Klicka på textbilden för att lyssna på inslaget i Sveriges Radio den 16 april 2019.
Ja, visst finns det anledning för Erik Bengtzboe att vara besviken på sig själv. Men den besvikelsen hade ju lätt kunnat undvikas…
Väljarna – de flesta av dem troligen skattebetalare som arvoderar riksdagsledamöterna – har dock också lika stor anledning att vara besvikna på det som Moderaternas gruppledare i riksdagen, Tobias Billström, skriver i en kommentar. Han börjar med att han ”tar uppgifterna på stort allvar” och fortsätter:
Alla riksdagsledamöter ska följa de regler som gäller för resor och ersättningar. Det första och viktigaste är naturligtvis att eventuella utbetalningar som gjorts på felaktiga grunder betalas tillbaka.
Den första meningen är självklar. Men den andra meningen är det inte. I Sverige har man helt nyligen haft ett rättsfall där en man, en svensk medborgare, klarade att söka alla bidrag han kunde få, men friades för att inte ha förstått att han inte kunde fortsätta att ta ut bidrag för barn som flyttat från Sverige till Jordanien. Min kommentar i det fallet var att Sverige infört ”olikhet inför lagen”. Noteras bör att Sverige förmodligen har de mest släpphänta medborgarskapskraven i hela världen! Här krävs inte att utlänningar har styrkt sin identitet, har en oförvitlig vandel (inte har begått brott) och inte heller behöver de behärska landets språk. Och nu har vi fått domstolsbeslut på att sådana svenska medborgare behandlas annorlunda i domstol än etniska svenskar. Det är mycket märkligt.
Det ter sig också märkligt att man, när man hos Moderaterna konfronteras med att en av deras riksdagsledamot med stor sannolikhet tillskansat sig ”bidrag” (ersättning) på bedräglig grund, tycker att:
Det första och viktigaste är naturligtvis att eventuella utbetalningar som gjorts på felaktiga grunder betalas tillbaka.
Erik Bengtzboe
Foto: Riksdagen
Kommentar:
Om det konstateras att en person på en arbetsplats utan rätt till det tar ut en ”ersättning”, då är det första och viktigaste att personen polisanmäls och utreds för bedrägeri. Personen ställs inför rätta och, om han/hon befinns skyldig, döms att återbetala det belopp som orättmätigt tagits ut. Förutom att han döms till det straff som lagen stipulerar för bedrägeri.
När det handlar om riksdagsledamoten sägs inte ett ord om någon bedrägeriutredning. Bara ”betala tillbaka” så – simsalabim! – är det misstänkta bedrägeriet bortsopat. Men om man betalar tillbaka så är ju redan det en tämligen stark indikation på att man inte har handlat korrekt; ingen betalar väl tillbaka pengar som den är berättigad till enligt lagar och bestämmelser? Gäller alltså ”olikhet inför lagen” också riksdagsledamöter? I så fall: Varför?
Slutreflektion:
Nog måste man kunna kräva att en person med ett så viktigt uppdrag som att vara ledamot av Sveriges riksdag, vet var han bor, sedan när han bor där och att han kan styrka om det verkligen är så att han bor med sin familj i en sommarstuga en bra bit från samhället, utan sophämtning. Han verkar ju inte ens ha haft en brevlåda där förrän den här härvan uppdagades då det sattes upp en…