Exemplen på okritisk, omedvetet eller medvetet (?) missledande texter om asylsökande “ensamkommande” – som ju blivit ett substantiv i Sverige – är många. Här är ett av dem.

I Norrköpings Tidningar publicerades den 6 mars denna artikel (och ett videoklipp, klicka på text- och bildrutan för att komma till sidan):

Det är texten som det finns några frågetecken kring. Därför skrev jag till reportern som skrivit den:

Två raka, korta frågor med anledning av din text under rubriken TV- ”Känner mig som ett spöke

1.   Du skriver: Han är en av de många ensamma barn som säger sig må psykiskt dåligt”. Varför? Den här unge mannen är väl inget ”barn” utan snart 20 år gammal?

2.  Du skriver: Arif Moradi i Söderköping har fått avslag på sin ansökan, men kan inte skickas tillbaka till sitt hemland Afghanistan”. Varför skulle just han inte kunna skickas tillbaka?

Du skriver två påstående meningar men skriver inget som stöder någotdera påståendet. Mannen har fått avslag på asylansökan två gånger. Han har således fått sitt fall prövat rättsligt av såväl en myndighet, Migrationsverket, som en svensk domstol, migrationsdomstolen. Han har i båda instanser fått avslag på sin ansökan om asyl eller skydd. Han har därmed inte getts rätt att stanna i Sverige och ska inte stanna kvar här i ”ingenmansland” utan återvända till det land han är medborgare i. Vare sig det landet är Afghanistan eller Pakistan, som en del av hazarerna kommer ifrån (men säger att de kommer från Afghanistan).

Reportern har inte svarat.

Den här typen av okritisk, ofullständig rapportering bidrar inte till allmänhetens förtroende för medier. Vad har hänt med journalistiken i Sverige, med journalisterna? När övergick deras uppdrag att så objektivt och sanningsenligt och faktabaserat som möjligt rapportera och berätta till att bli någon form av eget tyckande och slarviga texter utan reflektioner kring vad man skriver? Det här är bara ett exempel av hundratals, tusentals liknande slarviga texter som dock påverkar de människor som fortfarande tror att “det som står i tidningen är sant”.

Att en man från Afghanistan, Iran eller Pakistan kämpar för att få stanna i Sverige trots avslag på hans ansökan om att få göra det i två instanser, är en sak. Hur man rapporterar om det är en annan. En journalist ska inte agera ensidig megafon åt någon som har fått sina rättigheter i Sverige tillgodosedda genom den asylprocess och de rättsliga prövningar av hans ärende som – till stora kostnader – gjorts.

OBS! Detta är som sagt bara en av mängder av liknande texter genom åren. Texter som visar hur svenska medier, svenska journalister sviker sina läsare, tittare, lyssnare. Det är illa.

Att läsa:
•  Migrationsverkets återvändandesambandsman i Kabul, Kjell-Terje Torvik: ”Det jag har sett hittills visar att det går att återvända till Afghanistan.” – 8 mars 2017