Här berättar en migga om hanteringen av somaliska asylärenden:

Migrationsverkets hantering av somaliska asylärenden och tillståndsärenden är i sanning förbryllande. För inte så länge sedan, cirka fem år, var det individuell prövning och de som inte hade tillräckliga asylskäl fick inte heller tillstånd. Därefter kom en period då alla fick tillstånd, det stora flertalet av ”humanitära skäl” (!?) eftersom de saknade id-handlingar och det inte fanns något sätt att verkställa utvisningsbesluten.

Sedan följde en period då nästan alla fick tillstånd som skyddsbehövande på grund av de svåra motsättningarna som fanns, och ännu finns, i Somalia. Under denna period brydde sig verket inte om att utreda om personen i fråga verkligen var från Somalia utan tillstånd gavs slentrianmässigt i en snabbprocess där det oftast räckte att den sökande talade somaliska. Ibland undrar jag hur många kenyanska och etiopiska medborgare av somaliskt ursprung som gavs uppehållstillstånd i Sverige under denna tid! Det är ju inte okänt för oss att såväl i Kenya som i Etiopien finns folkgrupper som är medborgare där men som har somaliska som modersmål fast de aldrig satt sin fot i Somalia.

För att inte tala om alla personer av somaliskt ursprung som hade tröttnat att bo i Italien och andra europeiska länder där de haft tillstånd sedan länge, långt innan man började köra de sökandes fingeravtryck i ett gemensamt europeiskt register…

Idag gör vi noggranna utredningar igen – även språkanalyser och kunskapskontroller – för att veta om personen ifråga verkligen kommer från Somalia. Nu fattar vi utvisningsbeslut igen för personer som faktiskt kommer därifrån men som inte kan visa att de har hållbara asylskäl. Detta är förstås rätt. Men varför gjorde vi inte så tidigare?

Ingenting har förändrats. Fortfarande har ingen id-handlingar och fortfarande går det inte att verkställa utvisningsbesluten. Det enda som har förändrats är situationen i Somalia som blir värre och värre för varje dag. Om detta kan man även läsa i tidningarna. Ur den sökandes perspektiv kan Migrationsverkets hantering verka underlig. Om han eller hon kommer till Sverige där det redan finns en anhörig som fick tillstånd i en snabbprocess förra året är det svårt att förklara varför han/hon får ett utvisningsbeslut trots att situationen i landet förvärrats.

När det gäller somaliska tillståndsärenden har man nu åtminstone infört DNA-analys. Tidigare kunde vilken som helst somalisk kvinna med barn, via en ambassad och utan id-handlingar, ansöka om uppehållstillstånd på grund av anknytnig till en somalisk man i Sverige och hävda att hon var hans hustru och att barnen var gemensamma. Ofta begärde referenten (den somaliske mannen i Sverige) att få kopior av sina ansökningshandlingar inför ”hustruns” ambasssadintervju. Kanske för att han hade glömt bort vad hans hustru hette och hur många barn han egentligen hade…

© Denna blogg.