Nyligen skrev den folkpartistiske integrationsministern Erik Ullenhag – inte som integrationsminister utan, som om han var helt separerad från den posten, som andre vice ordförande i Folkpartiet – tillsammans med två partikollegor en artikel i Expressen under rubriken Migrationspolitiken måste bli generösare. Jag kommenterade artikeln här på bloggen för att jag fann det en aning märkligt att han, enligt min åsikt, klampade in på migrationsministerns område.
Artikeln handlade om det faktum att FN:s tortyrkommitté (CAT – Committee against Torture) totalt 19 gånger underkänt svenska utvisningsbeslut. Att ett litet land som Sverige, som ofta är snabbt med att kritisera andra länders konventionsbrott, fälls upprepade gånger för brott mot tortyrkonventionen kan förstås inte anses acceptabelt. Samtidigt är Sverige ett av de länder i Europa som tar emot flest asylsökande, varvid ärenden av den här karaktären förmodligen ofta uppkommer än i länder med betydligt färre asylsökande. Men har ett land ratificerat en konvention så ska landet ifråga inte bryta mot den. Dock finns det i sammanhanget ingen som helst anledning att utropa att ”Migrationspolitiken måste bli generösare” utan det man måste fokusera på är att lagar och konventioner som Sverige förbundit sig att följa också följs.
Migrationsverket meddelade den 26 juli 2012 att FN:s tortyrkommitté den 22 maj 2012 har beslutat att det inte strider mot antitortyrkonventionen att Sverige utvisar en man till Azerbajdzjan:
Mannen åberopade att han på grund av politisk aktivitet haft svårt att finna arbete. Han hade lämnat sitt hemland då han misstänkte att polisen tänkte gripa honom på grund av deltagande i demonstrationer. CAT-kommittén noterar att mannen inte inkommit med någon bevisning om att han är efterlyst på grund av sin politiska aktivitet. Han har inte heller varit fängslad eller utsatt för våld av myndigheterna under den tid han befann sig i Azerbajdzjan.
Det har inte ifrågasatts att han var medlem i oppositionspartiet men mannen har inte haft någon ledande roll i partiet och befinner sig därför inte i en situation där han kommer att dra till sig uppmärksamhet vid ett återvändande. Mannen har inte heller haft någon politisk aktivitet under de år han varit i Sverige.
Kommittén finner inte att det finns anledning att tro att mannen riskerar en förutsägbar, verklig och personlig risk för tortyr om han återvänder till Azerbajdzjan. Sveriges beslut att utvisa mannen till Azerbajdzjan utgör därför inget brott mot antitortyrkonventionen.
Utrikesdepartementet skriver i ärendet, den 26 juli 2012:
Vid en sammantagen bedömning fann CAT att det inte fanns någon förutsebar och verklig risk för att klaganden skulle utsättas för tortyr vid ett återsändande till Azerbajdzjan.
Målet är nu slutbehandlat av kommittén och kommer att läggas ad acta i Utrikesdepartementet.
Även detta borde väl, i sanningens och objektivitetens namn, rapporteras om? Hittills har jag dock inte läst, sett eller hört något om det här fallet i svenska medier. Men jag kan förstås ha missat någon notis, om en sådan möjligen har varit införd någonstans.
Läs regeringens och CAT:s dokument här och här.