Återigen, som så ofta i ankdammen, vet man inte om man ska skratta
eller gråta. Ena dagen går ett stort sjukhus ut och varnar med kraft
och på fullt allvar för leksporten "stövelkastning". "Man kan trilla rakt fram och skada halskotpelaren, därför bör stövelkastning förbjudas".
Suck. Knappt har man hämtat sig från detta så får vi veta att
rikspolischefen Stefan Strömberg har polisanmält två Telia-chefer för
mutbrott! Dubbelsuck.
Har inte rikspolischefen viktigare saker
att göra? Har han problem med att fylla sina arbetsdagar eller varför
gör han det här? Telia bjöd i april in in 200 chefer från näringslivet
och myndigheter till en musikalföreställning med efterföljande buffé.
So what? Det här menar rikspolischefen är ett "mutbrott"!? Vem i hela
världen kan "mutas" av att få se en musikal och knapra på lite sallad
och kanske kyckling eller rostbiff eller vad det nu kan finnas på ett
buffébord? Man skrattar redan åt Sverige (inget trevligt skratt) på
många håll i världen och det här är ju rent löjeväckande och kommer att
få den uppmärksamhet det förtjänar. Man kommer att undra, precis som
jag, om inte den högsta ansvariga för hela den svenska Polisen och dess
verksamhet har annat att göra än att syssla med sådana här löjliga
petitesser.
Själv har jag kontaktat – både skriftligt och
muntligt, otaliga gånger – rikspolischefen och hans närmaste
medarbetare (och även träffat tre av dem och muntligt berättat), och
bett dem att de omedelbart ska titta på dels hur Polisen handskas rent
fysiskt och konkret med asylsökande som ska avvisas; dels hur Polisens
egen resebyrå Transporttjänst AB i Göteborg sköter de allt vanligare
s.k. förhandlingsresorna där man skickar iväg tre, fyra och ofta t.o.m.
fem poliser och ibland migrationsverkstjänstemän på "wild goose chases"
över världen. De reser med en person som ska avvisas, utan handlingar
och utan att veta – eller ens tro – att vederbörande ska tas emot. Man
kan ju fråga sig hur smart det är genom att vända på frågan: "Skulle Sverige ta emot papperslösa personer som alltså inte kan styrka sin identitet?".
Att man från Sverige för folk med poliseskort och utan handlingar till
länder med dödsstraff som t.ex. Iran utan att veta vad som händer
vederbörande om – om – han tas emot (man får ofta vända vid gränsen), gör det hela ännu osmakligare.
Väl
framme stannar poliserna ofta något eller några dygn – för att "vila
upp sig" – medan traktamenten och ob-ersättningar tickar på. Och
eskortörerna bor alltid flott, det har facket förhandlat fram med deras
arbetsgivare (staten=folket). Samt reser hem i Business Class (vilka
andra än regeringsmedlemmarna reser så dyrt på skattepengar?). Den
asylsökande, som är anledningen till att eskortörerna kan resa iväg på
det här sättet, sitter under tiden fast, ensam och utan husrum och inte
sällan utan mat, på flygplatsen. Efter några dagars "förhandlande" är
det dags att resa hem till Sverige igen, några reseerfarenheter och en
hel del traktamentspengar rikare. Och det mänskliga kollit som man
fraktat dit, fraktas nu också tillbaka. Givetvis i ekonomiklass. Hur
"tillsynen" som man ansett är så viktig eftersom så många som fyra,
ibland fem eskortörer rest med, ordnas när de sitter i olika klasser är
svårt att veta, men förmodligen finns det något smart system för det.
Väl
hemkomna placerar man återigen, slentrianmässigt och med all den makt
personer som aldrig blir ifrågasatta har, den asylsökande på någon av
Migrationsverkets låsta förvarsenheter. Vistelsen där kostar 3.000
kronor per dygn av skattepengar och man kunde tro att tillvaron för det
beloppet är ganska behaglig. Men den är värre än på svenska fängelser
och det finns människor som suttit inlåsta (OBS! Icke-kriminella
personer!) i fyra månader (360.000 skattekronor), sex månader (540.000
skattekronor), åtta månader (720.000 skattekronor) och ända upp till
nästan två år (22 månader=ca 2 miljoner skattekronor). Enskilda
människor som kostar sådana enorma summor, mycket ofta i onödan och
inte sällan utan faktisk laglig grund. På slentrian och rutin.
Varför
tittar inte rikspolischefen på allt detta i stället för att skaffa sig
billig (och negativ) publicitet genom att polisanmäla Teliacheferna
Anders Igel och Marie Ehrling för något som pågått och kommer att pågå
överallt: man bjuder in till kundträffar för att folk som har nytta av
varandra och som är till nytta för företagen ska komma samman och knyta
kontakter. Något "uppsåt att muta" kan knappast finnas, det kan vem som
helst begripa. Och vad kommer hela den här cirkusen med polisförhör,
rättegång etc att kosta samhället? I onödan. Medan den verksamhet jag
talar om och har slagit larm (för rätt döva öron) kostar miljoner,
troligen miljarder om man bara tittar på några år tillbaka.
Lever vi i Grönköping eller ska det här föreställa ett rättssamhälle?
Läs även artikel på Expressens debattsida, Sidan 4 idag, den 29 juni.