Det pågår en rörelse i Sverige, en rörelse som anser att personer som sökt asyl här och i två instanser – Migrationsverket och migrationsdomstolen – inte befunnits ha rätt till asyl eller skydd enligt utlänningslagen, ändå ska ges uppehållstillstånd. Med allt vad det innebär av bidragsförsörjning i många år, skattemedelsfinansierat boende, dito utbildning, sjukvård, tandvård etc. Det är svårt att förstå hur sådana här tankar kan få fäste i en rättsstat och hur högljudda och mångordiga rörelser på fullt allvar kan anse att det är något de ska strida för.
Jag ska här ge exempel på hur personer, som inte tycker att utlänningslagen ska följas, resonerar (hur de ställer sig till andra lagar är inte känt). De tycker alltså att utlänningslagen inte ska följas speciellt vad gäller unga afghanska män trots att dessa, enligt rapporter från UNHCR, AREU med flera och ofta även utsagor från dem själva, tagit sig till Europa för att få ”ett bättre liv” och som följaktligen i två instanser fått avslag på sina asylansökningar.
Det finns en rörelse som kallar sig #vistårinte ut som mycket flitigt sänder ut pressmedelanden och sorgliga historier om dessa ungdomar och unga män. Ibland flera om dagen. Den presenterar sig så här:
Notera påståendet:
Vi ser Sveriges alla ensamkommande barn och unga som bärare av rättigheter enligt barnkonventionen och FNs konvention om mänskliga rättigheter.
I denna enda mening finns två konstigheter. Som:
Sveriges alla ensamkommande barn och unga.
Det handlar ju inte om personer som är ”Sveriges”, det handlar om pojkar och män, företrädesvis hazarer från Afghanistan, Iran och Pakistan, som har tagit sig till Sverige och är, eller påstår sig vara, minderåriga och nu befinner sig här som asylsökande. Alltså:
Ensamkommande minderåriga och påstått minderåriga asylsökande i Sverige.
Vidare:
… är bärare av rättigheter enligt barnkonventionen och FNs konvention om mänskliga rättigheter.
Man glömmer lämpligt nog bort att nämna att det finns en utlänningslag som reglerar invandringen till Sverige, som reglerar vilka som ska ges asyl eller skydd här, vilket är ett stort och mycket kostsamt åtagande, men ett åtagande som Sverige tagit på sig. Utlänningslagen står över de konventioner som #vistårinteut hänvisar till.
I ett av denna rörelses pressmeddelanden, daterat den 27 maj 2017 meddelas att:
Rörelsen #vistårinteut befinner sig på Miljöpartiets kongress för andra dagen. Vi är här för att driva frågan om amnesti för Sveriges ensamkommande barn och unga.
Det är märkligt att man så kraftfullt och energiskt agerar för att personer vilkas identitet, nationalitet och ålder inte är styrkta ska ges ”bättreliv”-uppehållstillstånd i Sverige. Bekostat – och även på bekostnad – av skattebetalarna i Sverige som inte tillfrågats om de, inom ramen för sitt kontrakt med samhället, är villiga att påta sig dessa kostnader och de ofrånkomliga problem och svårigheter på många olika områden som en sådan ”massamnesti” av tiotusentals män från främst Afghanistan, Iran och Pakistan skulle föra med sig.
I ett annat pressmeddelande från nämnda rörelse, daterat den 25 maj 2017, med rubriken Åldersuppskriven ungdom satt i förvar i väntan på deportation till Kabul kan man läsa:
Rörelsen #vistårinteut har kännedom om att en åldersuppskriven pojke ska flyttas från förvaret i Märsta till förvaret i Åstorp idag torsdag eller i morgon fredag för vidare deportation till Kabul, troligen i början på nästa vecka.
”Åldersuppskriven pojke”. Ja, om en asylsökande inte styrker sin ålder och myndigheterna har stark anledning att misstänka att den uppgivna åldern är felaktig, ska åldern skrivas upp. Det är, enligt lagen och även dom i Migrationsöverdomstolen (Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”) den asylsökandes sak att bevisa eller göra sina uppgifter trovärdiga, det är inte svenska myndigheters sak att bevisa hur gammal någon är. Dock är det svenska myndigheters sak att, när misstanke om bedrägligt angiven ålder uppkommer, erbjuda den det gäller att göra en åldersbedömning. Vägrar personen genomgå en sådan, har myndigheten full rätt att utgå från sina egna iakttagelser och vad den kommit fram till genom till exempel motsägelsefulla tidsangivelser vid asylintervjuerna, och skriva upp den sökandes ålder.
