I går, fredagen den 18 mars, var vi på ett möte med Diskrimineringsombudsmannen, DO. Mer om det kan läsas här. Efter mötet ville vi ta en kopp kaffe och prata lite och summera våra intryck. Snett mittemot, på Drottninggatan 108, såg vi ett ställe där det stod "Nils Café" på en skylt, Med tanken att det måste vara ett gammaldags svenskt konditori med smörbullar och kanelbullar och, ja "svenska" bakverk och smörgåsar och "svensk" atmosfär, stegade vi dit och öppnade dörren.
Visst, det såg ganska vanligt ut och i diskarna fanns det vanliga, lite trista men helt okej utbudet av pajbitar, sallader och äppelkaka med vaniljsås (som jag valde). Och kaffe, förstås. Men bakom disken stod en man som snarare såg ut att heta Ahmed eller Mohammed än Nils. Hur som helst så var det trevligt att se ett stort lende bakom disken när jag frågade: "Är det du som är Nils?". "Ja", svarade mannen med klar brytning som hörde hemma i något arabisktalande land långt borta. "Jag är Nisse".
Isen var bruten. Magda började prata arabiska med honom, liksom också Håkan. Som visserligen är finlandssvensk men ändå talar arabiska (googla gärna på Håkan Sandvik så förstår ni varför…). Och när vi gick räckte mannen, som förstås egentligen inte hette Nils utan Sam (kanske Samir…) och var från Syrien, fram sina visitkort till oss och sa att om vi ville äta något gott arabiskt någon gång så behöver vi bara ringa lite i förväg så fixar han det. En trevlig avrundning efter ett allvarligt möte.
"Nils Café" skulle förresten lika gärna kunna heta "Sams Café" och satsa lite mer på några goda arabiska bakverk och lite hoummos i stället för samma utslätade och standardiserade utbud som finns på vart och vartannat ställe. Min uppmaning till Nils-Sam är att vara lite mer personlig och kanske blanda det bästa av det arabiska (syriska) och det svenska. Då kommer jag gärna tillbaka!
