Klicka på textrutan för att läsa/se inslaget på SVTs sajt.

Hur kommer det sig att efter decennier av enormt stor asylinvandring, Sveriges Television, den svenska Public Service-mediet som numera alla skattebetalare tvingas att finansiera, fortfarande inte väljer att rapportera allsidigt, sakligt och korrekt om just detta stora samhällsfenomen? En del av reportagen och intervjuerna skulle nästan lika gärna kunna var gjorda av någon i de aktivistnätverk som i mer än fyra år agerat natt och dag för att afghanska män utan asylskäl ska få uppehållstillstånd i Sverige. Använder sig Public Service-kanalerna Sveriges Television och Sveriges Radio av det material som dessa aktivistnätverk frikostigt, var och varannan dag, producerar, som underlag för sina inslag om den här gruppen? 

I texten som länkas till i textrutan ovan, kommer tre afghanska män till tals. De har nu vistats i landet i cirka fyra år och genomgått flera dyra asylprocesser som samtliga resulterat i avslag för att de inte haft skäl som lagen föreskriver att beviljas skydd här. De vägrade lämna landet och stannade med hjälp av de snabbt sammansatta aktivistnätverken, kvar i Sverige. Med dessas hjälp demonstrerade och krävde (!) de: “Jalla, jalla, Sverige åt alla!”.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet (sedermera också Socialdemokraterna och Centerpartiet) nappade på budskapet och “ensamkommandecirkusen” var ett faktum. Turerna i den, som alltså nu pågått i mer än 4,5 år, känner de flesta till. Mycket har sagts och skrivits om detta, inte minst av aktivisterna i deras strida strömmar av pressmeddelanden med allehanda anklagelser om orättvisor och med krav som inte haft stöd i utlänningslagen. Mycket har också skrivits på denna sajt och i princip i alla medier. Nästan dagligen. Ingen grupp, som tagit sig till Sverige för ett bättre liv (vilket många afghanerna medgett att de gjort), har någonsin fått ens en bråkdel så mycket uppmärksamhet och ingen annan grupp har fått en helt sanslöst orättvis och galen särlagstiftning skräddarsydd åt sig som dessa afghanska män (och ett fåtal kvinnor)!

Sveriges Television, Gävleborg, gör alltså några inslag om dem. Ett av dem om tre afghanska män som alla – i flera omgångar – har fått avslag på sina asylansökningar och som, om Sverige sett till att utlänningslagen följts, skulle ha lämnat Sverige för länge sedan. En av de intervjuade unga männen säger:

De ställer så höga krav att inte ens en svensk klarar av det.

Kommentar: Ett något märkligt uttalande. Vad har kraven i NGL att göra med vad en svensk klarar? Kravet på fast anställning för dessa personer ställs i den starkt kritiserade Nya gymnasielagen, NGL, och har inget alls med svenskar att göra. Det är alltså de kraven som dessa afghanska medborgare nu har att förhålla sig till. Det är de kraven som gäller dem, inga andra. Det tycks ingen ha förklarat för den unge mannen som uttalar sig ovan.

I rubriken till SVTs inslag sägs att “ensamkommande måste fixa fast jobb”. Vad som är korrekt är att för att de, trots avsaknad av asylskäl, kan få stanna här i två år till efter avslutade utbildningar. Kravet för det är att de, inom sex månader efter avslutade studier, måste ha fasta anställningar som de kan försörja sig på. Kortnästa politiker har självsvåldigt ställt den här dörren lite på glänt för en specifik, mycket stor grupp unga afghanska män. 21 av dessa tusentals unga män rapporteras ha klarat att ta sig in genom de kortnästas smala dörrspringa hittills, och får nu stanna här och arbeta i två år. Hur många som har rätt att vara kvar här efter de två åren återstår att se. Övriga, de som inte klarar kraven, ska återvända hem till sitt medborgarskapsland Afghanistan. De har fått utbildningar som svenska skattebetalare bekostat och kan använda sina kunskaper i sitt land. Det sägs det ingenting om i reportaget i Public Service…

Klicka på textrutan för att läsa/se inslaget på SVTs sajt.