Det är synnerligen märkligt med tanke på att det i den här rörelsen också finns kuratorer, läkare och psykologer, att ingen inser det mycket negativa i att inge dessa pojkar och män falskt hopp. Man tar på sig ett oerhört stort ansvar när man vilseleder och ger hopp om att få stanna i Sverige när man inte har någon som helst täckning för det. Att inte berätta för dem från början att om/när de får avslag på sina asylansökningar så måste de lämna landet och i stället stödja dem och hjälpa dem att återvända, är psykologiskt grymt. De måste få information om att de ska lämna Sverige vid avslag på asylansökan och att det då, inte minst för deras egen skull, är bäst att göra det frivilligt, så att deras ärende inte behöver överlämnas till polisen. Följer de lagen så har de också rätt till återetableringsstöd. Den rätten finns inte om #vistårinteut-medlemmarna gömmer dem och fortsätter slå i dem att de nog kommer att få stanna ändå. Antalet asylansökningar för samma personer som redan fått flera avslag blir förresten allt mer likt ett missbruk av asylsökarrätten och åsamkar samhället ännu större kostnader än det redan har på det här området. Men det verkar inte bekomma #vistårinteut-rörelsen.
Under rubriken Tvångsdeportationer på tisdag: Migrationsverket erkänner brister i mail till svensk familj har #vistårinteut nu publicerat ”en mailväxling mellan Carl Bexelius, Migrationsverkets rättsavdelning och ungdomens svenska familj”. Rörelsen anger att den ”citerar delar av mailväxlingen”. Varför den inte lägger inte ut hela är oklart.
Om detta pressmeddelande kan bland annat sägas att ordet som används av myndigheterna är ”utvisning” eller ”tvångsutvisning”, inte ”tvångsdeportation” vilket kan vara bra att veta så att man använder enhetlig vokabulär och alla förstår vad som åsyftas. Personer som fått avslag på sina asylansökningar ska – som redan upprepats ett antal gånger – lämna landet. Gör de inte det så utvisas de med eskort av Kriminalvårdens Transporttjänst. Ingen behöver utvisas med tvång som följer lagen och lämnar landet när svenska rättsinstanser kommit fram till att han (oftast) eller hon (mer sällan) inte har rätt att stanna i Sverige.
#vistårinteut har rätt i – och det har ju inte heller Migrationsverket förnekat – att det, under det enorma tryck som var när det på ett år kom 163.000 asylsökande till Sverige och alla skulle ha besked ”genast” (det klagades högljutt på de långa handlägningstiderna) och man blev tvungen att snabbrekrytera personal som förstås var oerfaren, kunde förekomma misstag. Men samtliga negativa beslut i Migrationsverket har ju sedermera överklagats till migrationsdomstol så varje ärende har gått genom två rättsliga instanser och eventuella felaktigheter i första instans har kunnat rättas till i andra. Mer än så kan inte krävas att Sverige ska kunna klara av under de extrema förhållanden som rått och ännu råder till följd av den enorma invandringen av människor som målmedvetet tog sig till Sverige för att söka asyl just här. Och särskilt då ensamkommande minderåriga, och personer som sade sig vara minderåriga: Eurostat: 40 % av alla ensamkommande minderåriga asylsökande 2015 tog sig till Sverige (9,5 milj inb), 16 % till Tyskland (80,6 milj inv).
Det finns gränser för vad ett relativt litet land klarar av. Och det borde finnas gränser för vad människor ”kämpar för”. Samtidigt: Sverige är ett fritt land där var och en har rätt att tänka, tycka, tro vad den vill och att demonstrera, manifestera, agera och kämpa för vad den vill. Till och med – som i det här fallet – mot lagenligt fattade beslut. Dock kan man kanske tycka – och det har man också rätt att göra – att det kan finnas viktigare saker att kämpa för än att tiotusentals unga pojkar och män från fjärran länder ska ges försörjning i Sverige utan lagliga skäl till det. Man skulle till exempel kunna kämpa för att pensionärer som idag får kring 7.500 kr netto i pension i månaden efter 45 års arbete och skattebetalande, ska få motsvarande vad det kostar att i två dygn ha en asylsökande, som vill skaffa intyg på att han inte kan utvisas, inlagd på en psykiatrisk klinik för 6.000 – 7.000 kr per dygn. Nog borde en person som bott här och arbetat och betalat skatt i 45 år vara värd 12.000 – 14.000 kr i månaden netto i pension, alltså lika mycket som den asylsökande kostar för två dygn på en psykiatrisk klinik. Bara som ett exempel på vad man skulle kunna kämpa kraftfullt för.
