Det Goda Samhällets texter och tv-inslag är ofta intressanta.
Den 10 mars skriver Patrik Engellau en rak och oförställd text om hur han gjort en TV-intervju med Mohamed Omar. Engellau konstaterar:
Mohamed är inte bara insiktsfull, han har också, som ingen annan jag vet, långvarig personlig erfarenhet dels av livet som muslimsk troende, dels av normalt svenskt medelklassliv. Dessutom har han levt i den multikultur där dessa livsstilar konfronteras.
Och han fortsätter:
Jag, å andra sidan, har ingen aning om hur muslimer lever. Jag vet inte ens vilket språk imamer talar i moskéer. Jag vet inte vad imamer tycker om snorungar som kastar sten på ambulanser. Jag vet inte om bilbrännarna och IS-anhängarna är samma människor. Jag fattar inte varför alla rimligt hyggliga och laglydiga muslimer inte med kraft tar avstånd från stenkastarna. Det är inte mycket jag vet och jag misstänker att det ligger till på samma sätt med de flesta etniska svenskar.
Det han här säger kan mycket väl stämma in på en majoritet av svenskarna. Hans vidare reflektioner i texten, efter samtalet med Mohamed Omar, är därför väl värda att läsa och fundera kring. Det äger stor vikt och borde (men det görs inte) tas på största tänkbara allvar:
Vad säger det vuxna muslimska samfundet om den här huliganismen, frågade jag Mohamed. Imamerna gillar det inte, svarade han. Imamerna säger att man ska följa svensk lag och därför inte kasta sten på brandbilar. Samtidigt säger imamerna att svensk lag visserligen gäller, men står under sharia i status. Sharia är förnämare än svensk lag. Redan där inser de unga förbrytarna, menar Mohamed, att man visserligen ska följa svensk lag, men att den egentligen inte räknas så mycket.
Kommentar: Mohamed Omar medverkar också flitigt som skribent på sajten Det Goda Samhället och hans texter från den verklighet han lever i och ser omkring sig borde många börja ta in på allvar, inte bara läsa som något kuriöst som händer ”där” men inte ”här”. Tyvärr är svenskarna generellt oerhört godtrogna och okunniga och det tar alldeles för lång tid innan fjällen faller från deras ögon och de ser verkligheten. Och då är det för sent.