Jag har läst, och läst om, och ännu en gång läst en dom som jag fick mig tillsänd för en vecka sedan. Jag har inte velat tro vad jag läst, jag har tänkt att jag förmodligen missförstår något. Men vid varje genomläsning har jag uppfattat den som svårbegriplig, för att inte säga lätt huvudlös. Det är alltså min åsikt och jag skriver om domen för att jag anser att den är mycket viktig, både rent allmänt och principiellt.
Här följer ett referat av domen (och i slutet av inlägget en länk till den fullständiga texten); läs, bedöm och döm själva:
En utländsk kvinna, som vid flera tillfällen fått avslag på sina ansökningar om asyl i Sverige, har i Förvaltningsrätten i Umeå överklagat ett beslut gällande bistånd enligt socialtjänstlagen (2001:453), SoL, fattat av Vård- och omsorgsnämnden i Vännäs kommun den 19 maj 2015.
En, som jag förstår det, olycklig sammanblandning av olika lagar och regler verkar här ha skett. Kvinna och hennes tre barn har vid upprepade tillfällen ansökt om asyl men inte befunnits ha skäl att beviljas uppehållstillstånd enligt utlänningslagen och tillämpliga konventioner. När man inte får tillstånd att vistas i landet ska man lämna det så fort som möjligt. Detta har kvinna valt att inte bry sig om, hon har i stället stannat i Sverige illegalt med sina tre barn. Det märkliga är, att myndigheterna inte ser till att den som inte har rätt att vistas i landet också lämnar det utan i stället tillåter följande, som anges i domen:
Hon fick avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd för två år sedan, och familjen har levt gömda sedan dess. Barnen går i skolan och Ana Melker läser svenska.
Varför läser hon svenska? Varför går barnen i skolan här? Familjen är ju här illegalt!!! Inför rätten anger kvinnan bland annat följande:
Den rättsliga situationen kan bedömas annorlunda. I beslutet har dessutom fullkomligt bortsetts från barnens situation och behov. Hennes flyktingsituation är sådan att hon överhuvudtaget inte ser någon som helst möjlighet att återvända till sitt hemland. Detta beror bland annat på att barnen är assimilerade i det svenska samhället och talar svenska och på att hon har flytt från sitt hemland på grund av att hon har utsatts för grovt våld, vilket barnen har bevittnat.
Att kvinnan talar om sin ”flyktingsituation” – och att man i domen skriver så – är helt fel. Hon är ju bevisligen inte flykting och att då den som skrivit domen använder ett sådant ord för att beskriva hennes illegala tillvaro i Sverige är givetvis inte korrekt. Hennes eventuella flykting- och/eller skyddsskäl har ju redan prövats av både en statlig myndighet, Migrationsverket, och en domstol, migrationsdomstolen. Då kan kvinnan ju knappast tala om sin speciella ”flyktingsituation”! Det är ju inte hon, som efter ett antal avslag på begäran att få stanna, själv ska bestämma att ”hon överhuvudtaget inte ser någon som helst möjlighet att återvända till sitt hemland”! Det är ju – än så länge, bör kanske påpekas – inte så att den som söker den rätt och förmån som det innebär att få uppehållstillstånd av asyl- eller skyddsskäl i Sverige har rätt att strunta i vad svenska myndigheter och domstolar beslutar.
Vidare i domen:
Hon har sökt asyl två gånger och fått avslag, och kan söka på nytt tidigast våren 2017. Migrationsverket har inte något ansvar för personer som fått avslag på sin ansökan om permanent uppehållstillstånd, detta framgår av 12 § LMA. Därmed återstår endast socialtjänsten för ekonomisk hjälp. Hon har bott i Vännäs kommun i drygt ett och ett halvt år och socialtjänsten i Vännäs har därmed det yttersta ansvaret för att hon får den hjälp hon behöver.
Det är här man på allvar börjar baxna av häpnad. Läs det fetstilade en gång till, det är här urspårningen i förvaltningsrätten blir tydlig: rådmannen och nämndemännen verkar på fullt allvar ha anammat den bild som väldigt många journalister i Sverige gett allmänheten det senaste decenniet: att alla som tagit sig till Sverige alltid och nästintill ovillkorligen ska ha rätt att stanna i Sverige! Det verkar som om rådmannen och nämndemännen resonerar ungefär så här:
Okej, hon har sökt asyl två gånger och båda gångerna fått avslag grundat på vad utlänningslagen stadgar. Men eftersom främst hon själv men också vi tycker att Migrationsverket och migrationsdomstolen har fel och att utlänningslagen inte ska följas, så behöver vi inte se till att personen som vistas här olagligt (olagligt!) lämnar landet.
Nej, vi ska i stället, självsvåldigt, och i strid med paragrafen som säger att den som har fått avslag ska lämna landet, hjälpa henne och hennes barn att leva här ytterligare några år olagligt tills hon kanske får det hon själv och vi tycker att hon – liksom i princip de allra flesta som söker asyl här – alltid ska ha rätt till: permanent uppehållstillstånd. Oavsett vad Migrationsverket migrationsdomstolen säger.
Dessutom: Hon har knappast ”bott” i Vännäs kommun, ”bor” gör man om man har rätt att göra det. I det här fallet rör det sig om att hon, illegalt, har vistats i kommunen. Kvinnan själv anser sig inte ha något ansvar för någonting utan menar i stället att det är Socialtjänsten i Vännäs som ska träda in om hon och barnen hamnar på gatan:
Socialtjänsten kan rimligen inte lägga över det yttersta ansvaret på enstaka privatpersoner.