SVTs inslag “Fast tjänst på sex månader – det finns inte” är också det skrivet mer som ett inlägg för att få dem som läser och lyssnar att tro/tycka att dessa personer ska få stanna här. Alltså oavsett vad utlänningslagen säger och oavsett att dessa unga afghaner inte har asylskäl. SVT bidrar i inslag efter inslag till att föra fram detta så att många som läser och lyssnar tror att detta är “sanningen” eftersom många fortfarande litar på Public Service. För den som känner till mer än vad medierna ensidigt och vinklande rapporterar, ter det sig emellanåt som om dessa till viss del agerar megafoner åt de aktivistiska nätverken och afghanerna de tagit sig an:

Najib Bege, projektledare för kartläggningen på Rädda barnen anser att man behöver se över innehållet i gymnasielagen, eftersom det är omöjligt för ungdomarna att hitta en fast tjänst direkt efter gymnasiet, menar han. Särskilt nu på grund av coronaviruset.

– Kraven bör anpassas till den verklighet som finns i samhället, säger Najib Bege.

Kommentar: Hur många särlagstiftningar och undantag och “anpassningar till verkligheten” ska det göras för den här gruppen? Och det bör upprepas ,så att man inte glömmer det, att den här gruppen inte har uppfyllt kraven enligt utlänningslagen för asyl eller skydd i Sverige utan har fått avslag på sina ansökningar, överklaganden och nya ansökningar.

Den 29 april röstade 51 av riksdagens 55 ledamöter nej till “amnesti” åt de afghanska männen. Fyra vänsterpartister röstade för. Miljöpartiet, som föreslagit och jobbat för att de ska få “amnesti” – det vill säga stanna i Sverige utan några som helst skäl – röstade emot… Dessutom borde ett sådant litet parti, som nu ligger under riksdagsspärren på fyra procent, rent demokratiskt knappast få ha någon som helst inflytande på det viktiga området Asyl och Migration… Trots – eller kanske mer på grund av – att deras EU-parlamentariker Bah Kuhnke i en debattartikel i Expressen den 26 april fällt följande osannolika kommentar:

Men det är med stolthet vi intar vår position i regeringen som asylrättens försvarare. Det huserar gröna flyktingkämpar i Rosenbad – deal with it.

Beträffande anställningskravet som SVT rapporterar om i de två ovan nämnda inslagen, anger en migga att:

17 § gäller i dagsläget lika för alla; flyktingar och alternativt skyddsbehövande. Man ska ha en anställning med varaktighet som huvudregel tillsvidare, men inte kortare än två år. Den ska ha underrättats Skatteverket. Den ska inte vara subventionerad (alltså inte betalas av staten till någon del), den ska inte ha sämre villkor avseende lön och försäkringar än vad som följer av kollektivavtal eller praxis för branschen.

Det är då alltså efter att de, som tagit sig igenom den smala dörrspringan och hittat och i två år behållit en fast anställning som uppfyller kraven ovan, som de kan ansöka om permanent uppehållstillstånd. Om de då har varit fast anställda i enlighet med reglerna och försörjt sig själva (och inte dömts för brott) kan ett sådant beviljas.

Vidare i ett av SVT-inslagen säger en av afghanerna:

Det är inte alls roligt att fly till ett land där du inte vet vilken framtid du kommer ha. Man trivs inte bra i Afghanistan. Det är tufft där.

Han har ju inte “flytt” från vare sig politisk eller religiös förföljelse, krig eller något annat skyddsgrundande. Hade han haft flyktingskäl så hade han inte flera gånger fått avslag på sina asylansökningar. Att han “inte trivs i Afghanistan” och att “det är tufft där” är ju inte en anledning för honom att komma till Sverige eftersom Sverige inte har fri invandring för människor som inte trivs i sitt hemland och tycker att det är tufft där.