Det är där vi är nu, vare sig vi vill eller inte: grupper ställs mot grupper. De arbetandes skatter räcker inte till att bekosta hitkommande människors liv och leverne, absolut och allra minst när de inte ens befinns ha rätt att vistas här. Givetvis måste alla de som fått avslag på sina asylansökningar, vare sig de är unga eller gamla och vare sig 10.000 lärare, volontärer, ideella socionomer, kuratorer, läkare, psykologer etc gillar det eller inte, lämna Sverige.
När det gäller dessa resursstarka, aktiva och starkt engagerade människor i rörelsen #vistårinteut så kan man önska att de ska tala om för de pojkar och unga män från Iran, Pakistan och Afghanistan som de kallar ”våra barn” och som de tagit under sina vingar, att svensk lag gäller och ska respekteras. Och att de 10.000 lovar att fortsätta att stödja dem i deras hemländer genom att hålla kontakt och hjälpa dem ekonomiskt med sina egna pengar , inte andra skattebetalares, som kanske redan stödjer fattiga, svältande barn i Afrika eller unga som utsätts för våld i sydamerikanska länder eller kristna som riskerar att förintas av IS och flyr undan dem till grannländer, bland annat Libanon. Alla kan göra egna val kring vad de gör med sina pengar, en högljudd grupp kan inte kräva att skattebetalarna ska vilja bekosta liv och leverne för tiotusentals pojkar och män som inte har rätt att vistas i landet efter att de genomgått lagenliga asylprocesser.
Tyvärr, den här rörelsen som säkert vill väl, stjälper de människor de tror att de hjälper. Jag får rapporter från andra än de här 10.000 medlemmarna i rörelsen, personer som också kommer i kontakt med dessa – oftast – hazarer som sällan är under 18 år och som inte har asyl- eller skyddsskäl. I de rapporterna talas om att många av hazarerna nu har tröttnat på svenskarna som de anser har lurat dem. Föraktet växer, kanske rentav hatet. En del säger att de hade velat veta sanningen från början och inte hållas i limbo under lång tid med ett falskt hopp dinglande framför näsorna på sig. En del klamrar sig fortfarande fast vid svenskarnas fagra ord om ”kamp” och ”amnesti” och ”våra barn”, men allt fler har insett att det inte fungerar så som #vistårinteut har ställt i utsikt. Vad tar dessa 10.000 människor, dessa lärare, volontärer, ideella socionomer, kuratorer, läkare, psykologer för ansvar för att de – av obetänksamhet (?) men också med stor sannolikhet (?) av välvilja – har fört de här pojkarna och männen bakom ljuset när självmordshoten och -försöken ökar? När några kanske tar till våld mot svenskarna själva för att de anser sig svikna av dem? Vilket ansvar tar #vistårinteut när deras projekt urartar helt?
Tillägg senare samma dag. Ett mejl:
Jag måste bara säga stort tack för en fantastisk beskrivning av #vistårinteut-aktivismen i ditt blogginlägg Snedvriden syn på rätten till skydd och asyl!
Jag har vid ett par tillfällen förgäves försökt prata med några av grundarna via deras Facebooksida. I mina ögon framstår de mest som en sekt som inte lyssnar på andra än varandra. Försökte mycket försiktigt fråga om inte deras högljudda krav på amnesti för alla som varit här mer än ett år – tydligen oavsett identitet/ålder och ev brottslighet – faktiskt kan väcka falska förhoppningar om att få stanna i Sverige för gott. Kanske något de som ”professionella” skulle tänka på, när de samtidigt hävdar att allt fler hotar att ta sitt liv …
Men jag fick förstås på direkten rasiststämpel på mig. Det blev riktigt obehagligt. Särskilt som jag under ett år via volontärarbete har haft tät kontakt med ett gäng afghanska killar.
Du gör en fantastisk och inte minst tålmodig och professionell insats genom din blogg och dina tidningsartiklar för att försöka visa en helt annan sanning än den som så lyckosamt trumpetas ut av ”vistårinteut.
Tack än en gång!/H