Jag har följt migrationsfrågor i decennier och skrivit tusentals texter i ämnet på min sajt men också i många andra medier, bland annat i Dagens Samhälle och i Svenska Dagbladet. Om jag idag skulle försöka sammanfatta mina erfarenheter och intryck och de fakta och den kunskap jag fått på området genom åren, så skulle det givetvis inte gå att göra kort och koncist. Men ett starkt intryck är, att de styrande i Sverige medvetet försökt – och till stor del lyckats – slå blå dunster i ögonen på folket genom sitt sätt att säga en sak och göra en annan. Det har fungerat ganska länge. Och ännu finns det alltför många som ”inte sett det komma” och än idag litar blint på regeringsföreträdarna från S, MP (och stödhjulet C), som likt skeppsbrutna klamrar sig fast vid spillrorna av sin regeringsbåt.
Ett nytt exempel på ”den svenska modellen” som går ut på att stifta lagar som sedan inte tillämpas eller har så många undantag att själva lagtexten blir oviktig, obegriplig eller för krånglig, finner jag när jag tar del av Migrationsöverdomstolens senaste beslut. Ur detsamma:
Det finns förutsättningar att förordna ett offentligt biträde för en utlänning som är utvisad av allmän domstol på grund av brott och som därefter ansöker om asyl när ansökan ska prövas enligt 12 kap. 19 b § fjärde stycket utlänningslagen.
Lagrum: 18 kap. 1 § första stycket 2 utlänningslagen (2005:716).
Läs texten en gång till och ta in vad den faktiskt tillåter: att en utlänning som är utvisad på grund av brott och sedan söker asyl, kan ges skattemedelsbekostat offentligt biträde!
Även de, som utsatts för brott av den utvisade utlänningen, tvingas via sina skatter bekosta att den dömde brottslingen trots utvisningsbeslut i domstol kan söka asyl i Sverige.
Utdrag av referat av Migrationsöverdomstolens prejudicerande avgörande:
BI beviljades i mars 2015 ett tidsbegränsat uppehållstillstånd på grund av anknytning. Han dömdes den 2 maj 2017 av allmän domstol till sju år och sex månaders fängelse för brott och utvisades med förbud att återvända till Sverige före den 3 februari 2032. Utvisningsbeslutet fick laga kraft den 1 juni 2017 när Högsta domstolen beslutade att inte meddela prövningstillstånd. BI ansökte därefter den 10 december 2018 om asyl. Den 14 januari 2019 begärde han att ett offentligt biträde skulle förordnas för honom i hans asylärende.
Migrationsverket beslutade att inte förordna ett offentligt biträde för honom. Verket motiverade sitt beslut med att BI redan omfattades av ett utvisningsbeslut och ett långvarigt återreseförbud varför det för närvarande inte var aktuellt att besluta om utvisning. Det saknades därför förutsättningar för att förordna ett offentligt biträde.
BI överklagade beslutet.
Kommentar: För mig ter sig detta rent farsartat, rent obegripligt. Satt han i fängelse? Hur kunde han, trots att han är dömd för brott som måste vara allvarligt när det i Sverige ger fängelse i sju år och sex månader, söka asyl när han ju skulle utvisas? Och det bara ett och ett halvt år efter att han dömts till ett relativt långt fängelsestraff och utvisning med förbud att återvända till Sverige före februari 2032?
Vidare ur referatet:
Förvaltningsrätten i Göteborg, migrationsdomstolen (2021-02-25, ordförande Grehn), upphävde Migrationsverkets beslut och visade målet åter till verket för fortsatt handläggning. Som skäl angav domstolen bl.a. följande. BI:s asylansökan prövas av Migrationsverket enligt 12 kap. 19 b § fjärde stycket utlänningslagen (2005:716). Det innebär att frågan om beviljande av uppehållstillstånd enligt 12 kap. 16 b § utlänningslagen och därmed frågan om upphävande av utvisningsbeslut enligt 12 kap. 16 d § samma lag kan komma att aktualiseras. Aktuellt ärende får därför anses röra en fråga om utvisning.