Det är inte svårt att förstå att afghanerna – som förresten ofta också kommer från Iran, ibland Pakistan – söker sig till det generösa och öppna landet Sverige för ett bättre liv och där de omhuldas av aktivister som agerar för dem och till varje pris vill att de ska vara kvar. Som lär dem ställa krav, att inte respektera svensk lagstiftning och att bita sig fast här – med aktivisternas oförtröttliga hjälp förstås – till varje pris. Skulden till att det ser ut som det gör är minst lika stor, möjligen större hos aktivisterna än hos afghanerna. Vad de har gjort är att chansa på att kunna få stanna i Sverige och hade de fått avslag och aktivisterna inte skapat en enorm organisation runt omkring dem och manat på dem att “inte ge upp” och att”kämpa” för att ändå bli kvar här, så hade många återvänt till sina liv och familjer i Afghanistan, Pakistan och Iran.

När granskar Public Service aktivistnätverken? När tar man till exempel och tittar på vart pengarna – flera hundratusen kronor – som swishades in till ett visst mobilnummer under demonstrationen på Medborgarplatsen gick? Och vilka det är som bekostat allehanda resor för afghanska familjer från norra Sverige till Stockholm för demonstrationer på Norra bantorget? Och mycket annat kring dessa nätverk.

Det finns en hel del mer som Public Service också kunde granska. Som till exempel: Fick kanske Sverige också ett sådant brev som utrikesdepartementet i Afghanistan skickade till Norges ambassad i Kabul och som den norska justitieministern hemlighöll i flera månader? Ett brev där Afghanistan mer eller mindre krävde att Norge skulle sluta skicka deras egna medborgare som inte hade fått rätt att befinna sig i Norge, tillbaka? Med hot om att om Norge utvisade afghanska familjer som inte frivilligt ville återvända (!) så skulle dessa inte släppas in vid ankomsten till Afghanistan. Afghanistan ställde således krav på att Norge skulle ta in, försörja och ge utbildning åt afghanska medborgare för att det rådde “ett mycket vårt säkerhetsläge, stor arbetslöshet, saknades tak över huvudet, inte fanns utbildningsmöjligheter och för att det inte fanns ändamålsenlig miljö för barn att växa upp i” med mera. Ett sanslöst krav att ställa på ett annat land.

När granskar Public Service hela den här enorma apparaten kring afghanerna, vad som egentligen ligger bakom den, vilka som finns i och kring den och varför?

Påminnelse om några få texter i ämnet här på sajten genom åren:

•  Lång illegal vistelsetid i Sverige och/eller hungerstrejk ger inte uppehållstillstånd – 19 april 2013 (7 år sedan). Ur texten:

Som så ofta när det rapporteras om asylsökande som ska utvisas så innehåller också denna artikel tämligen många felaktigheter. Redan i rubriken finns den första. Ingen vinner på felaktig, ofullständig eller vinklad rapportering på asylområdet. Därför borde alla medier vinnlägga sig om att rapportera korrekt och allsidigt. Det är deras skyldighet enligt god publicistisk sed och det är allmänhetens rätt att kunna lita på att journalister gör sitt yttersta för att ge korrekt information!  

•  Varför vill hungerstrejkande asylsökande träffa politiker från det land de säger sig ha skyddsskäl gentemot? – 12 maj 2013 (7 år sedan). Ur texten:

Jag frågade alltså Zulmay Afzali om hur det är möjligt att människor som säger sig ha starka skyddsskäl mot Afghanistan, vill komma i kontakt med parlamentariker från just det landet. Han, som känner parlamentarikerna och har arbetat i regeringskansliet med nära kontakter till parlamentet, säger:

Det faktum att hungerstrejkande afghaner söker kontakt med sitt hemlands högsta politiker är ett tecken på att de inte hyser någon rädsla eller oro, trots att de hävdar att de har skyddsbehov mot landet och att asylsökande normalt knappast har kontakt med sitt hemlands politiker.