Självklart lägger inte Socialtjänsten ”det yttersta ansvaret” på de privatpersoner som vakt att ekonomiskt bistå en kvinna som lever illegalt i Sverige! Ett helt befängt påstående. Däremot kan och ska Socialtjänsten och alla andra myndigheter givetvis lägga det yttersta ansvaret på enskilda (jag gissar att det är ”enskilda” som menas, trots att man skriver ”enstaka”…) privatpersoner,om de, som kvinnan i det aktuella fallet, helt genom egen förskyllan försatt sig i besvärliga situationer. Kvinnan har ju ingen rätt att vara i Sverige, att hon då ens kan komma på tanken att kräva att svenska skattebetalare ska försörja henne och hennes barn medan hon ”lever gömd” i väntan på att missbruka asylsystemet ytterligare en gång om några år, är så häpnadsväckande att det är svårt att ta in. Svårast är dock Förvaltningsrättens fullständigt svårbegripliga inställning och skriverier i domen.
Och så kommer ännu ett mycket märkligt påpekande från kvinnan till Förvaltningsrätten:
Det finns socialnämnder på andra orter som bedömer att s.k. papperslösa har rätt till försörjningsstöd och respekterar därmed barnens rättigheter. Papperslösa barn behandlas i dessa städer precis som andra barn bosatta där, vilket är en självklarhet baserad på människors lika värde. Det ter sig fullkomligt orimligt att alla papperslösa måste flytta till de orter där socialnämnderna följer människors lika värde-principen.
1. Det är fel att kalla personer som vistas illegalt i landet ”papperslösa”. De bör benämnas i enlighet med vad som är oomtvistligt: de är här utan rätt att vara här. Detta för att det ska stå helt klart att de, som felaktigt kallas ”papperslösa”, inte ska kunna vistas här med myndigheternas och statens goda minne i väntan på att en tredje, fjärde, upp till en åttonde gång (finns exempel på) och utnyttja det svenska asylsystemet på ett bedrägligt sätt. Fattade avslagsbeslut måste respekteras och människor som fått negativa beslut måste lämna landet. Om så inte sker och lagen inte upprätthålls har utlänningslagen och den reglerade invandringen satts ur spel.
2. Vilka socialnämnder beviljar försörjningsstöd åt personer som vistas i Sverige illegalt?
3. Hur kan man dra in ”människors lika värde” i den här diskussionen???
4. I vilken lag finns en paragraf som heter ”människors lika värde-principen”? När infördes den? Vad betyder den och hur ska den tillämpas? Ska ”människors lika värde-principen” stå över myndighetsbeslut och domar om att personer ska utvisas eftersom de, enligt lag, inte har rätt att stanna i Sverige?
Förvaltningsrätten har tidigare har prövat kvinnans rätt till bistånd för februari och april 2015 (domar den 25 juni 2015 i mål nr 629-15 och 804-15). I samband med domen för februari uttalar sig rätten häpnadsväckande så här, vilket torde kunna bana väg för tusentals, kanske tiotusentals andra som också vistas här illegalt och därmed tvinga svenska skattebetalare att försörja också dem:
Och så här lyder Förvaltningsrättens avgörande:
Avgörandet var enhälligt och i beslutet deltog rådmannen Patrik Söderberg samt nämndemännen Yvonne Andersson, Dick Hellman och Margareta Rasmusson.
Inte nog med att kvinnan som saken gäller först har gått igenom två (dyra) asylprocesser i olika instanser och under tiden som processerna pågått – precis som alla asylsökande i Sverige – fått bostad och mat betalda. Hon har sedan också upptagit Vård- och omsorgsnämndens tid och resurser ett otal antal gånger, läser svenska och har sina barn i svensk skola. Nu har hon också vid minst två – eller kanske tre – gånger upptagit Förvaltningsrättens tid och resurser genom sina överklaganden och krav på rättigheter som är svårt att förstå att ska kunna komma någon till godo som inte har laglig hemvist i landet.
När räcker det med dumheter? Hur ska Sverige någonsin få ordning på sin asylinvandring när människor tillåts utnyttja landets välfärds- och rättssystem på det här sättet? Och när polisen inte gör sitt jobb och utvisar personer som fått avslag på sina asylansökningar?
Ska detta fortgå fram till 2017? Är det inte märkligt att en domstol tycks anse att kvinnan och hennes barn kan vistas här illegalt och belasta myndigheter och sagda domstol tills hon ”kan söka asyl på nytt”? Om asylskäl inte fanns från början, hur skulle de kunna finnas efter ytterligare två år? Menar man att det faktum att man gömmer sig ger en rätt att beviljas permanent uppehållstillstånd i Sverige?
Sådant här bidrar starkt till att underminera den redan bräckliga tilltron till såväl asylsystemet, utlänningslagens legitimitet som myndigheternas och domstolarnas förmåga att upprätthålla den reglerade invandringen. Och viljan att betala skatt.
Domen är offentlig handling och kan läsas här i sin helhet.
Tillägg den 28 juli
Läs också texterna
Folkbladet: Systemskifte för migration – Widar Andersson i Folkbladet
och
En migga: ”Se över vistelsebegreppet i socialtjänstlagen, politiker!”
Tillägg den 29 juli
Var går välfärdens gräns? – Per Gudmundson i Svenska Dagbladet