Läs först ”Tänk att det i Sverige är så otroligt tabubelagt att diskutera verkligheten!” (11 januari) och Bisarra turer i bisarra tider. Bland annat om vad Dagens Nyheter tycker är ”kultur” och ”nöje”. (12 januari).

Många konstigheter florerar i påhoppen på författaren Katerina Janouch i Dagens Nyheter (se texterna ovan) och annorstädes. Inte minst konstigt är det mycket snabba avståndstagandet som Piratförlagets förläggare Ann-Marie Skarp gjorde, utan att ens själv ha tagit del av en översättning av det program i tjeckisk tv som Katerina Janouch medverkade i.

Dessutom har en vd för en bokhandel i Uppsala beslutat att ta bort alla Katerina Janouchs böcker från sina hyllor med motiveringen (Därför tar hon bort Katerina Janouchs böcker):

Mitt beslut har inget med innehållet i Katerina Janouchs barnböcker att göra. Det handlar om hennes namn som förknippas med uttalanden och åsikter som jag tar avstånd för.

Böcker tas alltså bort och kunder hindras köpa dem för att en författares namn förknippas med uttalanden som vd:n själv inte står för? Har vi hamnat i Gökboet?

Det är främst med tanke på ovanstående obegripliga ställningstaganden av en förläggare och en bokhandlare som jag berättar det jag berättar nedan.

För några år sedan kontaktades jag av en man som jag egentligen inte kände, men kände till: Nima Dervish. Jag hade sett och hört honom i tv-debatter och läst en del av hans vassa texter i Aftonbladet och andra publikationer, men jag hade ingen personlig relation till honom. Då. Det har jag nu.

Han kontaktade mig och mitt Mummelförlaget och frågade rakt på sak och utan omsvep:

Jag håller på och samlar mina krönike- och andra texter och skulle kunna tänka dig att ge ut dem som bok?

Han sa att han inte trodde att något annat förlag skulle vilja eller våga ge ut hans texter, han hade fått sådana indikationer. Jag blev häpen, jag kunde inte förstå att förlagen inte skulle vilja ge ut så skarpa, personliga och välskrivna texter som Nimas, som dessutom låg så helt rätt i tiden. Jag svarade på rak arm att ”det gör jag gärna” och så var det klart. Nima sa att han nog hade räknat med att jag skulle kunna tänkas säga ja, att jag inte skulle vara ”feg” som så många andra. Själv förstod jag inte ens vad det fanns att vara ”feg” för. Bland annat så här skrev Nima själv om det hela under rubriken Nima Dervishs ”recension” av Mummelförlaget!:

 Från första början när vi har diskuterat det ena och det andra har vi varit på samma våglängd. Merit hade en skön punk/metal-inställning till marknadsföring. Lite ”fuck it all” och ”against the grain”. (Jag vet inte hur jag ska förklara det bättre, utan att gå in på detaljer.) En viktig aspekt var att jag visste att Merit har cojones (eller borde jag säga sisu?) och inte skulle vilja fega, censurera, frisera eller tona ned någon av texterna.

Det var förstås trevligt för mig att läsa, fast det där var så självklart för mig så det var inte det jag blev gladast över. nej, gladast blev jag över att han skrev:

Som om det inte vore nog så är hon dessutom en sjuhelvetes korrläsare, noggrann och snabb.

 

 

 

 

 

 

 

 

Själv var – och är – Nima Dervish förutom en rak och vass och välformulerad tänkare och skribent, också en god grafisk formgivare, det vittnar hans bok om för den innehåller alla dessa ingredienser. Förordet är skrivet av författaren Torbjörn Elensky och här intill kan man också läsa några uttalanden om boken. Notera särskilt vem som skrivit uttalandet högst upp till höger.

Några rubriker i boken:

Köp gärna Ordbrand som ebok för 40 kronor, det finns mycket att lära, mycket att reta sig på och en hel del att skratta åt! Jag är glad över att ha fått ge ut den här boken, liksom de andra intressanta böckerna av. Zulmay Afzali (En flykting korsar ditt spår och Hederlighetens pris), Ilan Sadé (Frommare kan ingen vara), David Eberhard (Allt är farligt. Cirkulera!) med flera och som förläggare tar jag absolut inte avstånd från någon av dem!

Klicka på omslaget för att läsa utdrag ur texterna.