I Sverige bör man vara medveten om att det mycket väl kan vara så att det finns ett samförstånd mellan de här personerna och regeringen i Afghanistan. Att regeringen rentav stödjer de asylsökande och vill att de ska få uppehållstillstånd i Sverige och i andra länder i Europa. Kanske vill de hungerstrejkande afghanerna försäkra sig om att deras hemlandspolitiker kommer att ge dem stöd genom att säga att “Afghanistan vägrar ta emot våra egna medborgare om de inte återvänder frivilligt”?

•  En migga: “116 av 134 påstått minderåriga bedömdes inte vara minderåriga.” – 9 oktober 2013 (6,5 år sedan). Ur texten:

En migga anser att rapporten är ett:

Försök till rekord dummerjönseri!

Migrationsverkets generaldirektör rapporterar till justitiedepartementet om åldersbedömningar av ensamkommande barn under 2013. Och presenterar det som att det under mätperioden var 116 barn av 1206 som fick sin ålder justerad. Så att det därför inte finns några problem.

Fast för den som är läskunnig så framgår det att det bara var 134 barn som bedömningen gjordes på! Och 116 av 134, vad blir det?

•  Afghaner utan rätt att vistas i Sverige: “Vi har bara börjat! Vi ska fortsätta utmana makten och bygga landet – nu med ny strategi!” – 2 oktober 2017 (för drygt 2,5 år sedan). Ur texten:

De aktiva i den här gruppen (där alla hazarer faktiskt inte vill vara med men pressas av sina landsmän: “Är du inte med så är du en förrädare”) säger nu själva i sociala medier:

Vi har gjort mer än någon hade trott var möjligt – och vi har bara börjat! Vi ska fortsätta slå hål på myter om oss, utmana makten och bygga landet – nu med ny strategi!

Hur obehagligt låter inte detta? De meddelar också att sittstrejker kommer att fortsätta över hela landet när de nu slutar sitta på Norra bantorget. Det ingår i deras “planer framöver för att stoppa utvisningarna till Afghanistan” när de nu, som de säger: “kliver in i nästa stora fas av vår kamp”.

•  Sverige. Dumheten, blåögdheten och naiviteten överträffar det mesta. –  13 oktober 2017 (2,5 år sedan). Ur texten:

Den här mannen med diverse olika födelsedatum och minst tre avslag på sina asylansökningar, har varit något av ett nästintill helgonförklarat fenomen bland aktivisterna i #vistårinteut-rörelsen och har varit verksam både inom Ensamkommandes förbund (!) samt i afghanernas – av inte så många men desto högljuddare, företrädesvis svenska kvinnor starkt understödda – kravrörelse Ung i Sverige. Och, som nu avslöjats: också inom Svenska kyrkan.

•  Hazaren och presidenten – 13 juli 2018 (drygt 2,5 år sedan). Ur texten:

Det verkar vara hazarernas strategi, att anklaga andra och framhålla sig själva som grymt och omänskligt behandlade för att i världens ögon framstå som offer och för att bland annat genom offerstatusen lättare kunna tillskansa sig uppehållstillstånd i länder i väst – inte minst i Sverige. Här har de lyckats med sin strategi så till den grad att svenska kvinnor gråter i direktsänd TV över att deras “älskade barn” (!), det vill säga unga (och inte så unga) hazariska pojkar och män, inte får stanna i Sverige för att åtnjuta svensk utbildning och svenska ekonomiska förmåner, så som det framkommit bland annat i UNHCR:s egen rapport att dessa personer sökt sig just till Sverige för att erhålla:

•  En migga: “Vid en enhet tillstyrkte man att personen skulle få uppehållstillstånd för gymnasiestudier, trots att det framgick av studieplanen att han skulle studera under en månad, på deltid.” – 18 oktober 2018 (1,5 år sedan). Ur texten:

Många miggor är uppgivna. Många vill verkligen fatta korrekta beslut men upplever att det inte ges tid för de utredningar som behöver göras och att det förväntas och accepteras av cheferna att uppehållstillstånd beviljas även om det kanske inte hade blivit så om nödvändiga utredningar hade gjorts.
———-
Flera miggor berättar att de enheter som ska hantera ansökningarna enligt den nya gymnasielagen till stor del har bemannats med nyanställda utan erfarenhet av prövning. Den inledande information som dessa fått går ut på att det är en ”beviljandelag” och även här sades det att utgångspunkten är att alla (som uppfyller tidsgränser etc) ska beviljas.

