, även i seriösa nyhetssammanhang?
Det går förstås bra att skapa sig ett eget språk som både stavas och uttalas hur som helst och där prepositionerna kan bytas ut eller lämnas bort efter behag när ens modersmål inte ens är officiellt språk (huvudspråk) i det egna landet. Eller handlar det om slarv (lika illa det, enligt min mening) och att texterna har översatts från engelska av någon som inte behärskar vare sig engelska eller svenska riktigt väl? Det tyder åtminstone det andra exemplet på. En mening som:
”The people are victims of…”
har översatts till ”…offer av…” i stället för det korrekta: ”…offer för…”
Varje dag lyssnar jag på olika inslag i P1, ofta intressanta, genomarbetade, lärorika, horisontvidgande, roliga. Varje dag lyssnar jag på innehållet och lyckas ofta bortse från och förtränga alla de många, många språkliga och grammatiska felaktigheter som serveras. Oftast lyckas det, jag koncentrerar mig på just innehållet och vill inte vara ”småaktig” när det gäller språkfelen. Men det är både störande och sorgligt ändå, att det svenska språket förflackas och att ”anything goes” till och med i den bastion av språklig korrekthet som jag trodde att public service-medierna skulle utgöra.
© denna sajt.