Kommentar: Vart försvann utvisningsbeslutet och återvändandeförbudet fram till februari 2032? Vart försvann rätten till säkert och trygghet för Sveriges befolkning? Hur kunde han, brottslingen, söka asyl överhuvudtaget? Borde han inte ha förverkat den rätten genom olaglig vistelse och begångna brott i landet? Nej, för i Sverige gäller ”Alla ska med!”. Alla, som en gång satt en fot på svensk mark ska med. Ska vara kvar. Är en tillgång för Sverige. Får kosta hur mycket som helst när de avtjänar sina straff för grov brottslighet. Kanske uppåt 5000 kr/dygn* (ca 2,7 miljoner kronor + kostnader för tolkar och ev sjuk- och tandvård m.m.). Och för tolkar och nu även för offentliga biträden när de söker asyl i landet de ska utvisas från, Sverige. Gigantiska kostnader för att grova brottslingar med alla (skatte)medel ska kunna stanna kvar här, oavsett vad de gjort för skada i landet.
Vidare ur referatet:
BI är utvisad av allmän domstol på grund av brott. Han har tidigare inte ansökt om uppehållstillstånd på grund av skyddsskäl varför hans ansökan ska prövas av Migrationsverket enligt 12 kap. 19 b § fjärde stycket utlänningslagen.
Kommentar: Intressant. Mannen verkar alltså ha befunnit sig illegalt i Sverige och har begått grova brott under den tiden. Migrationsverket har alltså inte prövat hans eventuella asylskäl innan han begått brott som gett honom sju års och sex månaders fängelse. Därmed har Migrationsverket inte fattat beslut om utvisning. Men det har ju en domstol!
Så nu, när mannen, som helt struntat i svenska lagar och uppenbarligen vistats i landet olagligt under obestämd tid, har begått dessa brott som han dömts till ett långt fängelsestraff för och domstolen beslutat att han ska utvisas, så tillåter Sverige att han ändå ska kunna söka asyl och det dessutom med hjälp av ett svenskt offentligt biträde! Det här är ju ett självskadebeteende av rang!
Notera (för undvikande av medvetna missförstånd och därpå följande osanna påståenden): Mina kommentarer är skrivna utifrån vad jag själv ser som ”normalt rättsmedvetande”, inte i direkt förhållande till alla paragrafer i den ytterst röriga utlänningslagen som Migrationsöverdomstolen hänvisar och korsvisar till i det oändliga, och inte i förhållande till vad någon annan tycker och anser. För mig, alltså utifrån min syn på vad som är ”normalt rättsmedvetande”, borde en man som begått ett så grovt brott att det gett ett för svenska förhållanden långt fängelsestraff, inte överhuvudtaget få söka ”skydd” här. Han har genom sitt brott förverkat rätten att försörjas av skattebetalarna i Sverige. I själva verket är det vi, som bor och lever här, som har rätt att skyddas mot mannen (läs texten som länkas till nedan)! Och att dessutom ha paragrafer i utlänningslagen som Migrationsöverdomstolen kan hänvisa till för att ge mannen skattebekostat offentligt biträde för att söka asyl här efter att han begått brott som en domstol beslutat ska resultera i utvisning, upplever jag som rättsvidrigt.
Det här visar att den svenska, röriga, påbyggda, otydliga utlänningslagen är som gjord för att så gott som ingen någonsin ska behöva lämna Sverige, oavsett vad han/hon begår för brott och oavsett om han/hon har asyl- eller skyddsskäl eller inte.
* En uppskattning, dygnskostnaden kan vara något lägre eller något högre och beror också på vilken typ av anstalt personen sitter på.
Källor: Kammarrätten i Stockholm/Migrationsöverdomstolen och utlänningslagen.
Att läsa:
• Somalisk man född i Finland, utvisas till Somalia. Den kriminellt belastade mannen utgör enligt Högsta förvaltningsdomstolen ett hot mot Finland. – 9 juli 2021. Ur texten:
Går det i Finland att utvisa personer som utgör hot mot landet och befolkningen så borde det väl gå även i Sverige, som har att följa samma internationella lagar och konventioner som Finland. Ett lands regering (oavsett vem som sitter på justitieministerns stol …) och dess domstolar har en skyldighet att alltid i första hand skydda det egna landet och dess folk/medborgare.