•  Vad är det som gör att så många afghanska män anser sig ha rätt att stanna i Sverige trots att de fått avslag på sina asylansökningar? – 26 oktober 2018 (1,5 år sedan). Ur texten:

Amanullah Saifi, 19, kallar sig ateist – vilket gör att han riskerar dödsstraff i hemlandet Afghanistan.

Kommentar: Är det verkligen någon som tror att man, för att man “kallar sig ateist”, skulle dömas till döden och avrättas i Afghanistan? Är det inte snarare så att man på ganska goda grunder kan misstänka att det här är ett av de många sätt som afghaner (och andra) utan asyl- eller skyddsskäl i Sverige tar till för att försöka tillskansa sig uppehållstillstånd trots att (eller “för att”) de redan har fått flera avslag på sina asylansökningar? Han är ju långt ifrån ensam bland sina landsmän om att “kalla sig ateist”…

Att “kalla sig ateist” kan knappast ses som “asylskäl”, utan mer som ett självskapat påhitt som ter sig som ett sätt att klamra sig fast i ett land som man inte getts rätt att stanna i. Om man är född och uppvuxen som muslim i Afghanistan så kan det inte vara särskilt svårt eller ens ovanligt att leva enligt landets islamiska system och samtidigt reflektera och känna tvivel. Ens tankar och känslor syns inte utanpå.

Till sist: Det, som i brist på bättre sammanfattande ord/begrepp beskrivs som “ensamkommandecirkusen”, är en för alla parter skadlig och tragisk företeelse som aldrig borde ha fått bli vad den blev. Massor av människor är skyldiga till den: politiker, regeringar, medier, aktivister, “ensamkommande”. Ingen går vinnande ur det här skådespelet som pågått i fem år och även långt innan dess utan att regeringen och riksdagen tagit ett faktiskt ansvar och lagt handling bakom de ord som statsministern, justitieministern, migrationsministern gång på gång upprepat:

Regeringen är mycket tydlig: vi värnar asylrätten. Skyddsbehovet ska avgöra om man har möjlighet att stanna i Sverige.

(Migrationsminister Heléne Fritzon i Agenda den 1 oktober 2017)

Det hade varit humant. Det hade varit rättssäkert. Det hade styrkt tilliten till Sverige som en rättsstat. Och det hade också varit det mest humana mot afghanerna som kom hit för ett bättre liv men fick avslag på sina ansökningar. De hade vetat att “detta är slutgiltigt, svensk lag gav oss inte rätt att stanna” och de borde, som ministrarna ju också upprepat till leda, ha återvänt.

Aktivisterna och de partier som som genomdrev en av de uslaste och mest orättvisa och skadliga – och mycket dyra – lagar som i modern tid skapats i Sverige har skadat tilltron till att skatterna som det arbetande folket betalar går till det som de, enligt samhällskontraktet ska gå till. Och skadat tron på att det råder rättssäkerhet och likhet inför lagen.

Klicka på textrutan för att läsa artikeln på Dagens samhälles sajt.

Afghanerna har som sagt också behandlats på ett oacceptabelt sätt. Kort ur Zulmay Afzalis text i Dagens Samhälle den 28 oktober 2019:

Det är skrämmande hur politikerna leker med människors liv och framtid och med skattebetalarnas, inte sina egna, pengar. Hur de struntar i att de gett afghanerna falskt hopp om att få stanna, i stället för att respektera de beslut som redan fattas av Migrationsverket och migrationsdomstolarna i enlighet med utlänningslagen.

Det är inte snällt att agera så här.

 

OBS! Att en del länkar i äldre inlägg inte fungerar har att göra med den sajt som länkas till och är inget som kan styras från denna sajt.
© denna sajt. Vid citat, vänligen länka till detta inlägg.