I Aktuellt berättades den 3 mars om verkställigheter av avvisningar med hjälp av Frontex. Det handlar om personer som sökt men inte fått asyl eller uppehållstillstånd och som därför ska återvända till sina hemländer. EUs gemensamma organisation, Frontex, agerar för alla EU-länder när det gäller säkerheten vid gränserna men också när det gäller samordnade avvisningsresor, t.ex. där asylsökande som fått avslag i alla instanser ska återvända till sina hemländer.
Rykten säger – och med stor sannolikhet talar de sanning – att Frontex emellanåt betett sig oacceptabelt vid gränserna till Italien och Grekland m.fl. länder, när man motat ut immigranter i rangliga båtar tillbaka till havs utan att de har tillåtits gå i land för att söka asyl, vilket är en grundläggande mänsklig rättighet. Även om det sedan visar sig att man inte hade några som helst asylgrundande skäl utan snarare sökte sig ett bättre liv i ett EU-land så har man rätt att söka asyl. Man ska få möjlighet att presentera sitt ärende och sina skäl och ansökan ska behandlas enligt respektive lands utlänningslag. Först därefter, om beslutet är negativt, ska man avvisas. Men då ska man också avvisas och inte kunna stanna i länder där man inte fått tillstånd att vistas.
Att man samordnar återvändandetransporter är bra om allt går rätt till. Och det är förstås de som inte ansetts ha rätt att få uppehållstillstånd som återsänds till hemländerna. Det blir mer ekonomiskt om t.ex. 50 eller 100 personer avvisas i ett plan än om en och en avvisas i olika plan.
Det verkar bland många svenskar finnas en konstig, rentav snedvriden syn på att alla – varenda kotte – som en gång satt sin fot i Sverige eller något annat EU-land alltid och ovillkorligen ska ha rätt att få stanna, få uppehållstillstånd, få hämta också sin familj som ofta är ganska stor och sedan, under många år, bli försörjd av invånarna i det land som de råkat sätta sin fot i. Det är en mycket märklig syn på asylinstrumentet och gör det i princip onödigt. Om alla som vill ska få stanna var de vill själva kan välja att stanna i de länder de kommer till så behövs ingen utlänningslag, ingen asyl- och flyktingprövning. Men då måste man kanske ändå hålla en avgörande folkomröstning i frågan, så att människor i demokratisk ordning får säga sin mening.
OBS! För undvikande av medvetna eller omedvetna missförstånd: Jag talar inte i det här inlägget om dem som har flykting- eller skyddsskäl, bara om dem som inte enligt utlänningslagen har rätt att stanna i ett land.